Asperger och ömhet (förhållande NT och aspie)

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav treeman » 2011-08-02 21:36:16

Alla män med AS funkar inte per automatik dåligt med NT-kvinnor. Jag har AS och var ihop med en NT kvinna i 11,5 år. Jag visade intresse för henne i hela förhållandet, men vi fick problem sista två åren så då gled vi ifrån varandra.

Har du berättat för honom "exakt" hur du känner dej i er relation?

Om du har berättat "exakt" och han får dej må dåligt fortsättningsvis så kanske det är bäst att göra slut.
treeman
Inaktiv
 
Inlägg: 9825
Anslöt: 2009-04-07
Ort: Livetown

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fartpants » 2011-08-02 22:27:07

tack för era svar!

glömde tillägga en parantes bara, att det finns vissa undantag, kanske 1-2 ggr i veckan är han helt annorlunda och ger mig det jag vill ha, men resterande dagar ser ut såhär.
Det är väl det som gör att jag inte har lämnat honom hittills, att man får det ibland, kanske inte tillräckligt ofta, men man lever på hoppet eller något liknande.

Vet inte om det förändrar situationen....
fartpants
Ny medlem
 
Inlägg: 5
Anslöt: 2011-08-02

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Zombie » 2011-08-02 22:42:44

Det låter i alla fall som ännu en anledning att se upp. Just den där "spelvinsteffekten" lär vara lätt att stanna kvar för, när man för sin egen skull borde bryta upp och söka sig någonstans där man kan få vad man behöver i stället för att hållas på svältkost.

Det lär vara välkänt från till exempel barn med nyckfulla föräldrar, kvinnor med misshandlande män och folk som har med psykopater att göra. Att bli slagen med ena handen och så plötsligt smekt med den andra, liksom.

Nu påstår jag inte alls att din man skulle vara ondsint eller manipulativ. Aspergare är nog det mer sällan än de flesta. Bara att effekten på dig kanske kan bli liknande om du inte ser upp.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fartpants » 2011-08-02 23:28:53

Zombie skrev:Det låter i alla fall som ännu en anledning att se upp. Just den där "spelvinsteffekten" lär vara lätt att stanna kvar för, när man för sin egen skull borde bryta upp och söka sig någonstans där man kan få vad man behöver i stället för att hållas på svältkost.

Det lär vara välkänt från till exempel barn med nyckfulla föräldrar, kvinnor med misshandlande män och folk som har med psykopater att göra. Att bli slagen med ena handen och så plötsligt smekt med den andra, liksom.

Nu påstår jag inte alls att din man skulle vara ondsint eller manipulativ. Aspergare är nog det mer sällan än de flesta. Bara att effekten på dig kanske kan bli liknande om du inte ser upp.



väldigt givande svar, zombie och ni andra. jag är lite förvånad av att majoriteten säger "dumpa honom", trodde detta beteende är det som "tillkommer" om man är tillsammans med någon asperger, och alltså vanligt förekommande och något "man får acceptera och lära sig att leva med"....

Men nu har jag verkligen öppnat mina ögon och kanske inte ska slösa mer tid...
fartpants
Ny medlem
 
Inlägg: 5
Anslöt: 2011-08-02

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Björne » 2011-08-02 23:36:53

Kanske löser det sig ifall du definerar mer konkret vad det är du vill ha. Ex: "När jag kommer hem från skolan vill jag att du kramar mig för det tycker jag känns skönt." inte "Jag behöver närhet."
Björne
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 1595
Anslöt: 2009-11-12
Ort: Bah

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Neko-chan » 2011-08-03 0:25:03

Själv fungerar jag att så länge jag har intresse så visar jag de, så om han fungerar likadant att han visar där de finns...så ser de inte så ljust ut för er :( eller så är han en sån som inte vet vad han ska göra av sina kännslor? AS är lite irrelevant på de viset, att man i ena stunden vet vad man ska göra men inte i andra, de stör jag mig extremt på med mig själv, jag ser situationen är likadan men vet inte hur jag ska hantera just DENNA stunden av samma situation.
Neko-chan
 
