tamara skrev: Jag har läst en del på den här sidan, och det underlättar på nåt sätt att läsa om andras aspekter och erfarenheter. Det kanske var det som var meningen med det hela?

Det är väl utmärkt om du fått ut nåt av att läsa? Välkommen hit!

Lakrits skrev:För all medicinering och all kontakt med vården gäller att själv ta en aktiv del i sin behandling. Våga fråga om det är något du undrar över, berätta hur du anser att dina mediciner påverkar dig (eller INTE påverkar dig i förekommande fall), ta upp det där radioprogrammet som du lyssnade på i måndags om just din diagnos, berätta att din husläkare minsann sade att den där andra medicinen är mycket bättre än den du har, o.s.v. Var inte rädd för att vara en jobbig patient, för tro mig, de har stött på långt värre fall än du

Det är snarare motsatsen, tysta och timida patienter, som ställer till det för läkarna. Om inte du berättar hur du mår, vem skall då göra det? Så, på dem bara och var den mest pålästa finnen i din läkares röv!

Hihi, det där var ett väldigt bra råd faktiskt.

När min väninna hade cancer så var hon väldigt besvärlig och hade fräckheten att ifrågasätta deras standardbehandlingsförslag och lita mer på sin egen intuition eftersom hon vet med sig att hon är känsligare än andra och inte tål vad som helst. Hennes läkare blev väldigt irriterade på henne för att hon ville tänka själv och ta ansvar för sin egen kropp. Men som en annan, lite mindre prestigefylld, läkare senare sa till henne: "Det är de 'besvärliga' som överlever."

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:

Sabina skrev:Hur fungerar förresten "adhd-medicin" - dvs Ritalin etc - när man INTE har adhd? Jag har läst nånstans att det blivit vanligt i USA att använda Ritalin och dylikt som uppiggande medel. T ex av studenter som ska tentaplugga...

Det funkar som uppiggande, dock behöver inte det vara positivt. Jag tänker att en person som har normal vakenhetsnivå (en icke-ADHD:are altså) lär bli hyperaktiv. I små doser lär dock Ritalin/Concerta fungera ungefär som en kopp kaffe, altso positivt skärpande/uppiggande, men inte i ADHD-doser, för då lär normalstörda istället bli hyperaktiva och tappa koncentrationen... det är en avvägningsfråga.

Ja, de flesta med ADHD beskriver att de blir lugna av Ritalin/Concerta. Jag är dock förvirrad och vet inte riktigt om jag blir sämre eller bättre av Ritalin/Concerta. Jag kan bli hyper av den också. (Precis som jag kan bli av för mycket kaffe.)

Det finns före-detta-amfetaminister med adhd som berättat att de blivit lugnare och kunnat tänka klarare när de tagit amfetamin. Och i det sammanhanget är ADHD-doser små doser.

Och jag upprepar det jag brukar skriva om detta:

Problemet är att personer som kan hamna i motsatt ände av ett aktivitets- och framför allt sensitivitets-spektrum får samma diagnos (ADHD).

Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån.

För att göra en generalisering som säkert har många undantag och mer flytande gränser än jag beskrivit här.

Men om läkare hade klarare för sig att de har med (minst) två närmast motsatta typer att göra - som båda kan förekomma ihop med AS - så skulle de kanske bättre kunna anpassa medicineringen därefter.

Sensitivitetstester borde f ö göras som standard innan man inleder någon som helst behandling, helt oavsett om man har NPF-diagnos eller inte, eftersom det troligen är den mest avgörande faktorn för att förutsäga hur patienten kommer att reagera på mediciner och andra behandlingar.

Inger, tack så mycket för informativt och klargörande inlägg. Skickar det till min lillas pappa, angående lillans icke-klockrent-fungerande Concerta-medicinering.

Ja Inger, för första gången klickade det i förståelsen för hur det om möjligt är. Jag har ju inte vrålläst allt jag ser men det här var kort och konsist.

Inger skrev:

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:[quote="Sabina"]Hur fungerar förresten "adhd-medicin" - dvs Ritalin etc - när man INTE har adhd? Jag har läst nånstans att det blivit vanligt i USA att använda Ritalin och dylikt som uppiggande medel. T ex av studenter som ska tentaplugga...

Det funkar som uppiggande, dock behöver inte det vara positivt. Jag tänker att en person som har normal vakenhetsnivå (en icke-ADHD:are altså) lär bli hyperaktiv. I små doser lär dock Ritalin/Concerta fungera ungefär som en kopp kaffe, altso positivt skärpande/uppiggande, men inte i ADHD-doser, för då lär normalstörda istället bli hyperaktiva och tappa koncentrationen... det är en avvägningsfråga.

