Autismen för dom som är 50+

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-02-20 13:27:39

Tänkte försöka få till en tråd och höra lite hur ni upplever att er autism utvecklats.

Har något förvärrats och har något blivit lindrigare eller bättre?

Dela gärna med er av er visdom.
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Trefjorton » 2019-03-02 12:24:59

Jag är inte så gammal, men kan säga att det inte blir bättre. Man är mer ok med problemen som barn, men när man fortfarande har dom som vuxen, så är det mycket svårare (t ex sensoriska problem, och högkänslighet kommer inte botas).

Autism är väldigt brett, men om man nu har den på "riktigt", så kan jag tänka mig att många inte svarar på tråden pga självmord.

Dom som blir så gamla har nog lätt autism, eller lindrigare symptom (mindre lidande).
Trefjorton
 
Inlägg: 100
Anslöt: 2018-07-14

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-03-02 13:16:25

Jag skulle nog säga att mycket också kan bli bättre, då man utvecklar hjärnan och får en djupare insikt i en själv och omvärlden.

-Det blir som du väljer att se det. Ger man upp och tänker negativt, ja då blir omgivningen och du själv negativ. Kämpar man på och väljer att se den positiva sidan och analyserar ens egna tänkande så kan du utveckla dig.

Frågan är bara vilket val gör du som läsare?
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav LordNelson » 2019-03-02 13:32:07

Trefjorton skrev:Jag är inte så gammal, men kan säga att det inte blir bättre. Man är mer ok med problemen som barn, men när man fortfarande har dom som vuxen, så är det mycket svårare (t ex sensoriska problem, och högkänslighet kommer inte botas).

Autism är väldigt brett, men om man nu har den på "riktigt", så kan jag tänka mig att många inte svarar på tråden pga självmord.

Dom som blir så gamla har nog lätt autism, eller lindrigare symptom (mindre lidande).

Varför skulle alla med autism ta sitt liv? Känner några med ”riktig” autism och dom lever på med sina liv
LordNelson
 
Inlägg: 3256
Anslöt: 2010-06-25

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Trefjorton » 2019-03-02 13:43:32

LordNelson skrev:
Trefjorton skrev:Jag är inte så gammal, men kan säga att det inte blir bättre. Man är mer ok med problemen som barn, men när man fortfarande har dom som vuxen, så är det mycket svårare (t ex sensoriska problem, och högkänslighet kommer inte botas).

Autism är väldigt brett, men om man nu har den på "riktigt", så kan jag tänka mig att många inte svarar på tråden pga självmord.

Dom som blir så gamla har nog lätt autism, eller lindrigare symptom (mindre lidande).

Varför skulle alla med autism ta sitt liv? Känner några med ”riktig” autism och dom lever på med sina liv


Mm, vissa har det då bättre med hjälp av samhället som bidragstagare. Alla får inte den hjälpen. Alla har inte samma förutsättningar. Jag tror du nämner en minoritet där. Att många tar livet av sig är fakta.
Trefjorton
 
Inlägg: 100
Anslöt: 2018-07-14

Autismen för dom som är 50+

Inläggav LordNelson » 2019-03-02 14:01:15

Trefjorton skrev:Mm, vissa har det då bättre med hjälp av samhället som bidragstagare. Alla får inte den hjälpen. Alla har inte samma förutsättningar. Jag tror du nämner en minoritet där. Att många tar livet av sig är fakta.

Menar du dom med asperger nu också, för ingen jag känner med gammal hederlig autism har någonsin haft ett jobb.

Det om att majoriteten tar sitt liv, är det verkligen så?
LordNelson
 
Inlägg: 3256
Anslöt: 2010-06-25

Autismen för dom som är 50+

Inläggav nomemorytoday » 2019-03-02 14:03:15

Trefjorton skrev:Att många tar livet av sig är fakta.

Som man kan läsa var...?
nomemorytoday
 
Inlägg: 1497
Anslöt: 2018-01-13

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Fabela » 2019-03-02 14:31:22

Trefjorton skrev:Jag tror du nämner en minoritet där. Att många tar livet av sig är fakta.

Är osäker på hur du menar.
Att en minoritet fortsätter leva? Dvs majoriteten tar sitt liv?

För det är skillnad på många och majoritet. 10 av 100 är många, men inte majoritet. 49 av 100 är ännu mer "många", men fortfarande inte majoritet.

Om du menar att majoriteten begår självmord, så ser jag gärna källa på det.

Dels därför att jag hört det där påståendet om höga självmordstal bland oss så många gånger, men läste sen statistik och blev förvånad över hur nära resten av folk vi låg.
Minns tyvärr varken siffror eller källa, dock.