Inlägg: 346
Anslöt: 2011-05-03

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Nefarious » 2011-08-03 1:05:11

Neko-chan skrev:AS är lite irrelevant på de viset


Jag tror du menar "irriterande".
Nefarious
 
Inlägg: 3596
Anslöt: 2010-10-02
Ort: Svíþjóð

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Neko-chan » 2011-08-03 4:29:52

Nefarious skrev:
Neko-chan skrev:AS är lite irrelevant på de viset


Jag tror du menar "irriterande".


Oh ja de med :lol:
Neko-chan
 
Inlägg: 346
Anslöt: 2011-05-03

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fingal12 » 2011-08-03 9:05:52

Konstigt att dom flesta svarar "dumpa honom, lämna honom". Det är så typiskt, så fort det blir eller är problem i ett förhållande så ska man "dumpa, lämna". Ett förhållande är ett hårt arbete för att fungera, precis som allt annat i livet, t. ex. arbetslivet. Gör ni likadant där, dvs "dumpa, lämna" när det är problem? Nej, ni stannar kvar och kämpar kämpar, tyvärr så ser jag inte skillnaden mellan det ena och andra. Och vad är det som säger att gräset är grönare på andra sidan kullen? Det är något man jättegärna vill tro.

Jag säger istället, kämpa kämpa kämpa. Livet är inte en dans på rosor! 8)
fingal12
Inaktiv
 
Inlägg: 145
Anslöt: 2008-10-04
Ort: Hufvudstaden

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fartpants » 2011-08-03 11:39:28

fingal12 skrev:Konstigt att dom flesta svarar "dumpa honom, lämna honom". Det är så typiskt, så fort det blir eller är problem i ett förhållande så ska man "dumpa, lämna". Ett förhållande är ett hårt arbete för att fungera, precis som allt annat i livet, t. ex. arbetslivet. Gör ni likadant där, dvs "dumpa, lämna" när det är problem? Nej, ni stannar kvar och kämpar kämpar, tyvärr så ser jag inte skillnaden mellan det ena och andra. Och vad är det som säger att gräset är grönare på andra sidan kullen? Det är något man jättegärna vill tro.

Jag säger istället, kämpa kämpa kämpa. Livet är inte en dans på rosor! 8)



Du har verkligen rätt till en viss del. Men sen får man se det från andra sidan, hur mycket skit ska man behöva ta, om och om igen, istället för att bryta sig loss, gå vidare och kanske hitta en person som passar en bättre? Jag börjar bli orolig i min relation då det känns att det är en majoritet av dåliga dagar än bra dagar, och då börjar väl varningsklockan ringa... :-)004
fartpants
Ny medlem
 
Inlägg: 5
Anslöt: 2011-08-02

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Nefarious » 2011-08-03 12:01:40

fingal12 skrev:Konstigt att dom flesta svarar "dumpa honom, lämna honom". Det är så typiskt, så fort det blir eller är problem i ett förhållande så ska man "dumpa, lämna". Ett förhållande är ett hårt arbete för att fungera, precis som allt annat i livet


Nej, jag tycker faktiskt inte att ett förhållande ska vara ett hårt arbete. Om man hela tiden måste kämpa och må dåligt i sitt förhållande så är det inte värt det.
Nefarious
 
Inlägg: 3596
Anslöt: 2010-10-02
Ort: Svíþjóð

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fingal12 » 2011-08-03 12:13:21

Börja med vad du kan göra innan du börjar med att klaga på partnern, det är inte bara den enes fel, i ett förhållande är man 2, alltså har bägge en skyldighet gentimot varandra att få det att fungera. Nu menar jag inte om det gäller våld av vilken sort sort som, då ska man direkt sticka. Om man inte vill arbeta med sitt förhållande, då ska man inte ha något heller. Men ok, jag som är ett missfoster, har väl fel som vanligt.Så stick då! Lämna honom! Dumpa honom! För allt är ju bättre bara man slipper anstränga sig eller hur? 8)
fingal12
Inaktiv
 
