Den stereotypa bilden av Aspergaren är att denne har ETT intresse; ett specifikt specialintresse som Aspergaren vet allting om.
Aspergaren tycks kunna fokusera på detta i flera timmar utan att bli trött (dock vet jag att detta är en stereotyp). Den med Asperger torde ändock ha en god koncentrationsförmåga. Ändå kan man ha AS och ADHD samtidigt - hur fungerar det?

Jag är 18 år och fick nyligen min Asperger- diagnos efter att själv ha tagit reda på vad syndromet innebar. Hursomhelst, min magkänsla sa till mig att jag mycket väl kan ha Asperger - och min magkänsla visade sig ha rätt (det brukar den ha). Nu har jag emellertid känslan av att det finns något mer att tillägga.

Ett problem är att jag inte alltid känner igen mig i diagnosen. T ex har jag inget specialintresse som jag ägnar flera timmar om dagen åt. Jag är väldigt intresserad i ett ämne, och är nästan lika intresserad i ett annat ämne (det förstnämnda är dock det primära). Jag kan dock bli intresserad av andra saker och när jag blir det får jag fullkomligen upp ögonen för det ämnet. Men bara någon dag eller vecka senare så byter jag. Vissa veckor är jag alltså mer intresserad av ett ämne, vissa veckor är jag inte intresserad alls. När jag läser i en bok i ett ämne kan jag bli väldigt intresserad av det (trots att det inte rör sig om något som jag, i största allmänhet, är intresserad av) men efter en timme eller två så vill jag byta. Ibland läser jag något som för mig är väldigt intressant men plötsligt så kommer en tanke i mitt huvud och jag kan inte fokusera mer på vad jag läser, oavsett hur mycket jag än försöker.

Rent socialt är jag inte alls asocial; jag pratar jättemycket och har svårt att vänta på att andra ska få prata. Efter en halvtimme eller så är jag dock trött av allt pratande (vilket jag tror har att göra med min Asperger) - det beror också på vem jag pratar med (vissa samtal på tio minuter kan vara utmattande). Jag har aldrig varit blyg av mig utan säger alltid vad jag tycker. Då jag är väldigt spontan händer det ofta att jag säger fel saker för att jag säger dem för fort och i efterhand förstår jag inte vad det var som jag sa fel (har att göra med AS, gissningsvis). Pratar man om något som jag är väldigt intresserad av får jag svårt att kontrollera mig själv och kan prata hejdlöst (jag behöver inte tänka på vad jag ska säga, det kommer bara ut ur mig); på det stora hela får jag ett kroppsspråk av en surikat (d.v.s.: ser väldigt intresserad och ivrig ut). Som barn var jag alltid den som räckte upp handen i klassrummet, sa alltid en massa saker till alla rätt ut utan att tänka på konsekvenserna.

Gymnasiet är jobbigt då vi under vissa lektioner måste sitta stilla och tysta i över en timme i sträck, något som gör mig alldeles skakig i kroppen och det känns på samma sätt som när blodsockret droppar (man blir skakig men trött samtidigt). När jag f. ö. testar att äta för att stabilisera blodsockret så ger det ingen effekt. Just nu är jag tyst av mig i klassrummet (jag har inte många vänner i klassen; det handlar inte om att jag inte kommer överens, utan att det helt enkelt inte finns någon ”som jag” i klassen) och det gör att jag börjar skaka mycket i kroppen och börjar göra saker med händerna, skakar med foten eller gör andra former utan rörelser rätt så omotiverat.

När jag diskuterar så gör jag det hänsynslöst - jag blir så till mig av allt att jag glömmer bort att andra människor ska få prata och så fort jag får mothugg så biter jag till på en gång som en kobra. Det är oftast inte för att jag blir arg eller agiterad, jag blir bara väldigt ivrig och ”eggad”. Men efter bara en halvtimme eller så tappar jag totalt intresset och struntar bry mig.