Men ffa därför att det finns många här som har det tungt. Det är kanske onödigt att sprida nedslående uppgifter, om de inte stämmer. Det kan göra det svårare för nån att hänga fast i tillvaron.
Fabela
 
Inlägg: 3068
Anslöt: 2013-12-08

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Pinghis Khan » 2019-03-02 14:49:09

Självmord är vanligare hos aspergare enligt nån forskning jag hittade.
Men typ inte alla över 50.
Pinghis Khan
 
Inlägg: 1387
Anslöt: 2016-01-17

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Fabela » 2019-03-02 14:59:30

Bounce skrev:Tänkte försöka få till en tråd och höra lite hur ni upplever att er autism utvecklats.

Har något förvärrats och har något blivit lindrigare eller bättre?

Dela gärna med er av er visdom.

Jag har ingen visdom att dela med mig av där, tyvärr. Därför att det finns mer än AS som spelar in, t.ex. är min "starkaste" diagnos ADD. Jag vet inte vad som beror på vad, helt enkelt.
Jag fick också min diagnos så sent, och hann sannolikt bli mycket mer sabb än de som fått sina diagnoser mycket yngre.

Men så pass mycket kan jag väl säga, att jag tycker att det funnits både positivt och negativt med alla perioder av mitt liv.
Skulle kanske kunna säga att man som yngre var mer osliten, hade mer motståndskraft för allt det jobbiga, och var också ovetande om att mycket i livet och världen är ett permanent tillstånd.
Med åren slits och nöts man förstås, men det ger faktiskt också en sorts styrka. Man får perspektiv, lär känna sig själv, kommer på ett och annat knep som underlättar.

Men det där är säkert väldigt individuellt. Det beror så mycket på hur man är skapt och vad man varit med om.
Fabela
 
Inlägg: 3068
Anslöt: 2013-12-08

Autismen för dom som är 50+

Inläggav BellaBelle » 2019-03-02 15:13:37

Bounce skrev:Tänkte försöka få till en tråd och höra lite hur ni upplever att er autism utvecklats.

Har något förvärrats och har något blivit lindrigare eller bättre?

Dela gärna med er av er visdom.


Jag är inte så ”gammal” än. Men har skälv fått diagnos ”sent”. Tänker att en faktor väl kan vara detta att man levt många (förvirrade) år utan diagnos. Minns heller inte exakt när diagnosen kom.

De flesta av oss som hänger här har väl dessutom flera diagnoser? Flashback har trådar för mångfiagnosticerade.
BellaBelle
 
Inlägg: 1235
Anslöt: 2017-10-29
Ort: Sy-Kläder-Landet

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Fabela » 2019-03-02 16:02:59

Kom på en grej:

Att välja sina strider.

Det är nånting otroligt positivt och värdefullt jag lärt mig relativt nyligen. Jag är fortfarande långt ifrån perfekt på det, och särskilt när jag är trött kan jag fastna i bara trams. Men förr hade jag ingen koll alls på nån värdeskala eller prioritetsordning.
Då tänker jag alltså att det kan gälla precis vad som helst, även strider med sig själv.
Det blir liksom lite mer what ever över tillvaron :-)Happy
Fabela
 
Inlägg: 3068
Anslöt: 2013-12-08

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-03-02 16:03:22

Intressant input från både Fabela och BellaBelle

Jag personligen tyckte livet var på ett sätt lättare när jag va runt 20 och inte ens såg mitt egna handikapp. Det blir lätt som, det man inte vet om lider man inte av. Man lever i en bubbla, ett mönster och ångar på för att vara "normal" Men det är också farligt eftersom man försöker härma ett mönster som är fel definierat enligt min mening. Som kan leda till rejält allvarliga konsekvenser.

I dag när jag är blivit vuxen, passerat 30 och dessutom fått diagnos samt spenderat mycket stor och djup reflektiuon över mitt egna och andras tänkande, så måste jag säga att det är mycket bättre. Man får helt enkelt imitera och skådespela vissa mönster för att passa in. De mönster/beteenden som jag själv vill börja med i sociala miljöer som är mitt sanna autistiska jag, är att bli bättre på att våga titta på personers haka och på sådant vis reducera den känslomässiga pressen som ofta uppstår. Det får se lite wierd ut helt enkelt.


Att vara social är många gånger att inte tänka igenom vad man ska säga, för gör man det ja då kommer jag fram till att det finns inte så mycket jag ska säga. Det är därför personer med ADHD kan bli extremt socialt skickliga (exempelvis Anders Bagge). Jag tänker i framtida sociala situationer tänka igenom vad jag ska säga och bli lite mindre social än tidigare, för att undvika det initialt beskrivna konsekvenserna.