Inlägg: 145
Anslöt: 2008-10-04
Ort: Hufvudstaden

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Nefarious » 2011-08-03 12:21:35

fingal12 skrev:Om man inte vill arbeta med sitt förhållande, då ska man inte ha något heller. Men ok, jag som är ett missfoster, har väl fel som vanligt.Så stick då! Lämna honom! Dumpa honom! För allt är ju bättre bara man slipper anstränga sig eller hur? 8)


Jag tycker att ett förhållande ska vara behagligt och njutningsfullt. Om det inte är det, varför är man då i ett förhållande? För att plåga sig själv?
Nefarious
 
Inlägg: 3596
Anslöt: 2010-10-02
Ort: Svíþjóð

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fingal12 » 2011-08-03 12:34:27

Ett förhållande är inte och kan inte heller hela tiden vara behagligt och njutningsfullt! Är det så på en arbetsplats t. ex. fasiken heller, och så är det inte i ett förhållande heller. Det är ungefär som en sandlåda med småbarn som bråkar så fort det inte blir som dom vill. Är det att vara vuxen? Nix. Man måste se vad som är viktigast i ett förhållande, för mig (har aldrig och kommer aldrig få det heller)partnern, gör jag allt för min partner så får jag tillbaks likamycket! Men det innebär hårt arbete att vilja och klara av att göra det. 8)
fingal12
Inaktiv
 
Inlägg: 145
Anslöt: 2008-10-04
Ort: Hufvudstaden

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav kullan » 2011-08-03 13:35:39

Ja inte skulle jag stanna hos en man som inte gav mig det jag behövde. Det finns ingen kompromiss på det. Sen får var och en tycka som den vill.
kullan
 
Inlägg: 28361
Anslöt: 2011-04-15
Ort: Katastroflandet Jag

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav fingal12 » 2011-08-03 13:43:35

kullan skrev:Ja inte skulle jag stanna hos en man som inte gav mig det jag behövde. Det finns ingen kompromiss på det. Sen får var och en tycka som den vill.

Vad ger du då? Man ska titta först utifrån sig själv, vad är det man kan ge,sen kan man se vad man får, och återigen ger man i ett förhållande så får man tillbaks.Kanske inte alltid på det sättet som man vill exakt, men kanske på ett annat sätt,som man kan se ger precis likamycket även om det inte var så som man ville från början. 8)
fingal12
Inaktiv
 
Inlägg: 145
Anslöt: 2008-10-04
Ort: Hufvudstaden

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav wuwei » 2011-08-03 14:38:14

nallen skrev:många kloka saker


Jag håller med om mycket i det som nallen skrev. Var konkret. Det spelar också roll vad man säger och hur man säger något. Om jag ser till hur mina döttrar reagerar (har tre, två har autismspektrumdiagnos) så behöver de ofta tid på sig för att smälta och få igång ett nytt beteende. Det kan ta upp till ett år innan de har tagit till sig nya krav eller önskemål. Om jag då under den tiden gnäller, skäller eller på annat sätt är otrevlig (som de uppfattar det) så tar det ÄNNU längre tid innan de kan ta till sig och göra det jag vill. Milda påminnelser och tydlighet fungerar bara det inte blir för ofta. Då säger jag alltså konkret detta vill jag att de ska göra och varför.

Tyvärr verkar det vara så att man måste lära andra att behandla en som man vill bli behandlad. Jag gick länge och trodde att jag skulle göra mot andra som jag ville att de skulle göra mot mig, men det är för många inte tillräckligt tydligt och kan dessutom bli fel, eftersom de kanske inte alls vill ha det jag ger, för det är ju det JAG vill ha, inte något de uttryckt en önskan om att DE vill ha. Visst man kan komma undan med att andra har väldigt mycket liknande behov som man själv, men ibland fungerar inte det.

