Hej!

Idag har maken och jag pratat. Han säger att jag mestadels är inne i bubblan. När vi hittar på saker tilllsammans ute, äter tillsammans, ser på TV, gosar med katterna eller myser i någon form, öppnar jag lite på bubblan. Att jag är så mycket inne i min bubbla ger ju också kommunikationsproblem, han säger saker som jag får svårt att ta in.

Han tycker också att jag tar över för mycket och brer ut mig i förhållandet. Det är nog så. Jag pratar rätt mycket och har mycket egna intressen, mer än vad han har.

Han har funderat mycket och tycker att ridning och fotboll är jättebra. Det stärker min kondition, bättrar på balansen, stärker muskler, ger mig koordination och allt sådant. Däremot ger att jag är på daglig verksamhet ingenting.

Som daglig verksamhet är jag på Textil. Där kan jag väva, sticka, brodera långstyng och korsstygn. Det jag mest gör just nu är stickar och väver. Jag tycker att jag lär mig massor om hur jag ska göra när jag stickar. När det blir fel kan de visa mig hur man rättar till det. Om jag sitter hemma och stickar och gör ett fel som jag inte kan reda ut kan jag gå till Textil och få hjälp där. Nu har jag vävt traslöpare. Sedan tänkte jag väva en gardin till vardagsrummet. En tant som arbetstränar som handledare är jätteduktig på vävning, och hon förklarade idag hur man väver med mönstertrampor, nästa vecka ska hon ta med mig mönster hemifrån som jag ska få titta på.

Min man säger att gardinen jag ska väva får bli det sista jag väver. Sedan tycker han att jag ska sluta. Men det är ju vad han tycker. Han tycker att nu när jag är förtidspensionär ska jag inte behöva ha tider att passa, inte behöva fylla i ledighetsansökan och tala om när jag vill vara ledig på sommaren och kring jul o.s.v.

Och tja, att vara inne i bubblan är ju en del av autismen. Min man säger att han har spräckt sin bubbla. Det har jag jobbat på i flera veckor nu, men än är bubblan inte spräckt. Hur jag ska göra för att spräcka den helt, inte bara titta ut ibland?

Hälsningar

Lilla Gumman

Hm, spräcka helt blir nog svårt. Men du kan ju skriva upp situationer där du lyckas ta dig ur bubblan och sen göra den sortens aktiviteter oftare? Exempelvis har jag lättare att komma ur bubblan i samtal med en person än i samband med massor av folk på stökig plats, exempelvis.

Lilla Gumman skrev:Han tycker också att jag tar över för mycket och brer ut mig i förhållandet. Det är nog så. Jag pratar rätt mycket och har mycket egna intressen, mer än vad han har.

Han har funderat mycket och tycker att ridning och fotboll är jättebra. Det stärker min kondition, bättrar på balansen, stärker muskler, ger mig koordination och allt sådant. Däremot ger att jag är på daglig verksamhet ingenting.

Men det låter som att det ger DIG någonting!

Lilla Gumman skrev:Min man säger att gardinen jag ska väva får bli det sista jag väver. Sedan tycker han att jag ska sluta. Men det är ju vad han tycker. Han tycker att nu när jag är förtidspensionär ska jag inte behöva ha tider att passa, inte behöva fylla i ledighetsansökan och tala om när jag vill vara ledig på sommaren och kring jul o.s.v.

Jag tycker du ska göra som du själv vill. Om det ger dig något att delta så ska du göra det - absolut! Låt inte honom avgöra vad som är roligt för dig. För mig låter det som om han vill ha dig hemma för sin egen skull, inte för att det skall vara bra för dig.

Lilla Gumman skrev:Och tja, att vara inne i bubblan är ju en del av autismen. Min man säger att han har spräckt sin bubbla. Det har jag jobbat på i flera veckor nu, men än är bubblan inte spräckt. Hur jag ska göra för att spräcka den helt, inte bara titta ut ibland?

Jag tycker det låter som om det är HAN som sitter mer i en bubbla än du och att det är han som sitter själv hemma och känner sig ensam när du är borta och gör sådant du tycker är roligt.

Vore det inte bättre att han försökte hitta något att göra själv om han känner sig övergiven på dagarna?

Hej!

Bra tips. Det gäller ju att göra saker oftare tillsammans med min man. Geocacha, gå på stan tillsammans, äta mysmat hemma i lägenheten, gå på restaurang på våran bröllopsdag o.s.v. När vi är på kolonilotten tillsammans blir det ju ändå att vi jobbar var för sig, då kan det vara viktigt att vi då och då sitter ner och dricker vatten/saft tillsammans, att vi grillar ibland, att vi har det lite mysigt när vi kommer hem etc.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej, Titti!