Jag tänker också inte bara prata om mina vetenskapliga intressen utan även hålla mig uppdaterad om sport och andra normalare intressen för att på sådant vis göra mig mer intressant och accepterande socialt.


Jag tänker aldrig mer ljuga, då säger jag hellre att jag vill inte svara. Eller säger sanningen på ett fint sätt utan att behöva såra.


Jag tänker också acceptera världen och fokusera på det positiva istället för lägga tonvikten vid det negativa sidorna. Genom djup förståelse kan du förlåta och acceptera mycket av det man upplever/upplevt som jobbigt hos andra individer.

-Livet blir som du väljer att se det. De är i allra högsta grad, subjektivt.
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav geocache » 2019-03-02 16:16:26

Fabela skrev:
Bounce skrev:Tänkte försöka få till en tråd och höra lite hur ni upplever att er autism utvecklats.

Har något förvärrats och har något blivit lindrigare eller bättre?

Dela gärna med er av er visdom.

Jag har ingen visdom att dela med mig av där, tyvärr. Därför att det finns mer än AS som spelar in, t.ex. är min "starkaste" diagnos ADD. Jag vet inte vad som beror på vad, helt enkelt.
Jag fick också min diagnos så sent, och hann sannolikt bli mycket mer sabb än de som fått sina diagnoser mycket yngre.

Men så pass mycket kan jag väl säga, att jag tycker att det funnits både positivt och negativt med alla perioder av mitt liv.
Skulle kanske kunna säga att man som yngre var mer osliten, hade mer motståndskraft för allt det jobbiga, och var också ovetande om att mycket i livet och världen är ett permanent tillstånd.
Med åren slits och nöts man förstås, men det ger faktiskt också en sorts styrka. Man får perspektiv, lär känna sig själv, kommer på ett och annat knep som underlättar.

Men det där är säkert väldigt individuellt. Det beror så mycket på hur man är skapt och vad man varit med om.


Bra skrivet, Fabela. :-)049
geocache
 
Inlägg: 8972
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Mats » 2019-03-02 18:00:06

Jag kan inte svara generellt på vad som händer efter 50, utan jag kan bara svara för mig själv.

Det som har hänt mig efter 50 är att jag har blivit mer tydligt aspig. När jag har blivit äldre har livsenergin sjunkit och det kom en punkt när det inte längre gick att försöka upprätthålla en fasad av att vara nästan normal.

Jag orkar inte jobba mer utan är sjukpensionär. Jag har nästan ingen kontakt med min släkt längre. Deras liv är så olika mitt att vi inte har så mycket att prata om när vi ses. Även utöver det är mina sociala relationer reducerade till ett minimum.

Det har inte blivit så här för att jag inte har "tänkt positivt" i tillräcklig omfattning, utan det är nödvändiga anpassningar jag har måst göra när livsenergin har sjunkit med åldern.
Mats
 
Inlägg: 4986
Anslöt: 2007-04-09
Ort: Stockholm

Autismen för dom som är 50+

Inläggav TORatANDET » 2019-03-02 18:03:33

Jag kan inte se autism (hos en person) frikopplad från den autistiska personen.
Men jag är 50+ och tycker att min autistiska grundpersonlighet inte ändras, men att jag lär mig fungera och trivas bättre med personligheten med åren.
Sen varierar ju livet med motgångar och bra tider.
TORatANDET
 
Inlägg: 806
Anslöt: 2006-06-30
Ort: Katrineholm

Autismen för dom som är 50+

Inläggav kiddie » 2019-03-02 22:22:02

Är 45+ och tycker att den bästa tiden var att vara odiagnostiserad och tycka att andra var dumma i huvudet. För i vissa fall VAR de det. T ex hamnade jag i problem för att jag inte förstod den sociala trappan, att man ska fjäska för dem med högre status. Det är egentligen ganska sunt att vara sådan. Men sedan komma till insikt via diagnos att man gör fel, att man inte sett hur världen funkar. Och hur ensam man är i att tycka att alla har lika värde. Att man fattar att folk tycker man är skruvad för sitt rättvisetänk.

Det blir lättare att hantera världen med den kunskapen. Men det var fan roligare förr. Då kunde man känna att det snarare handlade om något som liknade politiskt, men nu förstår man att man har "fel" och man är "sjuk i huvudet". Det är inte en positiv utgångspunkt.