T ex om mitt behov av acceptans är väldigt stort och jag anstränger mig för att visa att jag accepterar den jag har en relation med så kan det bli rätt fel om just den personen har ett väldigt stort behov av integritet. Då kan mitt ständiga bevis på acceptans bli påträngande och kännas som att jag håller på att psykologiserar sådant som personen helst vill hålla för sig själv.

Rätt få av oss har full koll på oss själva och våra behov. Allt kan vi inte veta, ens om oss själva. Men det är bra att göra klart för sig vad som är viktigast.

För övrigt håller jag med om att ett förhållande inte ska vara ett ständigt kämpande. Det låter som att det är påfrestande och jobbigt. Visst man måste arbeta på sitt förhållande, men det jobbet ska kännas givande, intressant och tillfredsställande. Känns det under lång tid slitsamt, hopplöst och förtvivlat så är det god idé att fundera över vad man alls gör i en sådan relation.
wuwei
 
Inlägg: 1473
Anslöt: 2010-09-08

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav gebbacoconut » 2011-09-22 21:05:11

Jag började gråta när jag läste denna tråd, liksom jag känner likadant av alla trådar om AS män i relationer med kvinnor utan diagnoser. Jag har läst och läst och läst så mycket nu om detta. Det känns i hjärtat. Att det kan kännas så lika för så många. Att allt kan kännas så hopplöst.

Jag kommer kämpa vidare i mitt förhållande men man blir lite modfälld när man sitter och läser att i princip alla har det likadant och det verkar inte finnas något att göra hur mycket man än älskar dem och hur fantastiska de än vart i början och fortfarande är ibland men mer sällan.
gebbacoconut
Ny medlem
 
Inlägg: 10
Anslöt: 2011-09-21

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Zombie » 2011-09-22 21:10:25

Akta dig så att inte ditt liv har gått utan att du och ditt barn har fått ut vad ni hade behövt av samliv och vardagskärlek.

************************

I övrigt undrar jag vad de här berättelserna skulle ge för helhetsintryck om inte stereotypen av Aspergaren så länge hade varit som den är. Har de aspergermän som inte motsvarar stereotypen, eller som har utvecklats bort från den, överhuvudtaget kommit med i någon intervjubok? Och var finns intervjuerna av NT-män som lever med aspergarkvinnor? (Jag efterlyser då framför allt kunskap om de båda sakerna, inte tyckande.)
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Benita » 2011-09-22 22:19:53

Ja, lämna honom, han kommer aldrig att kunna förändras och tillfredsställa dina behov.
Benita
Ny medlem
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2010-07-26
Ort: Sth

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav mikael » 2011-09-23 8:05:42

fartpants skrev:Hej kära ni,

Jag är en NT-kvinna som lever ihop med en AS-man. Vi bor ihop redan (hans initiativ och tjat för detta främst) trots att vi bara varit tillsammans i blott ett halvår.

Jag har läst på en del kring AS och det har hjälp mig väldigt mycket i denna relation, då jag innan jag kunde någonting om diagnosen kunde bli helt galen på min man, nu har jag mer förståelse för honom. Inte alltid dock.

Våran relation har sedan dag ett varit väldigt intensiv, passionerad och full av förälskelse. Det var det som gjorde att jag blev fast i honom, han uppvaktade mig, gav mig massor med kärlek och närhet etc.
Sedan när jag flyttade in officiellt med honom förändrades allting. Intresset försvann. Jag får inte den bekräftelse, närhet och uppskattning jag vande mig med, men också den jag behöver och känner att jag är värd. Man kan säga att vi har blivit ett gift gammalt par efter bara några få ynka månader ihop. I början var jag hans specialintresse, nu har hans ögon gått över på nya specialintressen, som vissa tvprogram och tvspel som han kan sitta i timmar med. Mig och mina behov blir helt ignorerade.