Ja, de flesta med ADHD beskriver att de blir lugna av Ritalin/Concerta. Jag är dock förvirrad och vet inte riktigt om jag blir sämre eller bättre av Ritalin/Concerta. Jag kan bli hyper av den också. (Precis som jag kan bli av för mycket kaffe.)

Det finns före-detta-amfetaminister med adhd som berättat att de blivit lugnare och kunnat tänka klarare när de tagit amfetamin. Och i det sammanhanget är ADHD-doser små doser.

Och jag upprepar det jag brukar skriva om detta:

Problemet är att personer som kan hamna i motsatt ände av ett aktivitets- och framför allt sensitivitets-spektrum får samma diagnos (ADHD).

Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån.

För att göra en generalisering som säkert har många undantag och mer flytande gränser än jag beskrivit här.

Men om läkare hade klarare för sig att de har med (minst) två närmast motsatta typer att göra - som båda kan förekomma ihop med AS - så skulle de kanske bättre kunna anpassa medicineringen därefter.

Sensitivitetstester borde f ö göras som standard innan man inleder någon som helst behandling, helt oavsett om man har NPF-diagnos eller inte, eftersom det troligen är den mest avgörande faktorn för att förutsäga hur patienten kommer att reagera på mediciner och andra behandlingar.[/quote]

Superintressant verkligen! Jag tänker kring mig själv och hur svårt det skulle vara att klassificera mig, för jag tycker mig höra till båda extremerna. Jag har mycket överskottsenergi (ibland) som syns som t ex birörelser (som du också skrivit om med Charley?), MEN jag är superkänslig, t ex för ljud och allt möjligt annat. Tål inte sprit. Dock är jag inte passiv, eller ser mig inte som det. Annat än när jag blivit så överstimulerad så jag blir helt lamslagen och bara hyperventilerar och pustar framför datorn ett tag.

Ja, har man drag av båda samtidigt blir det förstås extra förvirrande, både för en själv och andra. Många med dubbeldiagnos verkar ha det.

Det där med birörelser p g a för energirik diet var det Charley? som skrev om och jag som hade personlig erfarenhet av. Hoppas hon hittar de där studierna eller länkarna om det, för jag är fortfarande intresserad av mer seriösa bevis för att jag inte inbillar mig när jag påstår detta.

Sabina skrev:Fattar inte riktigt om det här var riktat mot mig, eller ett mer generellt inlägg. Men jag kan lova att jag inte är rädd för att vara en så kallad jobbig patient.

Fast egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur man agerar i det yttre, om man är bråkig etc. Det viktiga är kanske hur man känner inombords. Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen. Att man inte tar sig fram genom livet storskrikandes är inte detsamma som att man är aggressionshämmad/timid - men det kan vara skönt att spara halsen och inte bli hes gång på gång...

Det var nog riktat till alla, typ. Jag glömmer ofta att ange vem jag vänder mig till, särskilt i e-brev och i diverse fora. Bra att du påpekar det, jag märker det inte själv annars. Och ät lakrits för all del, allt som är gott är bra för magen, som Muminmamman säger.

Nej, aggressiv hjälper det sällan att vara i kontakt med andra människor, men ibland är det bra att kunna plocka fram en myndig ton. Vissa kräver mer av den varan än andra, t.ex. bostadsbolag och internetoperatörer

"...Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån."

Tack Inger, jag känner definitivt igen mig i din beskrivning!

Sen en annan kommentar, lakritsrot ska ha dämpande effekt på höga testosteronnivåer... hehee

Inger skrev:Ja, har man drag av båda samtidigt blir det förstås extra förvirrande, både för en själv och andra. Många med dubbeldiagnos verkar ha det.

Man skulle ju lätt kunna tro att båda extremerna tog ut varann och blev lagom, men nej, jag känner igen mig i båda, som sagt och är väldigt lite lagom öht. Svinjobbigt, emellanåt.

Mn bror har AS/ADHD och han är väldigt utagerande , de som har ADHD kan både vara utagerande och inåtvänd och samma med AS, Det är ju olika från person till person.

Flikkan skrev:Mn bror har AS/ADHD och han är väldigt utagerande , de som har ADHD kan både vara utagerande och inåtvänd och samma med AS, Det är ju olika från person till person.