Detta med daglig verksamhet började jag fundera på under hösten 2003, ansökte i december och fick börja i januari 2004. Vi flyttade till det här länet i slutet på augusti 2003. När det värsta var uppackat blev det mycket en gammal lunk: sova, äta, sitta vid datorn, umgås med katten, orkade inte mycket. Daglig verksamhet och tider att passa lyfte mig på ett sätt, jag blev inte lika försoffad.

Ända sedan jag började på daglig verksamhet har det varit en diskussion mellan mig och min man om att jag ska sluta. Fyra år senare har jag ändå inte slutat helt. Vi har haft många och långa diskussioner och jag har bitit mig fast vid daglig verksamhet.

Min man tycker att jag lägger för mycket tid på daglig verksamhet och att de timmarna skulle kunna användas till städning eller att vara tillsammans med honom. Jag är på Textil 8.30 – 11.30 torsdagar och fredagar, men brukar gå hemifrån cirka 08.00 och är där 15-20 minuter innan jag börjar. Är hemma igen omkring 11.45. Totalt blir detta cirka 7,5 timmar i veckan. Totalt är jag borta ca. 20 timmar i veckan, inklusive ridning, Vuxenliv-kursen, boccia, FUB-möten, fotbollsträning och Textil.

En annan sak vi har diskuterat är att de andra omsorgstagarna på daglig verksamhet är utvecklingsstörda och att jag inte är det. Han har trott att min bristande kommunikation beror på att jag umgås så mycket med dem.

Jag har sagt åt honom att om jag är hemma mer så betyder det inte att jag städar mer. Han har då sagt att om jag är hemma mer ska jag också städa mer. Jag slutar ju inte på Textil för att få mer tid vid datorn eller till att läsa böcker utan för att städa.

Förmodligen slutar jag på Textil den dagen jag inte orkar bråka om det längre. Att separera känns skrämmande och jag är beredd att göra allt för att få behålla maken. Till och med sluta på Textil, även om det gör ont inuti.

Hälsningar

Lilla Gumman

Gumman

Jag tycker det låter sniket av din karl att vilja ha dej hemma hela tiden. Du trivs ju med daglig verksamhet och 7,5h i veckan är verkligen inte mycket! Jag håller på dej och din rätt att sticka!

Jag tycker att din man låter som en väldigt obehaglig person, som inte bryr sig ett dugg om huruvida du har det bra eller ej...
Jag tycker synd om dig, gumman, som vill låta honom isolera dig från omvärlden och bli hans piga...
Ingen av er kommer att bli lyckliga av detta på sikt - allra minst du.
Du är värd mycket mer.

Jag gillade vesslans inlägg. Det borde bli din slogan:

Om jag inte får sticka kommer jag att sticka!

Men allvarligt, det låter inte bra. Det låter som om din hubby har lite väl mycket Luther i sig. Som att allt måste vara nyttigt för att du skall ha rätt att göra det. Jag håller inte med. Blir du glad av det borde det vara nog. Men är det nytta han vill ha får du hitta argument för att det är nyttigt:

* Det ger struktur, yttre intryck och träning. Det kan hjälpa mot bubblan.
* Det ger glädje. Glädje är rent objektivt bra för hälsan.
* Yttre intryck gör att du får mer att tala med honom om de tillfällen ni träffas. Det är inte kvantitet utan kvalitet. Gör ditt på din tid och gör ert på er tid. Vara helt med honom emellanåt är bättre än att hela tiden vara på samma plats utan att umgås!

Om han inte städar men tycker att du bör göra det har han bara fel!
Städar han mer än dig? Då kan det ju kännas jobbigt för honom. Har han rimliga krav på hur städat det skall vara? Är hans uppfattning rimligare/mer berättigad än din? Kan ni ha en viss städtid eller uppdelade uppgifter? Om du inte kan/orkar/klarar att städa kanske det är bra med en annan lösning. Kanske kan du få hjälp med just städning och hushållsbestyr utifrån. Har för mig att ni prövat det men inte tyckte om det. Var det för dyrt? Då kanske du kan få handikappersättning för att betala med. Var det jobbigt med främlingar hemma? Då blir det svårare naturligtvis. Kanske kan du få en egen vårdplan, det har du rätt till av kommunen. De kan hjälpa dig med lösningar.

