Att hantera andras empati eller oro

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-07 21:52:11

Jag kan kanske göra lite samma fel, som någon nämnde, att jag ber om hjälp men samtidigt inte vill ha hjälp, det är väl det som folk har svårt att förstå när jag väl behöver hjälp, men jag tycker ändå att det är rätt tydligt då jag sagt att jag vill bara ha hjälp OM jag säger det, aldrig annars.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Alien » 2020-01-07 22:38:44

nescio skrev:
Alien skrev:Varför super du så mycket, kan du inte ta varannan vatten el något?
Syftet med att supa är att bli full. Varför skulle man dricka vatten? Då blir man ju inte full.
Ja, men lagom full. Är det roligt att supa så man inte kan ta hand om sig själv?

Jag skrev inte vatten i stället för sprit utan varannan vatten, så att det inte går så snabbt med berusningen.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 34546
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav nescio » 2020-01-08 15:10:04

antor skrev:För några månader sen drack jag alldeles för mycket ute en kväll och kom hem halvt medveten. Fick ringa mamma dan efter för att få hjälp att städa upp mm och det är jag tacksam för.
Att man druckit för mycket är ju något att skämmas för. Jag skulle aldrig avslöja det för någon och jag skulle absolut inte tala om det för min mamma.

Alien skrev:Ja, men lagom full. Är det roligt att supa så man inte kan ta hand om sig själv?

Jag skrev inte vatten i stället för sprit utan varannan vatten, så att det inte går så snabbt med berusningen.
Jag föredrar att dricka all alkohol så tidigt som möjligt och sedan sluta när jag druckit vad jag tål. Jag vill helst hinna nyktra till någorlunda innan jag går och lägger mig.
nescio
 
Inlägg: 2319
Anslöt: 2009-03-12
Ort: En liten röd stuga.

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Kidzi » 2020-01-09 0:52:15

Iofs väldigt bra att hydrera sig om man dricker alkohol. Men fattar inte det där med varannan vatten. Kan man inte bara dricka långsammare? Fast kanske känns dumt om man är på ett cocktailparty. Då kanske man vill ha en drink i handen bara för att det känns bra att hålla i något. Som om man gör något. Istället för att bara stå där som ett annat UFO.

Fast jag brukar aldrig gå på sådana fester. Skulle jag dricka i sällskap så fick det bli en öl till maten. Hemma dricker jag bara starksprit om jag dricker alkohol. Häller upp ca ett litet dricksglas och sedan när det är slut så är det lagom.

Dricka för mycket är helt socialt accepterat. Fast klart man skulle skämmas iallafall. Inte för att man blev full kanske, men om man gjort något konstigt. På en julfest på en slags restaurang stod folk utanför och pissade. Det är i en slags dunge eller park. Min kompis stod där med bilen och såg. Och en av killarna i pissgänget stod och runkade helt öppet. Man undrar om han ångrade sig sedan. Eller om han var för pervo för det.

Nej fy fan för alkohol som drog. Men det funkar väl bättre socialt än någon annan drog, för det tar tid att dricka. Man har något att göra rent fysiskt. Tar man andra grejer så krävs det något annat av festandet än just intaget av drogen. Typ tar man MDMA så krävs det nästan att man dansar. Folk är nog i gemene man för socialfobiska för andra droger. De kräver lite mer. Ju svagare alkohol desto enklare. Tror folk dricker öl därför. Då har man verkligen att göra innan man blir askalas. Och så allt jävla pissande på det. Då behöver man inte bekymra sig över att kvällen ska gå långsamt.

Man bör egentligen oroa sig för samtliga som dricker ute. Som sagt, dålig drog. Folk faller och skadar sig. En del kör fulla och kör ihjäl sig och kanske andra. De blir enkelt rånade. Folk blir i väldigt utsatt ställning av alkoholen. Sedan blir de även förjävliga själva. Fattar inte att människor orkar fulla människor. Folk som blir bebisar, impulsiva, kan inte tala tydligt, kan inte gå ordentligt, pissar på sig, spiller mat och dricka på sig, kräks.

Borde fan vara förbjudet. Alternativt att ingen alkohol får överstiga 1,5 %.