Jag är både-och omväxlat!

Asperger vs: ADHD

http://www.googlefight.com/index.php?lang=en_GB&word1=Asperger&word2=ADHD

Jag har adhd samt asperger och brukar säga att i mej känner jag mej som en aspare fast allt jag gör o säger oftas blir till adhd. Jag kämpar hela tiden med att få till det o bli mitt inre men blir störd av adhd

Fast i många situationer så väger dom in varandra bra alltså jag är lite av bägge o inte så mycke av ena eller andra så även om det känns väldigt klyvet väldigt ofta o svårt att få det som jag vill så verkar dom ta ut varandra!

Hej föresten jag är ny här Mikko heter jag !

mikkorothrissne skrev:Jag har adhd samt asperger och brukar säga att i mej känner jag mej som en aspare fast allt jag gör o säger oftas blir till adhd. Jag kämpar hela tiden med att få till det o bli mitt inre men blir störd av adhd

Fast i många situationer så väger dom in varandra bra alltså jag är lite av bägge o inte så mycke av ena eller andra så även om det känns väldigt klyvet väldigt ofta o svårt att få det som jag vill så verkar dom ta ut varandra!

Hej föresten jag är ny här Mikko heter jag !

Välkommen hit, Mikko!

Känner igen mig själv i det där. Ta ut varandra kan ibland innebära att man varken är adhd:ig eller aspig så att det märks utan helt enkelt framstår som i stort sett normal. Det gör det desto svårare för omgivningen att förstå att något funktionshinder öht finns.

Det finns en bok som handlar om just detta som heter The Autism ADHD Connection. Författarinnan har själv barn med båda diagnoserna. Du kan köpa boken på Amazon.com.

barracuber skrev:
Det finns en bok som handlar om just detta som heter The Autism ADHD Connection. Författarinnan har själv barn med båda diagnoserna. Du kan köpa boken på Amazon.com.

När jag är på annat håll så är du stand in för mig! [Infoga Libero-slogan]

alfapetsmamma skrev:Har man båda kan man alltså verka mer "normal", samtidigt som man också är mycket mer förvirrande, för istället för att vara balanserad kanske man är extremt rutinbunden SAMTIDIGT som man är extremt lättutråkad och rastlös ibland. Det gör en svårförstådd för alla, även en själv, och även proffs får svårt att diagnosticera en. Jag vet alltför väl hur det kan se ut...

Shit vad jag känner igen mig....vet ej om jag inbillar mig men det där var verkligen en kort sammanfattning av hur jag är.

Hade inte läst i den här tråden på ett tag, men jag får hålla med där, känner också verkligen igen mig i den beskrivningen!

+1

Personer med AS har ofte likhetstrekk med de som har ADD/ADHD, Tourette's, OCD etc., men det betyr nødvendigvis ikke at de HAR det, selv om Tics og OCD er ganske vanlig blant sånne folk.

Är det vanligt att man som tjej har förhödja testo nivåer om man har AS eller ADHD? Eller båda?

Ska tydligen finnas någon läkare som påstått det...någon som vet?

De sier at AS er forårsaket av en "overdose" av testosteron, så det kan vel mene at jenter med AS er mer maskuline enn de jentene som ikke har det.

MrWin skrev:De sier at AS er forårsaket av en "overdose" av testosteron, så det kan vel mene at jenter med AS er mer maskuline enn de jentene som ikke har det.

Är det sant?!? För jag måste äta mediciner för att mina hormoner ska bli jämna. Har förhöjt testo...eller det heter inte det men iaf ett manligt könshormon är det man har förhöjt av.

Nu låter det som om jag går runt med helskägg, adamsäpple å dase men så är det inte.
Däremot märks det på min höga ämnesomsättning, typ att jag svettas ganska mycket vid fysisk ansträngning samt att jag blir prickig på rygg/axlar/ansikte å bröst (om jag inte tar mediciner).
Man blir också mer "kämpig" av sig exempelvis på gymmet.
Tyvärr gör medicinerna att man får en ökad risk för blodproppar samt att jag periodvis mår illa.

Tyvärr måste jag eventuellt hormonbehandlas med sprutor om jag ska skaffa unge.

Känner också igen mig i den beskrivningen. Det förklarar varför jag ibland kan vilja gå in för något och sen när det tar emot så vill jag byta och göra något annat. Sen tar det nya emot och då vill jag byta igen. Utåt är jag inte särkilt överaktiv men psykiskt sätt så är det ibland ett kaos.