Jag tycker absolut inte du skall sluta med daglig verksamhet om du gillar det! NejNejNej! Tänk på att om du arbetat heltid skulle det varat ca 40 timmar per vecka. Du är borta hemifrån hälften så mycket. Det är inget som är konstigt utan fullt rimligt i ett förhållande. Snälla, stå på dig. Du kan inte utplåna dig för hans vilja. Men naturligtvis bör ni försöka tala med varandra så att ni kan förstå varandra bättre. Håller tummarna för att det skall funka för er om det är vad du vill. Bara inte på det sättet att du gör allt han säger.
Kramar till dig om du gillar sådana! /pH

Du måste göra saker som får dig att må bra. Din man låter mest som han är avundsjuk. Du ska inte sluta på daglig verksamhet för din mans skull och detta av ett mycket speciellt skäl. Det skulle göra dig mindre glad och det skulle inte vara bra för ert förhållande. Man håller inte den man älskar i ett fängelse!

Jag tycker med all respekt att det låter som din man behöver någon att prata med.

Sköt om dig!

Lilla Gumman skrev:Hej!

Idag har maken och jag pratat. Han säger att jag mestadels är inne i bubblan. När vi hittar på saker tilllsammans ute, äter tillsammans, ser på TV, gosar med katterna eller myser i någon form, öppnar jag lite på bubblan. Att jag är så mycket inne i min bubbla ger ju också kommunikationsproblem, han säger saker som jag får svårt att ta in.

Han tycker också att jag tar över för mycket och brer ut mig i förhållandet. Det är nog så. Jag pratar rätt mycket och har mycket egna intressen, mer än vad han har.

Han har funderat mycket och tycker att ridning och fotboll är jättebra. Det stärker min kondition, bättrar på balansen, stärker muskler, ger mig koordination och allt sådant. Däremot ger att jag är på daglig verksamhet ingenting.

Som daglig verksamhet är jag på Textil. Där kan jag väva, sticka, brodera långstyng och korsstygn. Det jag mest gör just nu är stickar och väver. Jag tycker att jag lär mig massor om hur jag ska göra när jag stickar. När det blir fel kan de visa mig hur man rättar till det. Om jag sitter hemma och stickar och gör ett fel som jag inte kan reda ut kan jag gå till Textil och få hjälp där. Nu har jag vävt traslöpare. Sedan tänkte jag väva en gardin till vardagsrummet. En tant som arbetstränar som handledare är jätteduktig på vävning, och hon förklarade idag hur man väver med mönstertrampor, nästa vecka ska hon ta med mig mönster hemifrån som jag ska få titta på.

Min man säger att gardinen jag ska väva får bli det sista jag väver. Sedan tycker han att jag ska sluta. Men det är ju vad han tycker. Han tycker att nu när jag är förtidspensionär ska jag inte behöva ha tider att passa, inte behöva fylla i ledighetsansökan och tala om när jag vill vara ledig på sommaren och kring jul o.s.v.

Och tja, att vara inne i bubblan är ju en del av autismen. Min man säger att han har spräckt sin bubbla. Det har jag jobbat på i flera veckor nu, men än är bubblan inte spräckt. Hur jag ska göra för att spräcka den helt, inte bara titta ut ibland?

Hälsningar

Lilla Gumman

Något som EV. kan hjälpa är Basal kroppskännedom. Jag vill själv testa det o. hoppas få göra det snart. Se tråd här http://www.aspergerforum.se/basal-kroppskannedom-t4737.html Ev. kan annan träning oxå hjälpa tex. dans.
Meditation. Låter kanske som knasiga tips ,men med hjälp av meditation kan man lära sig att fokusera bättre. Tror även det är så med BK.

Skapa dig en lugn miljö o. gott om tid i den mån det går då du pratar med honom o. folk i övrigt.

Viktigt att du själv får göra det du känner för/tycker är roligt för att orka med resten, både med hjärna o. kropp/händer men inte nödvändigtvis samtidigt. Sedan bör man inte göra saker för sakens skull.
Om möjligt försök lära din man det, så kanske han hittar ngt. mer eget intresse. Samtidigt bör man inte ha för många egna intressen utan även gemensamma intressen med partner o. familj.

Lilla Gumman, en berättelse till i den här stilen och jag kommer rekommendera dig skilsmässa omedelbums. Den där karl'n vill regera dig.

sommar skrev:Samtidigt bör man inte ha för många egna intressen utan även gemensamma intressen med partner o. familj.