Jag är väldigt kreativ; kommer på väldigt många olika idéer och teorier på daglig basis (något som kan vara jobbigt för jag har inte alltid energi att gå igenom dessa). När jag får en sådan tanke blir jag väldigt till mig och kan börja skaka i kroppen. På fritiden sjunger jag opera, trots att jag inte ens vet någonting om tonskalor eller noter. Jag har f. ö. skrivit väldigt mycket sedan jag var i 13- års ålder (då romaner och gåtor, och nu även noveller, dikter, essäer och teoretiska texter) men problemet är att jag snabbt blir ”trött” av att skriva trots att jag känner att jag fortfarande har en massa saker att skriva. Jag har en livlig fantasi och har sedan liten kommit på egna små berättelser som jag låtit få utspela sig i mitt huvud. Oftast försvinner jag bort och glömmer totalt bort vad det egentligen var som jag skulle göra.

Jag har oftast god drivkraft och bra motivation; jag har inte problem med att börja och slutföra arbeten. Däremot så måste jag få ta paus emellanåt. Prov är jobbiga då det är svårt att få ta paus och man kan behöva skriva i timmar. Efter uppskattningsvis en timme blir jag automatiskt trött och kort därpå blir jag så trött att det känns som att hjärnan har blivit till mos (då kan jag helt enkelt inte tänka mer).
Som regel kan jag inte göra en sak i längre än en/två timmar (oavsett hur intressant jag än må finna det vara). Jag är fruktansvärt nyfiken och vill ta reda på en massa saker, undersöka allt, experimentera och testa teorier. Jag älskar att tillgodogöra mig kunskap om i princip sätt allt.

Som liten fick jag ofta våldsutbrott och får det fortfarande, oftast är det en reaktion på höga ljud eller på annat obehag som gör mig fullkomligen vansinnig. Oftast slänger jag saker i marken, trots att jag vet att jag inte får. Det känns som en våg av fullkomlig raseri som inte kan tacklas bort på annat sätt, inte ens av mig själv och jag kan inte kontrollera mig själv.

(Jag vill passa på att nämna här att alla de problem eller egenskaper som nämnts inte är en fullgod bild av min problematik; detta är emellertid några goda exempel.)

Jag vet inte om det här kan innebära AS blandat med ADHD - jag är överlag inte hyperaktiv av mig, men jag är å andra sidan väldigt ”hetlevrad” och ivrig av mig på ett sätt som oftast inte andra människor är. Jag är kanske vad man brukar säga hyperaktiv inåt.
Nu undrar jag ifall jag bör be att bli remitterad till neuropsykiatrisk undersökning, varför jag gärna vill rådfråga människor som har båda diagnoserna. Hur fungerar det?

Jag känner igen mig av mycket av det du har skrivit.

Jag har Asperger men jag har inte " bara " ett specialintresse utan flera stycken.

Jag är inte heller blyg av mig och jag umgås gärna med folk.

När jag är i en diskussion så kan jag nog få svårt att bli ifrågasatt. Då hugger jag som en kobra som du sa. Jag anfaller direkt.

Men jag kan oxå va fnittrig och skämtsam om sällskapet är i samma stämning.

Jag kan oxå känna mig rastlös när jag sitter stilla för länge. Jag måste ha något i handen hela tiden. annars klättrar jag nästan på väggen. benen börjar skaka och jag håller på med fingrarna planlöst utan att jag är medveten om det.

Så jag känner igen mig i mycket i din text. välkommen till forumet förresten.

Vill bara säga välkommen till forumet, och om du finns i närheten av luleå skulle jag vara väldigt intresserad av att lyssna på dina idéer och teorier om du vill.

Har själv en del sådant snurrandes i huvudet, så jag förstår hur tröttande det kan vara ibland.


PS. ADHD-tjejer är sällan hyperaktiva, från min erfarenhet.

Välkommen från mig också. Jag känner igen mig i väldigt mycket, även om jag inte börjar skaka eller får utbrott.

Jag har bara AS-diagnos men med en del ADD-drag. Är också kreativ och får för många ideer som jag sen har svårt att orka göra något vettigt av. I skolan satt jag alltid och klottrade eller gungade på stolen. Delvis för att jag åt för mycket socker, men dels p g a ämnenas tråkighet. Bara när det var tillräckligt intressant gick det lätt att sitta still och lyssna.

Har märkt att jag börjat få allt svårare att hålla näbben i en större grupp, om det är ett ämne som intresserar mig. Det är som att jag påverkas av de andras energi och klarar inte att bara sitta tyst och ta in (vilket går bättre när jag är ensam). När jag fokuserar länge på samma sak så blir jag också mosig i bollen efter ett tag.