Det som sårar mig är att mina behov inte längre blir tillfredsställda. Jag blir ofta avvisad och får ta initiativ, ibland när jag pussar på honom känns det som att jag pussar på en död fisk och jag tar det väldigt personligt. Andra saker som sårar mig är att att han känns uttråkad med mig i diverse sammanhang tex. sitter och leker med mobilen varje gång vi är ensamma utomhus typ åker buss eller sitter på café, om vi är ensamma när vi är ute samtalar han knappt med mig och ställer jag frågor får jag bara korta svar tillbaka etc...

Men, så fort vänner kommer eller något specialintresse skiner han upp och vaknar till liv och då blir det andra bullar helt plötsligt. Att se detta gör mig så fruktansvärt ledsen, speciellt när jag går runt och känner mig allmänt ratad.

Jag har försökt med alla medel; gråta, skrika, prata lugnt, skriva brev, diskutera på ett vuxet sätt, medla via hans familj etc etc... Inget fungerar, han verkar inte förstå hur jag mår/ vad jag behöver trots att jag inte har kunnat vara mer tydlig nu.
Det enda jag inte har prövat är parterapi, men jag är student och han sjukskriven, så tror inte detta är möjligt av ekonomiska skäl tyvärr.

Jag förstår ju att detta beteende har med hans AS att göra, och man kan inte förändra en AS-man, men betyder det att det är bara att ge upp för min del som NT-kvinna? Kommer jag aldrig att få den kärleken jag behöver, pga min man har AS? Ska jag bara gå vidare?

Om det är värt att stanna kvar och kämpa, finns det något sätt att göra att han kan sätta sig in i mina känslor och behov, om just lite grand?

Han är annars en underbar man jag inte vill mista,
Tack på förhand


En svår jobbig situation du hamnat i.
Undra om inte parterapi speciellt där en av partnern har AS kan vara en lösning, har för mig att man kan ansöka om kostnadsfri sådan.
Bara du själv kan avgöra om det är värt eller inte, vi kan bara tycka.
Kanske ni kan vara särbo som lösning om det är möjligt.
Kolla med aspergercenter om dom kan hjälpa er med terapiråd.
Om inte det går får ni gå skilda vägar låter det som.
mikael
 
Inlägg: 1592
Anslöt: 2009-06-21
Ort: Stockholm

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav sanny » 2011-09-23 20:29:04

Ett tips.
Har för mig att det finns terapi man kan få via internet. Kanske inte är så dyrt.
sanny
 
Inlägg: 526
Anslöt: 2008-11-23
Ort: Västra Götaland

Re: Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav micke83 » 2011-10-05 20:56:25

Instämmer helt med Nallen. Förklara tydligt, inte luddigt, vad du anser saknas och vad som kan göras åt det och varför.

Många tycker att det är svårt (och kanske spänningsdödande stelt?) att säga jag vill bli smekt tre gånger på låret, 8ggr på klitoris, få en puss på örsnibben samt stött 87ggr i musen för att komma (LOL), men vore det inte helt otroligt om man kunde känna sig själv så utan och innan att man kunde ge en så detaljerad beskrivning av vad man vill ha? Skämt åsido, det kan behövas en del självanalys för att man på ett sakligt sätt ska kunna tala om vad man vill ha. Är man inte beredd på att kommunicera rakt utan föredrar mer ludd bör man inte välja någon med as. När man väl har kommit över tröskeln blir det dock ganska skönt att kommunicera prestigelöst med sin partner och konflikterna blir nästan ett minne blott.
micke83
 
Inlägg: 97
Anslöt: 2011-06-25
Ort: Stockholm

Relationsproblem: NT-kvinna med AS-man

Inläggav Minmanochvi » 2011-10-08 11:16:04

Hej! Jag lever me en man som också har as.
Jag känner igen mej fullständigt i det du skriver. Min man har brutit ner mej sakta men säkert!
Ingenting me han är normalt. Det är bara hans behov som ska tillgodo ses. Mina är som bortblåst. Ibland känner jag hat och ibland kärlek
Minmanochvi
 
Inlägg: 44
Anslöt: 2011-10-07

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in