En sak som jag faktiskt upplever som positiv är träningslägret i att förstå andra människors tankar. Ibland har jag övertränat mig själv så att jag punktvis kan förklara för en NT hur någon tänkte. Jag har dock mycket använt själva aspergern för att klara av ökad förståelse genom att se människor som system. Jag tycker om att förstå andra, dels känns det tryggare för mig, dels är det enklare att hjälpa dem. Nu är detta naturligtvis ingen konst jag behärskar till fullo, jag jämför med mig själv.

Det negativa är att inse hur förbaskat själviska och elaka väldigt många människor är, hur fantastiskt gruppmedvetna de är och hur det sociala trycket kan omvända en människa från pacifist till nazist.

Vad gäller att fungera så, lär mig långsammare, tappar autopiloten i det nyinlärda mycket fortare än som ung. Tappar autopilot i det som jag tidigare haft den i. Världen är mycket plåttrigare nu än innan. Och det är jobbigt.

Men det värsta är känslan att man tar så lång tid på sig för allt, att man inser att vid denna ålder kommer man aldrig hinna det man ville hinna. Dels mindre drivkraft, dels behövs längre tid att processa. Detta har jag nog alltid haft men tvingat mig själv mer innan, men innan trodde jag att jag ändå på något vis skulle hinna med saker. Men nu i denna åldern se vad jag hunnit hittills så blir jag otroligt negativ.

Men jag tror att bli äldre kan vara positivt för en aspergare oxo. Det beror helt på vad som händer i ens liv och hur rätt man hamnar. Hamnar man rätt, samt inte har sjukdomar (psykiska eller fysiska), så tror jag man kan trivas väldigt bra. Hamnar man rätt så ökar det ens självkänsla, man känner att man gör något viktigt (för det gör man nog om man hamnar rätt). Får man spela på sin egen spelplan istället för att utpekas som mer eller mindre utvecklingsstörd och totalt okunnig om allt, så har man stora chanser.

De aspergare det går bra för, kan det gå jäkligt bra för, medan resten blir någonslags skräp de vill slänga bort. Världen klarar sig inte utan aspergare, men trots det så kanske det är en av 20 som "blir något".
kiddie
 
Inlägg: 13718
Anslöt: 2013-02-23

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-03-03 9:35:14

Som jag ser det så lever vi med autism i ett exakt definierat perspektiv och värld. Exempelvis som mig pattern thinker och bilder. Tack vare den enormt intensiva värld vår perception upplevt som toddler var vi tvungna att definiera världen i hög detalj för att göra den förstådd.

Dom autistiska barn som får den vadderade uppväxten som intense world theory beskriver. Behåller det autistiska tankesättet. Exempelvis pattern thinker varianten. Men dom klarar sedan hantera all enorm imput av data som våra sinnen upplever i samhället. Men det gör inte dom som upplever autismen som ett handikapp. Det blir för massivt data input för att hinna tänka igenom allt och ändå hinna bete sig någorlunda normalt socialt. Därför gör man en slags hyperfokusering och imiterar ett visst mönster. Och har då svårt att hinna se alla andra mönster.

Men som jag ser det så går detta att bli bättre på för alla autistiska. Det första man måste göra är att definiera allt ens egna perception upplever. När du kunnat efter mycket tänkande definiera allt exakt. Förens då kan du avancera och klara utöka processor kraften och på sikt klara processa all input ackurat och så fort som krävs för att fungera.
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-03-03 10:04:15

Det gör du lättast genom att solera dig från all icke ackurat information. Och tänka och definiera världen ur ditt sanna egna kreativa tänk och perspektiv.
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Fabela » 2019-03-03 10:51:20

Gjorde ett halvhjärtat försök att hitta nåt om det där med självmord.

Vet inte vad det här säger, men det får väl anses seriöst iaf.
Svensk studie, av bl.a. Tatja Hirvikoski.
https://www.cambridge.org/core/services ... sorder.pdf
Den handlar om förtida död öht inom ASD, alla orsaker inräknade.
Den får ni läsa själv, eftersom de delat upp resultaten i så många delar.


Intervju med henne.
Det finns några tidigare mindre studier som pekat på att det kan vara så att livslängden vid autism är kortare, men att det också är kopplat till intellektuell funktionsnedsättning.

- Vi ville titta på om det var så, eller om det fanns en ökad risk för förtida död även vid autism utan intellektuell funktionsnedsättning. Dessvärre var det så. För de med autism utan intellektuell funktionsnedsättning handlade det i genomsnitt om 12 år kortare livslängd än jämförelsegruppen utan autism. Risken för förtida död i samband med epilepsi eller lunginflammation var något förhöjd även i den gruppen, men inte lika mycket.