Av vilken anledning får du detta till att Lilla Gumman borde gå på någon behandling eller inte ha så många egna intressen?

I ett bra förhållande så måste var och en tillåta den andre att ha egna intressen och få växa på egna villkor. Det är inte bra om man begränsar varandra för mycket. Och att ha för många gemensamma intressen kan vara kvävande.

Det låter mer som att det är gubben som ska in på "behandling", han verkar vara en sån som gnäller mycket oxå.

Lilla Gumman skrev:Han har trott att min bristande kommunikation beror på att jag umgås så mycket med dem.

ähh Är det något han har sagt.. Trodde inte vuxna kunde bete sig så, för att få vad de vill.

Livet handlar inte om att städa. Han sitter där med sina högar och mästrar dig. Det måste han sluta med. Han är din partner, inte din slavdrivare.

Du måste ju få göra saker du trivs med och mår bra av.

Jag är själv en väldigt krävande människa, jag får stålsätta mig varje dag för att inte kväva min sambo. Så jag förstår lite vad han håller på med. Allt kretsar kring honom och du ska dansa efter hans pipa tycker han. Men han måste fås att förstå att man inte kan gör så, för då blir du ledsen och bitter, kvävd och uttråkad.

Jag har den förargliga egenheten att när min sambo säger, "Jag går och lägger mig nu", så får jag ibland anfall och skriker neej, lämna mig inte ensam i vardagsrummet! Jag är som en jättebebis. Varje gång jag gör så, ber jag om ursäkt efteråt, för vad fan, han måste ju få gå och lägga sig om han är trött. Och jag får då antingen gå och lägga mig jag med, eller hitta på någonting att göra själv, tex gå en promenad, surfa eller pyssla med något, måla naglarna eller dylikt.

Han gör numera så att han ger mig en sömntablett, och sedan säger han, stäng av datorn nu. För jag har inte viljekraft nog att själv gå därifrån. Och så går vi och lägger oss samtidigt. Men kan jag ändå inte somna finns det risk att jag babblar sönder hans sömn. Det är lätt att vara allt för egotrippad, och jag kan som sagt förstå din man, han vill vara med dig hela tiden, och ha all din uppmärksamhet. Men, han kan inte få det, han måste kompromissa där. Även om det är svårt för honom att acceptera att du har ett liv utanför honom och hemmet så måste han acceptera det.

Jag har även lärt mig att vara försiktig med att babbla när han läser böcker och räknar matte, för om jag babblar då tappar han koncentrationen.

Din man är också en jättebebis, han måste lära sig att ge dig frihet och egen tid. Vad han gör när du är hemifrån eller i bubblan är upp till honom. Det är också upp till honom att lirka ut dig ur bubblan om han vill ha kontakt med dig.

Lilla Gumman
Titti, Weasley, Panika, pH, Bjäbbis, Kvasir, Parvlon och Sugis: lägg till mig i den raden.

Sommars inlägg tycker jag också var vettigt att ta som tips eller tänka vidare ifrån - utom det där om intressen.

Är det något som är bra mellan er? Eller varför är det så viktigt för dig att behålla just honom? (Ingen undermening - verkar ju bara som det har med saken att göra.)

Hej!

Vi älskar varandra. Och vi har mycket fint tillsammans: Kolonilotten, mysiga middagar, vi badar tillsammans och ... tja, resten av det intima är väl censur. Och jag vet ingen som är så bra på att lyssna och förstå, vi har haft många djupa samtal.

Dessutom har han räddat mitt liv, förut var jag rätt styrd av mina föräldrar och så deprimerad att jag inte alls såg någon mening med livet. Sedan jag träffade honom är de lyckliga dagarna många.

Vi har pratat om att separera men hålla kontakten, men jag blir så lessen att jag inte vet hur jag skulle klara av att leva utan honom. De första tre-fyra åren grät jag mig till sömns varje gång han var bortrest över natten. Nu kan jag ta det lugnt men räknar dagar till han kommer tillbaka.

Om det jag känner inte är kärlek då vet jag inte vad kärlek är.

Men, komma ut ur bubblan är något jag vill själv. Där vill jag inte vara. Och min man vill inte heller att jag är där. Vi är rörande överens. Men ok, att sluta på Textil gör inte att bubblan försvinner? Att umgås med utvecklingsstörda gör inte att man börjar kommunicera som de jämt? Det är bubblan jag vill ut ur. Och varje orsak till att bubblan finns kvar ska elimineras. Hur ont det än gör. För sen blir det bättre.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:Hej!