Smulpajen skrev:Jag vet inte om det här kan innebära AS blandat med ADHD - jag är överlag inte hyperaktiv av mig, men jag är å andra sidan väldigt ”hetlevrad” och ivrig av mig på ett sätt som oftast inte andra människor är. Jag är kanske vad man brukar säga hyperaktiv inåt.
Nu undrar jag ifall jag bör be att bli remitterad till neuropsykiatrisk undersökning, varför jag gärna vill rådfråga människor som har båda diagnoserna. Hur fungerar det?

Jag har lite samma funderingar om mig som du har om dej. Jag är hetlevrad som få och ivrig som f-an när det gäller mycket.

Jag tror jag har ADHD + AS. Har dock bara AS diagnos just nu.

Jag skiftar också mina specialintressen och sitter inte hela livet och fingrar på frimärken tex. Jag blir sjukt lätt uttråkad!

Lycka till med allt!

Alltså vi med Asperger har oxå en tendens att bli rastlösa. Det behöver inte ha något med ADHD att göra. Jag blir rastlös av att vara understimulerad. Dvs. Jag har för lite att göra. det blir även en aspergare.

Vad snälla alla människor är. Jag känner mig mer välkommen här än vad jag någonsin har känt mig i hela mitt liv. Så skönt att veta att det finns sådana som mig (även fast det kanske är ett aningen generaliserande antagande).

Cheynas skrev:Vill bara säga välkommen till forumet, och om du finns i närheten av luleå skulle jag vara väldigt intresserad av att lyssna på dina idéer och teorier om du vill.

Har själv en del sådant snurrandes i huvudet, så jag förstår hur tröttande det kan vara ibland.


PS. ADHD-tjejer är sällan hyperaktiva, från min erfarenhet.

Nej, tyvärr bor jag inte i Luleå. Vad för teorier är du intresserad av att diskutera?

Inger skrev: Jag har bara AS-diagnos men med en del ADD-drag. Är också kreativ och får för många ideer som jag sen har svårt att orka göra något vettigt av. I skolan satt jag alltid och klottrade eller gungade på stolen. Delvis för att jag åt för mycket socker, men dels p g a ämnenas tråkighet. Bara när det var tillräckligt intressant gick det lätt att sitta still och lyssna.

Har märkt att jag börjat få allt svårare att hålla näbben i en större grupp, om det är ett ämne som intresserar mig. Det är som att jag påverkas av de andras energi och klarar inte att bara sitta tyst och ta in (vilket går bättre när jag är ensam). När jag fokuserar länge på samma sak så blir jag också mosig i bollen efter ett tag.

Är det inte ADHD som föranleder hyperaktivitet? Jag trodde ADD gjorde en lugn.
Jag klarar, som sagt, inte heller av att fokusera länge på något - hatar när jag får en riktigt bra teori, men sen så orkar jag inte vidareutveckla den. Ibland orkar jag inte ens skriva ner den. Att man har svårt att fokusera länge, är det vanligt för människor med bara Asperger eller är det vanligt att man har t ex AS + ADHD då?

Smulpajen skrev:Är det inte ADHD som föranleder hyperaktivitet? Jag trodde ADD gjorde en lugn.

Nej ADHD-I (ADD) gör en inte lugn, men hyperaktiviteten är inte lika framträdande som vid ADHD-C och ADHD-H.

Även "normala" som är understimulerade blir rastlösa. En hund som är understimulerad blir ju rastlös och den får ju knappast dianogen Asperger... . Tror inte allt kan relateras till olika diagnoser.

En del människor med ADHD måste ha något att pyssla med för att kunna koncentrera sig, bl.a. en landstingspolitiker i Stockholm som har ADHD har berättat att hon sitter och spelar på sin mobil under alla möten och har bevisat för sina kollegor att utan den så funkar hon inte (hon har blivit ifrågasatt hur mänga gånger som helst). Här är en artikel om henne.

Hon har blivit expert på att hantera kaotiska situationer inom politiken (hela hennes liv är kaotiskt så det har hon utnyttjat till sin egen fördel i jobbet).