Ingen borde dricka. Och måste man, så kan man iallafall hålla sig hemma där man är som tryggast.
Kidzi
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 211
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav antor » 2020-01-09 12:42:16

Alkohol funkar bra för mig nästan alltid. Och hemma också om jag är ensam och bara har en jävligt tråkig kväll så kan man iaf dricka såpass att man glömmer hur tråkigt det är. Det blir bara fel om jag börjar tro att det kommer bli roligare ju mer jag dricker. Särskilt om jag har highland park hemma, den är för stark och jag tänker inte köpa den mer.
antor
 
Inlägg: 96
Anslöt: 2018-04-17

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-10 0:04:08

Jag gillar inte alkoholsmaken så jag kör alltid på en alkoholfri cider tex apple art (blandning av cider och humle) eller så nöjer jag mig med en cola! Helst cola zero eller pepsi max. Jag har ju fått kommentarer på det, varför jag inte dricker osv och min mamma dricker inte så mycket heller och hon har fått kommentarer som är mer om det är något religiöst. Men folk kanske bara inte vill dricka, varför ska man då förklara om varför man inte vill? Bara att acceptera deras beslut tycker jag, likaså om någon väljer att dricka alkohol, det är ju ändå vuxna människor och jag hoppas att de kan tänka själva.

Många med missbruk av alkohol kan man ju inte bara tvångs ta, för de är vuxna människor och måste själva ta beslutet om att sluta, det kan ingen annan göra åt dem! Så om TS vill sluta eller dricka, så är det ju bara hon /han som kan ta det beslutet och ingen annan. Det är ju självklart så att folk kommer att tycka och tänka om olika saker men sålänge man mår bra av det man gör så ska ingen annan ha med saken och göra. Folk som kanske är mulliga eller smala, kanske mår väldigt bra ändå fast det kanske inte ser ut så, varför ska man då ifrågasätta deras sätt att leva, när man egentligen inte vett ett dugg? Då tycker jag man kan hålla tyst. Sedan beror ju det på hur väl man känner varandra och så, men jag menar om det är någon helt främmande person man ifrågasätter, för tro mig, på instagram så ser jag ofta kommentarer på hur man ska vara, göra och inte osv, listan kan bli låång. Sköt dig själv och skit i andra är mitt motto! Det lärde en matte lärare jag hade till mig. Det är så skönt också att ha den inställningen, för då slipper man känna de där prestationsångesten om man gör fel eller rätt, gör det som känns bäst för dig! Och då menar jag rent allmänt oavsett vad det gäller.

Och vill man ha hjälp av andra, så är det okej också! Vem bestämmer egentligen om vad som är rätt och fel? Jag menar, jag struntar ju fullkomligt i om hur en person tvättar eller handlar osv, om det inte är så att den kanske slår sitt barn eller misshandlar någon osv, då är det ju definitivt FEL.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Alien » 2020-01-10 2:54:55

Poängen är att man knappast kan påstå att man är vuxen och att mamma inte ska lägga sig i, om man ringer för att fixa konsekvenserna av att man druckit för mycket.

TS berättade ju själv, då får han finna sig i att folk ser på det annorlunda än han själv gör.

Föräldrar oroar sig givetvis för sitt barns hälsa m m, så det är förklaringen att de "lägger sig i". Vill man inte att föräldrarna ska göra det så håller man tyst om sina alkoholvanor om de är vidlyftiga ibland.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 34546
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-10 4:13:16

Jag fattar ju TS för jag har liknande problem, jag tror inte att TS vill skylta med att han/hon dricker alkohol så att folk kan ifrågasätta det, jag tror mer att han/hon bara vill kunna prata om saker med sina föräldrar utan att de blir en diskussion om det om varför det är si eller så. Ibland vill man bara kunna säga att man ska ut och festa eller vad som helst, utan att få en föreläsning om det. Och det måste man få göra, för att man måste släppa ut sina känslor och åsikter, man kan ju inte ha de inom sig för länge...Ingen mår ju bra av att hålla inne på saker, för då gör man bara de problemen man håller inom sig större och större. Man måste kunna få prata av sig med någon. Jag vill kunna säga till mina föräldrar om saker utan att de ifrågasätter mig. Eller till min släkt tex. Om jag säger till dem, att jag var och tränade, ska de då ifrågasätta varför jag tränade? Och ja, folk dricker, men inte bara för att bli fulla, många dricker ju för att det är gott. Om TS säger att han/hon dricker, det behöver inte betyda att den är alkoholist, det kan lika gärna bara betyda att den dricker 1 gång för att det var gott. Folk kan faktiskt tolka saker helt fel, vilket folk i min omgivning gör rätt ofta. Jag är missförstådd och det är jätte jobbigt att hela tiden förklara saker och bli ifrågasatt. Så jag fattar när det gäller att folk lägger sig i, det är så sjukt jobbigt.


