Alexandra: Nej, det var det inte.
Det är bara min uppfattning att av den erfarenhet jag har från de stora och små aspergerträffar jag har.

Det är faktiskt inte så att jag idealiserar AS, däremot vill jag påstå att jag gärna mot-idealiserar NT. Jag ser helt enkelt inte NT som något bättre ideal än AS.
Det kan lätt misstolkas som att jag ser AS som bättre än NT, och det gör jag inte direkt. Men jag vägrar att se NT som bättre än AS, för min erfarenhet är att det inte stämmer alls.
Själv ser jag fler fördelar än nackdelar av den personlighetstypen jag/vi har.

Självfallet finns olika aspergare, vissa utåtriktade, andra mindre utåtriktade. Många har dubbel diagnoser som spelar in och ibland kanske även trippeldiagnoser.

Men en sak är säker, när jag träffar en grupp aspergare så finner jag större dynamik i den gruppen, än jag gör med en NT-grupp. Det är en klart roligare och intressantare blandning av personlighetstyper. folk är mer individuella helt enkelt.
Om en grupp NT är som en påse M&M's, samma godisbitar fast med olika färger, så är AS-grupp mer som en påse Gott & blandat, med både sött och salt, och alla dess former och färger.

Jag har sällan tråkigt när jag träffar en aspergare, det är ofta intressant och facinerande att lära känna en sån person, oavsett hur lugn eller inåtriktad denne är.
Om det beror på diagnoserna eller om det är den hårda vägen vi ofta får vandra i livet vet jag inte.

Det är större risk att jag träffar på en tråkig NT än en tråkig AS iallafall, det är åtminstone min erfarenhet.
Hoppas det gav svar på frågan, och förtydligade det du ville veta.