Du behöver säkerligen någon form av stöd från skolan för att hantera dina problem, som du har det nu låter det som om dina studieresultat blir lidande pga dina problem och ska det inte behöva vara.

Vet skolledningen om din diagnos? Har du pratat med kuratorn? Om inte, gör det, de är skyldiga enligt lag att ge dig relevant hjälp.

Tiblan skrev:Även "normala" som är understimulerade blir rastlösa. En hund som är understimulerad blir ju rastlös och den får ju knappast dianogen Asperger... . Tror inte allt kan relateras till olika diagnoser.

Mjo, fast frågan är ju "Hur normalt är det att inte kunna sitta still i en halvtimme och lyssna på läraren utan att bli skakig i kroppen?". Det är inte rastlös, det är hyperaktivitet uppenbarligen, annars hade jag väl inte blivit så trött efteråt? -.^

Miche skrev:Du behöver säkerligen någon form av stöd från skolan för att hantera dina problem, som du har det nu låter det som om dina studieresultat blir lidande pga dina problem och ska det inte behöva vara.

Vet skolledningen om din diagnos? Har du pratat med kuratorn? Om inte, gör det, de är skyldiga enligt lag att ge dig relevant hjälp.

Jag går på en väldigt bra skola, de hjälper mig väldigt mycket där. Självklart så vet de således om min diagnos (jag går ännu på gymnasiet, så de får rätt så automatiskt reda på det). Jag skulle inte vilja påstå att mina studieresultat blir lidande mer än att jag kanske inte presterar perfekt på prov. Jag erhåller som mest kunskap när jag läser och jag får därför ibland gå och iväg och läsa av läraren även fast denne undervisar. Det enda som egentligen är jobbigt är när jag måste skriva långa prov eller när jag måste sitta still och lyssna för länge utan att ha något att göra. Det som är jobbigt är hyperaktiviteten som blir resultatet och utmattningen som blir bieffekten.

Vill även fråga här:
Hur fungerar blodsockret vid ADHD?

Sedan jag var liten har jag haft jättesvårt med blodsockernivån; direkt efter middag eller större måltid sjunker blodsockret blixtsnabbt och jag blir fruktansvärt sockersugen (det brukar inte direkt vara som så att jag känner för socker, men min kropp "kräver" socker). Detta kan ta sitt uttryck i att jag blir rastlös eller att det känns som om att det går små myror på insidan av min kropp. På senare tid har jag kommit på ett sätt att avvärja detta genom att äta en bit mörk choklad (det är en av de få sakerna som fungerar).

Jag har dock fortfarande problem med detta; exempelvis så kan jag inte äta godis (blodsockernivån blir för hög och jag mår verkligen "dåligt" av det - kan inte beskriva det på ett bättre sätt), jag kan dock äta andra saker som är söta, men inte lika söta som godis.
Blodsockret sjunker väldigt snabbt dessutom och jag får ibland "sugar crashes".

Jag har hört att detta ska vara ett vanligt problem vid ADHD, men jag frågar ändå om detta nu stämmer och om det kan ta sig ett sådant uttryck eller inte.

Smulpajen skrev:

Tiblan skrev:Även "normala" som är understimulerade blir rastlösa. En hund som är understimulerad blir ju rastlös och den får ju knappast dianogen Asperger... . Tror inte allt kan relateras till olika diagnoser.

Mjo, fast frågan är ju "Hur normalt är det att inte kunna sitta still i en halvtimme och lyssna på läraren utan att bli skakig i kroppen?". Det är inte rastlös, det är hyperaktivitet uppenbarligen, annars hade jag väl inte blivit så trött efteråt? -.^

När jag gick på högstadiet i 7'an och 8'an var min klass inte att leka med. Lärarnas stora fasa....*S*. I 9'an började vi med handarbete (virkning, stickning och broderi) på syslöjden och började smussla med detta under vanliga lektioner för att sedan göra det helt öppet. Helt plötsligt var klassen som en omvänd hand och vi lärde oss massor fast vi satt och handarbetade samtidigt. Inte alla höll på men väldigt många och det var tillräckligt för att lugna ner hela klassen. Något jag rekommenderar varmt. Funkade inte på alla lektioner men typ religion, geografi och samhällskunskap när man mest ska sitta och lyssna var det perfekt. Kan även tillägga att jag inte heller var lika trött efter skoldagen som jag varit tidigare.