- Det fanns en dödsorsak där risken var betydligt större för gruppen utan intellektuell funktionsnedsättning och det var suicid. Risken där var nästan tio gånger högre än för jämförelsegruppen. Det är en väldigt hög siffra och en indikation på att många med autism lever på gränsen, utan buffert av skyddsfaktorer och med få eller inga marginaler för stressfaktorer.

https://www.autism.se/artikel_hogre_ris ... vid_autism

Annan intervju med henne:
De preliminära resultaten visar att runt 10 procent av personer med autism­diagnos, men utan intellektuell funktionsnedsättning, har gjort ett självmordsförsök.
/.../
Vanligast är att det första försöket görs i 20-års­åldern även om det finns en åldersspridning. De som faktiskt begår självmord är något äldre, runt 30 år.

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2 ... -sitt-liv/
Obs där att 10% gjort försök, inte genomfört.
Och störst risk ser alltså ut att vara långt innan man blir 50.

Vi ligger mycket riktigt högre än andra, i % ser det illa ut. Men det ger inte så många individer s.a.s, eftersom siffrorna vi jämförs med är låga.
Fabela
 
Inlägg: 3068
Anslöt: 2013-12-08

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Bounce » 2019-03-03 11:19:42

Måste säga att din presentation Mats är riktigt jäkla bra. =)
Bounce
 
Inlägg: 111
Anslöt: 2019-01-09

Autismen för dom som är 50+

Inläggav BellaBelle » 2019-03-03 12:25:53

Mats skrev:Jag kan inte svara generellt på vad som händer efter 50, utan jag kan bara svara för mig själv.

Det som har hänt mig efter 50 är att jag har blivit mer tydligt aspig. När jag har blivit äldre har livsenergin sjunkit och det kom en punkt när det inte längre gick att försöka upprätthålla en fasad av att vara nästan normal.

Jag orkar inte jobba mer utan är sjukpensionär. Jag har nästan ingen kontakt med min släkt längre. Deras liv är så olika mitt att vi inte har så mycket att prata om när vi ses. Även utöver det är mina sociala relationer reducerade till ett minimum.

Det har inte blivit så här för att jag inte har "tänkt positivt" i tillräcklig omfattning, utan det är nödvändiga anpassningar jag har måst göra när livsenergin har sjunkit med åldern.


Bra skrivet!

MEN - frågar nu alla här - hur skiljer det ut sig att vara sjuk(förtids)pensionär utan autism och med? Finns det ett generellt sätt att ”vara sjukpensionär” på som inte stämmer in på autister ? Jag tänker spontant på att man om man inte har autism använder den energi man har till att umgås mer med släkt och vänner (man blir extra ”sällskapssjuk” när man inte har arbetskamrater att prata väder och vind med) medan det med autism blir tvärtom?
BellaBelle
 
Inlägg: 1235
Anslöt: 2017-10-29
Ort: Sy-Kläder-Landet

Autismen för dom som är 50+

Inläggav kiddie » 2019-03-03 18:27:19

LordNelson skrev:Varför skulle alla med autism ta sitt liv? Känner några med ”riktig” autism och dom lever på med sina liv


De som vi diskuterar i den här tråden är vi själva, dvs främst de med aspergers. Man ska inte kalla det aspergers längre, man ska säga autism om både klassisk autism och aspergers nu.
kiddie
 
Inlägg: 13718
Anslöt: 2013-02-23

Autismen för dom som är 50+

Inläggav Vildsvin » 2019-03-03 19:08:41

BellaBelle skrev:MEN - frågar nu alla här - hur skiljer det ut sig att vara sjuk(förtids)pensionär utan autism och med? Finns det ett generellt sätt att ”vara sjukpensionär” på som inte stämmer in på autister ? Jag tänker spontant på att man om man inte har autism använder den energi man har till att umgås mer med släkt och vänner (man blir extra ”sällskapssjuk” när man inte har arbetskamrater att prata väder och vind med) medan det med autism blir tvärtom?
Det går knappast att dela upp det.

Innan det fanns datorer och de flesta jobb var fysiska blev man lätt sjukpensionär om man hade ett rörelsehinder. Samtidigt kunde folk med psykiska problem ta kroppsarbeten där man inte behövde tänka.

Idag räcker inte med att vara förlamad i benen och sitta i rullstol för att bli sjukpensionär utan det krävs att man har omfattande psykiska svårigheter också. Exempelvis i form av NPF eller utvecklingsstörning.
Vildsvin
 
Inlägg: 1107
Anslöt: 2011-01-03

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in