Vi älskar varandra. Och vi har mycket fint tillsammans: Kolonilotten, mysiga middagar, vi badar tillsammans och ... tja, resten av det intima är väl censur. Och jag vet ingen som är så bra på att lyssna och förstå, vi har haft många djupa samtal.

Dessutom har han räddat mitt liv, förut var jag rätt styrd av mina föräldrar och så deprimerad att jag inte alls såg någon mening med livet. Sedan jag träffade honom är de lyckliga dagarna många.

Vi har pratat om att separera men hålla kontakten, men jag blir så lessen att jag inte vet hur jag skulle klara av att leva utan honom. De första tre-fyra åren grät jag mig till sömns varje gång han var bortrest över natten. Nu kan jag ta det lugnt men räknar dagar till han kommer tillbaka.

Om det jag känner inte är kärlek då vet jag inte vad kärlek är.

Men, komma ut ur bubblan är något jag vill själv. Där vill jag inte vara. Och min man vill inte heller att jag är där. Vi är rörande överens. Men ok, att sluta på Textil gör inte att bubblan försvinner? Att umgås med utvecklingsstörda gör inte att man börjar kommunicera som de jämt? Det är bubblan jag vill ut ur. Och varje orsak till arr bubblan finns kvar ska elimineras. Hur ont det än gör. För sen blir det bättre.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lägg till mig i Zombies rad. Allt du skriver pekar åt samma håll. Du behöver göra saker för dig själv. Det kan inte vara så att valet är ANTINGEN din man ELLER det du vill göra för dig själv. Och det är ju inte rätt att han skall utöva utpressning mot dig. Det kan aldrig vara försvarbart. Det måste få vara så att du

kan göra det du vill

i den utsträckning du vill.

Bara en fundering till. Finns det nån som helst anledning att tro att bubblan skulle försvinna om du slutade göra saker du vill själv? Om du skulle tillbringa all din tid tillsammans med din man. Skulle det ha nån som helst effekt på bubblan?

Men att göra saker tillsammans är nog en bra idé det med. Men inte istället för att göra saker för dig själv, för din egen skull. Så tror jag.

Hej!

OK. Ni får rätt. Men jag gör ju saker som jag vill. Rider, går på SärVux, spelar boccia, engagerar mig i FUB/Klippan, deltar i AS-träffar, tränar fotboll ...

Var går gränsen för hur mycket eget man kan ha som gift? Nu har jag inget jobb, men engagerar mig i saker utanför hemmet lika mycket som om jag skulle haft ett halvtidsjobb ungefär.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det finns ingen exakt gräns för hur mycket eget man kan ha som gift. Det beror på hur förhållandet ser ut, vilka personer man är, om man har gemensamt ansvar för barn och sådant etc.
Det viktiga är att man också har tid för varandra. Att gå på textil är skapande och att hålla på något skapande är viktigt för människor. Under min förra samborelation som varade i många år så försummade jag mitt spelande och jag var inte medveten om hur mycket jag saknade det.

Lilla Gumman skrev:Hej!

OK. Ni får rätt. Men jag gör ju saker som jag vill. Rider, går på SärVux, spelar boccia, engagerar mig i FUB/Klippan, deltar i AS-träffar, tränar fotboll ...

Var går gränsen för hur mycket eget man kan ha som gift? Nu har jag inget jobb, men engagerar mig i saker utanför hemmet lika mycket som om jag skulle haft ett halvtidsjobb ungefär.

Hälsningar

Lilla Gumman

Gränsen för hur mycket eget man kan ha? Det beror på hur mycket man behöver. Tänk om du du hade haft ett heltidsjobb. Och sen velat göra saker själv. Rida, AS-träffar, träna fotboll, träffa andra kompisar, kanske gå och simma. Gå på bio med en kompis. Det låter inte för mycket i mina öron. Det skulle du nog kunna hävda är rimligt.
Det borde din man tycka är helt OK. Tycker jag i alla fall.

