Jag är försiktig. Har egentligen inget att skämmas för, tycker jag, men så länge som det inte är nödvändigt för någon att veta föredrar jag att de får lära känna mig som mig först.

vadloink skrev:Jag är försiktig. Har egentligen inget att skämmas för, tycker jag, men så länge som det inte är nödvändigt för någon att veta föredrar jag att de får lära känna mig som mig först.

Samma här. Jag skäms inte heller. Anledningen till att jag är försiktig är pga. den stora okunskap om As. som tyvärr råder i samhället. Något av det värsta jag vet är att bli "klappad på huvudet".

Mina vänner brukar få reda på det efter ett tag, men jag berättar inte för folk som inte är mina vänner. Folk är ute efter oss.

Jag försöker vara ärlig men det är rätt så svårt att berätta för folk/vänner att man har Asperger Syndrom man undrar hur de ska reagera. Att man är konstig eller något. Ibland för att man ska förlora en vän för att man hållt det undan så länge. Men när det känns rätt för en själv så kan man ju berätta det. Ibland får man hör att de också har vänner som har Asperger Man försöker ju berätta men ibland låter ju allt så fel.