Hehe, det hade i stort sett kunnat vara jag som skrev det där för många år sedan (vissa saker som t ex våldsutbrott hade jag inte). Jag brukade ta mig genom lektionerna vickandes på stolen och klottrandes på bänkar, böcker och anteckningsblock... Alla mina pennor var tuggade på av någon konstig anledning också. Jag pillade nog på allt. På prov i gymnasiet tror jag att jag brukade ha med mig något att äta (om jag äter samtidigt har jag lättare att koncentrera mig).

Jag ska snart göra utredning för as och adhd. Vet ju inte vad resultatet blir... *otålig att utredningen ska börja! hoppar upp och ner i huvudet*

Ursäkta min ohövlighet, men jag läste igenom ditt inlägg lite fort och skummade bara igenom svaren du redan fått (förmodligen pga. ivrighet att svara innan jag tappar tråden, heh), varför det jag skriver kanske redan har kommit upp. Sedan ska jag klargöra att jag inte på något sätt är expert, men att jag har haft frågor liknande de du ställer här - och gjort mitt bästa att besvara dem. Så detta är min bild:

För det första är stereotypbilden av Asperger i många avseenden en väldigt förenklad bild av ett mycket komplext "syndrom". Hur människor med AS fungerar är väl egentligen ungefär lika enkelt att beskriva som hur NT-människor gör det - dvs. inte alls. Men kategorisering är nyttigt ibland, varför förstås olika symptom tagits fram för att så effektivt som möjligt kunna "isolera" och definiera människor som den ena typen eller den andra. Vad det innebär i praktiken är att det finns riktlinjer för hur en aspie "ska" vara i olika avseenden, men att de kan vara mer eller mindre extrema i hur mycket de stämmer överens med profilen. Om man har höga nivåer av överensstämmande i alla kategorier är man kanske närmare "full-out" autism än genomsnittliga aspies.

AD(H)D och Tourettes är närliggande diagnoser som aspergare väldigt ofta har stora drag av, eller rentav separat kan diagnostiseras med (framför allt det förstnämnda). Jag har själv ADD och AS, och jag känner igen mycket av det du skriver. Jag har också flera specialintressen, men det är ett av dem som kanske är mest påtagligt, och som tar upp avsevärt mycket mer tid och därför har större effekt på min vardag än de andra. Jag kan också bli helt uppsugen i någonting som absolut inte är relaterat till något av mina specialintressen (dessa ligger mestadels i det humanistiska och estetiska, men jag kan ändå bli totalt hypnotiserad av artiklar rörande t.ex. astro- eller kärnfysik, och sitta timmar i ända läsandes dessa, för att därefter återgå till mina ordinarie intressen).

Innan jag driver iväg alltför mycket kan jag sammanfatta med att jag tycker att du ska gå till NPU och överlägga med dem. Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall). Lägg gärna fram dina tankar om huruvida du verkligen uppfyller tillräckligt med kriterier för att diagnostiseras med AS (om jag nu förstod dig korrekt), då de förmodligen är mycket kunnigare och bättre på att förklara än vad jag är. I vilket fall som helst bör du försöka få så mycket information, råd och hjälp som möjligt därifrån (då det oftast inte kommer automatiskt utan kräver att du engagerar dig, vilket det verkligen verkar som att du gör!) och att jag fick ADD-diagnosen ledde till att jag slutligen fick centralstimulerande (Concerta). De var lite försiktiga till en början och ville utesluta alla andra alternativ, då centralstimulerande - om jag förstått det rätt - kan förvärra de problem/hinder AS kan innebära för vissa Aspergerprofiler. Det har dock haft mycket bättre effekt än någon annan medicin jag provat på, och förhoppningsvis kan du också dra stor nytta av att diskutera de frågor du har med NPU - då det ger dem mycket bättre möjligheter att hjälpa dig att hjälpa dig själv.

Ursäkta om svaret var långrandigt (jag har en tendens att vara allt annat än koncis, och detta är mitt första inlägg på forumet), men jag hoppas att du fick ut någonting av det som du inte redan visste. Lycka till!