Vad menar du att TS sk hålla tyst? Kanske ville han/hon bara vara ärlig att den dricker, så omgivningen vet, inte för att höra att det är dåligt, tro mig, han /hon vet det. Jag menar, att folk som blir ifrågasatta om sådana här saker, förmodligen fått höra det ett antal gånger.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Alien » 2020-01-10 4:26:03

Om man inte vill att ens föräldrar ska oroa sig så berättar man inte sådant för dem som just får dem att oroa sig.

Kan ju vara svårt om man inte har någon vän att anförtro sig till. Men det är bara så det är, när man är vuxen ska man inte som ett barn berätta allt för mamma och pappa. Och inte bara för sin egen skull, för att man vill slippa en föreläsning, utan för att bespara dem oro.

I TS fall framgår det att han ibland dricker sig redlös och att han inte heller tänker sluta med det. Det kan inte jämföras med att träna, alla veta att det är bra för hälsan att träna, inget att ifrågasätta och inget att oroa sig för.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 34546
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-10 5:00:24

Det där med träningen var bara ett exempel, för att folk skulle förstå att man inte behöver ifrågasätta allting. Låt folk göra som de vill. Om folk nu tex vill röka eller dricka, så är det upp till dem. Det är de som kommer att få må dåligt. Sedan kan jag tycka det är jobbigt med passiv rökning, för det är inget jag vill få in från andra som röker. Det är det jag tycker är jobbigt med rökningen, men att folk röker själva , ja de får stå för dem, för det är deras val och beslut. Jag tycker ju inte personerna är dåliga, bara att de gör dåliga val. Jag ifrågasätter ju inte om någon röker, dricker, äter kött, varför ska jag det? Vad har jag för rätt att ifrågasätta någon annans liv egentligen? Och vad har någon annan för rätt att ifrågasätta mina beslut och mitt liv?

Vi måste sluta bete oss som småbarn och låta folk vara. Jag tror alla de som röker eller snusar eller äter kött eller dricker, vet om att de dem gör är dåligt för miljön, djuren, sig själva mm. De har bara hört det så mycket att det har slutat lyssna. Hur tror ni att kändisar känner sig när de tvingas vara 100 procent hela tiden? De har ju också ett eget liv, jag tror inte att någon skulle tycka det var kul att jämt ha folk runt sig, media och paparazzis, folk som tycker och tänker. Även om jag vet att folk kommer tycka och tänka hela tiden, så måste vi inte kommentera eller påpeka det, vi kan också bara vara tysta eller så kan vi sprida glädje.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav antor » 2020-01-10 12:27:57

Det är väl det att mamma blir lätt orolig och det smyger sig fram i vanligt samtal och på hur hon beter sig. Och jag har ett knivskarpt sinne för när det händer, och det blir mitt problem att hon är orolig. Det är grundproblemet, inte drickandet i sig. Anledningen att jag ringde den där gången (vi pratar alltså om EN gång här) var att 1. jag fortfarande var småfull och inte visste bättre och 2. jag trodde att jag verkligen behövde men det visade sig inte vara sant.

Hon gör fel i att smyga med det i stället för att va tydlig och säga t.ex "Nu är jag orolig för att", trots att hon vet att jag har asperger. Vi har nu pratat om det och jag hoppas hon har fattat men jag tvivlar.
antor
 
Inlägg: 96
Anslöt: 2018-04-17

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-10 14:52:49

Jag fattar precis dels för vi med diagnoser är osäkra om personer faktiskt förstår oss. Men också för jag har detta problem dagligen. Folk visar ju att de inte förstår genom att ifrågasätta. De säger att de förstår men de visar ändå något helt annat.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Kidzi » 2020-01-10 16:51:34

Jossie94 skrev:Jag fattar ju TS för jag har liknande problem, jag tror inte att TS vill skylta med att han/hon dricker alkohol så att folk kan ifrågasätta det, jag tror mer att han/hon bara vill kunna prata om saker med sina föräldrar utan att de blir en diskussion om det om varför det är si eller så. Ibland vill man bara kunna säga att man ska ut och festa eller vad som helst, utan att få en föreläsning om det. Och det måste man få göra, för att man måste släppa ut sina känslor och åsikter, man kan ju inte ha de inom sig för länge...Ingen mår ju bra av att hålla inne på saker, för då gör man bara de problemen man håller inom sig större och större. Man måste kunna få prata av sig med någon. Jag vill kunna säga till mina föräldrar om saker utan att de ifrågasätter mig.