(ändrat 00:22)

Håller med Bjäbbis och Ganesh. Det går inte att säga något bestämt. Men det är alltid sig själv man måste utgå ifrån. Försöka hitta en (eller flera) mätare inom sig själv. Även om det kan vara svårt och ta tid när man är ovan. Och för mig ser det ut som du kanske är ovan, när jag läser att du gick direkt från dina föräldrar till din man, mer eller mindre. Man måste tänka på sig själv i första hand. Sedan på den man älskar och alla andra. Det betyder inte att man avvisar de andra - som om man inte skulle älska eller tycka om dem
Att man måste ta pauser, komma på litet avstånd från en eller annan relation, kan däremot hända. Rentav skrämmande mycket, om det t.ex. gäller ett gammalt och inarbetat mönster man har av beroende, osjälvständighet eller vad det nu är. Men jag tror inte det finns någon väg runt. Tar man vara på sig själv först så skapar man på litet sikt mera utrymme för dem man vill ha utrymme för. Om man försummar det kan bränslet, livslusten, kärleken lätt komma att ta slut för en längre fram. Och relationerna också. Då man är äldre och fortfarande inte känner sig själv. Läxan blir kvar oläst, men den försvinner inte. Tar man inte itu med den så bäddar man för otrevliga överraskningar längre fram, då man helt enkelt har kört slut sig på något som inte var bra för en.

Den här bubblan, overklighetskänslan... jag känner igen den. Hos mig vet jag inte riktigt vad det var som hände när den i stort sett "växte bort av sig själv".
Men jag vet att den kunde - och det jag har kvar av den kan - växa och bli tjockare just när jag inte ser till att ta vara på mig själv, fråga mig vad jag är intresserad av och göra det och inte vad andra drar i mig för (mer än efter medvetet val och med hyggligt fyllda reserver då); eller när jag är ensam eller med samma person för mycket och inte får luft och alternativa impulser med andra; när det går för länge utan att jag "gör nytta i världen" på något sätt som mitt eget hjärta säger *ja! slurp* till och inte gör för någon annans skull; när jag har varit för självutplånande för länge eller om något som är för viktigt.
När jag inte ser till att hålla mig verklig för mig själv.

Hej!

Men jag gör hellre annat än att städa så nu har jag diskuterat med Habiliteringens arbetsterapeut och skrivit in i Handi att varje måndag och torsdag ska jag dammsuga hela lägenheten noga samt torka golven i köket och hallen. En gång varannan vecka ska jag torka alla golv noga. På tisdagar ska jag städa badrummet. En gång i veckan ska jag damma också, troligen på tisdagar det med. Sedan är det ingen mer städning. Bara diska, torka bänkar etc. som ju i sig är rätt jobbigt för mig.

Jag har svårt att se när disken blir ren och om jag handdiskar upptäcker jag ibland när jag ska plocka in disk från diskstället att den inte är ren. För att slippa diska om en del av disken två gånger, har vi en bänkdiskmaskin som vi köpte begagnad 2001, den är antagligen från början på 90-talet. Den låter så högt att jag inte gärna vill vara i samma rum. Knapparna frampå är av typen som inte sticker ut alls utan man bara trycker på fronten och de knapparna har vi fått tejpa.
Jag tänker ansöka om att få en ny som handikappersättning. Arbetsterapeuten tyckte att det var ett bra förslag. Jag har skrivit ett papper och förklarat hur jag menar och det har hon lämnat till Habiliteringens kurator som ska hjälpa till med ansökan. Egentligen kunde jag ha ansökt själv men man måste alltid bifoga ett utlåtande från läkare etc. och det är där kuratorn kommer in i bilden, han skriver intyget.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tänk på att det borde vara "vi" som städar och dammar och skurar!

Bjäbbmonstret skrev:

sommar skrev:Samtidigt bör man inte ha för många egna intressen utan även gemensamma intressen med partner o. familj.

Av vilken anledning får du detta till att Lilla Gumman borde gå på någon behandling eller inte ha så många egna intressen?

I ett bra förhållande så måste var och en tillåta den andre att ha egna intressen och få växa på egna villkor. Det är inte bra om man begränsar varandra för mycket. Och att ha för många gemensamma intressen kan vara kvävande.

Hon skriver överst att hon är i en bubbla o. har kommunikationsproblem o. meditation o. BK. kan hjälpa till att fokusera bättre. Sedan har säkert hennes man sina brister. Ingen är perfekt! Han ska ju givetvis inte "kväva" henne. På den punkten kunde jag varit tydligare i mitt förra inlägg, men skrev att han nog bör ha fler egna intressen.

Jag förstår det! Jag skrev oxå att det är viktigt att ha egna intressen, men tror inte att det i ett förhållande är sunt att alltid vara på varsitt håll.. Jag tror inte förhållande håller i längden om man typ aldrig ser varandra o. typ aldrig pratar.

Bjäbbmonstret: Det är andra gången jag upplever det som att du inte läser mina inlägg ordentligt. Du kanske ska sakta ner lite?! (skriver det i all välmening).