Tillägg: Problem med blodsocker har jag inte läst på så mycket om, men det skall tydligen vara väldigt vanligt, som du säger. Jag har dock inga konkreta tips mer än de som vanligen ges till människor med de problemen: att minska den procentuella andelen av energi som fås från kolhydrater (förmodligen framför allt snabba sådana), och ersätta det med fett, proteiner, fibrer, etc. Det finns nog kunskap även om detta på NPU, om du bestämmer dig för att gå dit.

Rimbaudelaire skrev: Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall).

ADD är inte delar av ADHD. ADD är det gamla namnet på ADHD-I.

Zima33 skrev:

Rimbaudelaire skrev: Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall).

ADD är inte delar av ADHD. ADD är det gamla namnet på ADHD-I.

Kolla vilken kod ADD har i den svenska versionen utav ICD-10. Sen är ADHD-I den amerikanske förkortningen i DSM- 4 TR finns ett Svenskt namn för det med så den förkortningen du använder är Engelsk den korrekta benämningen om du använder den Svenska versionen utav DSM-4 TR är Uppmärksmahetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen bristande uppmärksamhet.

Zima33 skrev:

Rimbaudelaire skrev: Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall).

ADD är inte delar av ADHD. ADD är det gamla namnet på ADHD-I.

Terminologin var inte av särskilt stor vikt för mitt budskap. Det viktiga är att TS inte tror att uteblivande hyperaktivitet utesluter möjligheten att få en diagnos. För övrigt är ADHD-I, och alltså ADD, just det jag syftade på. I och med att hyperaktivitet- och impulsivitetssymptomen för denna diagnos kan vara mer eller mindre nonexistensiella ser jag inte hur mitt användande var felaktigt - än mindre vilseledande. Tack för upplysningen dock! (även om jag inte är säker på att jag förstod, är lite för trött för att göra den bedömningen)

Rimbaudelaire skrev:

Zima33 skrev:

Rimbaudelaire skrev: Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall).

ADD är inte delar av ADHD. ADD är det gamla namnet på ADHD-I.

Terminologin var inte av särskilt stor vikt för mitt budskap. Det viktiga är att TS inte tror att uteblivande hyperaktivitet utesluter möjligheten att få en diagnos. För övrigt är ADHD-I, och alltså ADD, just det jag syftade på. I och med att hyperaktivitet- och impulsivitetssymptomen för denna diagnos kan vara mer eller mindre nonexistensiella ser jag inte hur mitt användande var felaktigt - än mindre vilseledande. Tack för upplysningen dock! (även om jag inte är säker på att jag förstod, är lite för trött för att göra den bedömningen)

ADD finns som diagnos i den Svenska versionen utav ICD-10 så du har alldeles rätt att ADD finns som diagnos det var det jag försökte säga i mitt föregående inlägg. Så med andra ord är den korrekta termen i Sverige ADD och absolut inte ADHD-I.

slackern skrev:

Zima33 skrev:

Rimbaudelaire skrev: Även om du inte tror dig passa in på ADHD-profilen kan du diagnostiseras med delar av diagnosen (t.ex. ADD, som i mitt fall).

ADD är inte delar av ADHD. ADD är det gamla namnet på ADHD-I.

Kolla vilken kod ADD har i den svenska versionen utav ICD-10. Sen är ADHD-I den amerikanske förkortningen i DSM- 4 TR finns ett Svenskt namn för det med så den förkortningen du använder är Engelsk den korrekta benämningen om du använder den Svenska versionen utav DSM-4 TR är Uppmärksmahetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen bristande uppmärksamhet.

Jag vet att det finns olika koder.
På mitt läkarutlåtande till F-kassan står koden för ADD. De andra har jag skrivit här: ni-som-har-bade-aspergers-och-adhd-add-vilken-typ-av-adhd-t21673.html

Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen bristande uppmärksamhet= attention deficit hyperactivity disorder, predominately inattentive= ADHD-I.

Sverige är ju efter i allt och jag tycker det är fel att använda ADD när det egentligen heter ADHD-I. Folk tror att ADD är något helt annat än ADHD när det egentligen är samma sak.

P.S. Det är svårt att läsa ditt inlägg pga bristen på punkter (.).