Man skulle ju önska att alla föräldrar klarar att diskutera. Men tyvärr går det inte alltid. Som mina föräldrar accepterar inte NPF eller psykisk ohälsa, t o m så att fysisk ohälsa är fult det med. För de växte upp med att alla fysiska krämpor betydde att man är en svag och dålig människa. Därför vet inte mina föräldrar så mycket om vår genetik och vad för sjukdomar det fanns innan i vår släkt. För det berättade man inte ens för sina barn.

Pratar man om ohälsa så får man konstiga saker till svar som att man inte har det, eller oxo avkrävs det av en att man omgående ska sluta ha det. Nu vet nog yngre föräldrar lite mer om världen hoppas jag. Och hoppas de släppt det där med skam och egen skuld. Enligt min far har jag en fysisk sjukdom inte för att det är de generna vi har i båda släkterna, utan det är nog något jag ätit eller misskött mig med! Sedan min mamma själv blivit svårt sjuk har hon fått mogna med det där med sjukdomar. Det var nog inte lätt.

Känslor är självklart tabu med mina föräldrar.

Men det är inte alltid som det bara handlar om att vissa föräldrar är i en annan generation och därför inte tål viss info. Många "barn" med aspergers har ju föräldrar med odiagnostiserad NPF. Dessa föräldrar lever ett NT-liv och tänker NT trots att de egentligen inte är det. De suger åt sig NT-reglerna och gör dem till ett för hårt regelverk inom sig själva. Ibland blir det helt omöjligt att kommunicera pga detta.

Då kan man som barn faktiskt testa att gå och prata med sina föräldrar, för föräldrarna har alltid påstått att det går att komma till dem. Sedan när man försöker, inser man att det var en dålig idé. Och att man faktiskt inte kan kräva ens av sina egna föräldrar att de ska lyssna och förstå. Överlag verkar det svårt att ha en normal konversation med sina egna föräldrar, de kan inte prata som de gör med andra. Man får någonslags specialregler man ska rätta sig efter. Så till sist sitter man och låtsas att allt är bra fast det inte är det. För de ville inte veta sanningen på riktigt. När de sa att man skulle komma till dem menade de att man skulle komma till dem och ljuga för deras sinnesfrid.
Kidzi
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 211
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-10 19:48:32

Min omgivning förstår ju inte som sagt att när man har svårigheter så behöver man gå en annan väg än den vanliga. De utgår från sig själva då och bara vi fungerar såhär. Ja men jag och andra med diagnoser kanske fungerar annorlunda gällande den situationen. Det är ju samma situation men folk fungerar olika då. Då känns det som att det jag gör eller hur jag funkar inte är okej, för jag ska ju funka precis som dem bara för de vill det.

Jag sa tex idag att jag behövde gå en annan väg än jag gjort tidigare och då utgick dem personerna att jag också skulle göra på deras sätt så de fattade ju inte att jag gjorde på ett annat sätt då.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Kidzi » 2020-01-10 20:19:09

Jossie94 skrev:Min omgivning förstår ju inte som sagt att när man har svårigheter så behöver man gå en annan väg än den vanliga. De utgår från sig själva då och bara vi fungerar såhär


Känner igen det. Man ska göra på deras vis för det är ju bästa sättet. För DEM!...

Dessutom är det "bara"... mest hela tiden. Gör "bara" så här. Ja men jag KAN inte göra så ALLS. Så jag kan inte "bara" göra så. Istället för att komma till samma mål får jag göra på mitt eget vis.

Det är som de metoder man kommit fram till för sig själv, som funkar i ens eget liv, ofta underkänns. För DE fattar inte att folk gör som det passar DEM bäst.

Kan t ex gälla enkla saker. Som jag råkade säga till min far att jag skulle behöva hitta någonslags trappstege. För det är så jobbigt om man måste nå något i taket. Han tittar på mig som om jag vore en idiot. Och säger "Det är bara att stå på en stol". Nu hör det till saken att... jag har gammaldags högt i tak. Jag är 22 cm kortare än han. Så jag når inte ens MED stol. Eller trodde han att jag försökte hoppa från golvet upp i taket?

I samma veva fick jag en uppläxning av styvmor hur dumt det var att jag färgat mörkare än min riktiga hårfärg mitt på huvudet. VAA? Jag fattade ingenting först. Sedan sa jag att, nä men det är min riktiga hårfärg som vuxit ut. Det som är ljusare är blekt lite. Men hon visste ju bättre än jag i den frågan, för alla vet ju att jag har ljust hår dvs så HAR jag färgat utväxten. Så slutade hon lyssna. Och fortsatte prata om hur dumt det var och hur svårt det skulle vara att få det att likna min äkta hårfärg igen. För nej, det var inte MIN hårfärg, det visste ALLA. Punkt.

Så inte ens när det bara handlar om den fysiska längden fattar folk. Så hur ska de ens fatta att man kanske tänker annorlunda? Särskilt om ens egen metod funkar. Annars så kan man ju behöva hitta metoder i nya saker. Då får man veta hur enkelt det är. Det är bara att göra som de gör.

Så många gånger har jag hört att jag skulle bara skriva en lapp för det jag hade svårt att komma ihåg. Till slut sa jag OK. Ska testa det. Körde elektroniska lappar på datorn. Inom 2 veckor hade jag 78 lappar. De ansåg att man kanske behöver 2 lappar på 2 veckor. För så funkar det för DEM. Men jag behövde tydligen 78 lappar. Så det systemet kanske ändå inte var det bästa för jag kan inte sitta och kolla igenom alla de lapparna varje timma för att kolla att jag inte glömt ngt viktigt. Nej, i DET fallet FINNS det bättre metoder att komma ihåg! Sedan att man behöver en inkörstid för att arbeta sig fram till fungerande metod gör dem galna oxo. För fort måste det gå.
Kidzi
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 211
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Solblomma » 2020-01-10 20:49:46

Jag vet inte om det finns rätt och fel, men jag märker på mig själv att jag oroar mig mycket mer för min tonåring med autism/ADHD än för mina NT-tonåringar. Just nu behöver han väldigt mycket stöd, både med mat/hygien/medicin, med det sociala och skolan. Förhoppningsvis kommer han mogna och bli mer självständig ju äldre han blir, men jag kan nog inte lova att jag kommer sluta oroa mig när han blir vuxen. Samtidigt som jag vet hur det känns när föräldrar oroar sig, senaste två åren har jag varit stammis på psyket och min mamma har velat stötta och hjälpa så mycket som möjligt. Fast jag har mer sett det som ett sätt att visa omtanke.
Solblomma
 
Inlägg: 389
Anslöt: 2018-03-10
Ort: Halland

Att hantera andras empati eller oro

Inläggav Jossie94 » 2020-01-11 4:08:45

Jag kan absolut förstå min omgivning varför de bryr sig men precis som både jag skrev och Kidzi skrev, så utgår ju de flesta från sig själva och bara det är bara göra si eller så. Det är just de det inte är. Dem sätten fungerar Inte på alla. Alvedon fungerar inte på alla. Jag tål inte Ipren så jag tar ju Alvedon då. Folk har sagt till mig. Det är bara att ta en Alvedon så löser det sig. Ja det löser sig för en stund sen kommer ju smärtan tillbaka. Sedan funkar ju alla olika, vissa kanske får huvudverk mensvärk så illa att de knappt kan göra något, då är de sämsta någon kan säga att de är bara ta en Alvedon och gå och jobba. För de är ju självklar att ALLA klarar av det.

Jag brukar dra att det är som att säga till någon som sitter i en rullstol att den ska ställa sig upp och gå. Den kan ju uppenbarligen inte det, då den sitter i rullstol, men vadå ska man tvinga personen att gå när den inte kan göra det?


Det jag tycker blir fel är ju deras inställning på att alla fungerar precis som dem men också att i mitt fall när folk bryr sig om mig, då är skillnaden att de inte bryr sig ändå, för jag ska ju bara lyda dem då för de vet ju bäst de ska tillrättavisar mig. Tex så hade jag en väldigt jobbig period och även om jag sa hur jag mådde och så, så skulle jag ändå gå till skolan och de förstod inte varför jag blev upprörd när de inte förstod varför jag mådde dåligt.
Jossie94
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2019-06-25

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in