Jag är med i ett teatersällskap och går in i olika roller, som jag hoppas blir olika beroende på vilken roll jag spelar ( har fått flera manus ).

Min fråga är, har hört att vi med diagnosen bara kan vara oss själva och kan ha svårt att träda in i andra roller, vad tycker ni eller är det främst de som har svårare autism.



Christer

Eftersom jag hela tiden under min uppväxt försökte passa in så har jag lärt mig en massa roller. Jag fattade inte att man skulle köra med bara en personlighetstyp, för det krävs ju olika metoder för att funka med olika människor, så därför kärde jag mig prata på lite olika sätt.

Jag har dock förstått att sådant beteende främst uppstår hos kvinnliga aspergare, medans männen oftare är "sig själva" hela tiden.

Ok, då vet jag mera hur du har haft det. Tack för det.


Christer

Belackare och kritiker brukar skjuta in sig på att de "aldrig har hört talas om" att någon med AS skulle kunna ägna sig åt TV-inspelningar och liknande, som jag gör en del när erbjudanden kommer - jag är alltså med på olika förmedlingssajter som www.statist.se och www.filmcafe.nu och har fått ett och annat kul jobb i reklamfilm och i humor-TV, exempel finns att se på www.youtube.com/AndePeme

Men det finns ju inget som säger att AS-drag skulle komplett omöjliggöra sådana sidor och färdigheter. Länge har det florerat ett rykte om att Robert Gustafsson skulle ha AS... det skulle inte alls förefalla omöjligt, och om det är sant skulle det kunna betyda hur mycket som helst om det kunde gå att få det bekräftat, särskilt om Robban själv gick ut med det helt öppet i media.

Pemer skrev:Men det finns ju inget som säger att AS-drag skulle komplett omöjliggöra sådana sidor och färdigheter. Länge har det florerat ett rykte om att Robert Gustafsson skulle ha AS... det skulle inte alls förefalla omöjligt, och om det är sant skulle det kunna betyda hur mycket som helst om det kunde gå att få det bekräftat, särskilt om Robban själv gick ut med det helt öppet i media.

Varför skulle det betyda så mycket om det visade sig att Robert Gustafsson har AS och om han då gick ut med det i media?

Så att folk med AS kan säga?: "Det är inget fel på mig, Robert Gustafsson har ju också AS"
"Jag kan visst bli en komiker, Robert Gustafsson har ju AS"

Det finns en massa märkliga människor här i världen som ändå lyckas inom diverse olika områden. Om dom har någon slags diagnos och vad det isf är intresserar mig inte. Förmodligen är dom ändå feldiagnostiserade..

Jack skrev:Varför skulle det betyda så mycket om det visade sig att Robert Gustafsson har AS och om han då gick ut med det i media?

Så att folk med AS kan säga?: "Det är inget fel på mig, Robert Gustafsson har ju också AS"
"Jag kan visst bli en komiker, Robert Gustafsson har ju AS"

Nej.
Det skulle betyda mycket för att det ger en mycket bättre bild av AS åt gemene man.
Att folk känner till något bra och som de gillar, med AS, inte bara vad de hör Engla Höglunds mamma kalla en mördare.

Bror Duktig skrev:Nej.
Det skulle betyda mycket för att det ger en mycket bättre bild av AS åt gemene man.
Att folk känner till något bra och som de gillar, med AS, inte bara vad de hör Engla Höglunds mamma kalla en mördare.

Ständigt detta lobbande. Vissa människor blir mördare andra komiker.

95% av människorna är neurotypiska. Jag är det inte.
Om nu 95% av Aspergarna vore mördare så skulle jag inte vara det.
Det är inte bra att låta sig stämplas hur som helst. Jag är varken mördare eller komiker. Jag tycker inte att man ska bry sig så mycket om hur ens diagnos utmålas bland gemene man. Det är bättre att hitta sin styrka i sig själv än bland andras utlåtanden. För övrigt är du också människa och borde oroa dig mer över att det finns så pass få människor på jorden som överhuvudtaget uppvisar några friskhetstecken.

Visst visst, men nu är ju läget sådant att en jättemajoritet av oss med AS inte skulle drömma om att våga vara öppna med sin diagnos just för att okunskaperna och ofta vrångbilderna är så spridda.

I en optimal värld skulle neurotypikerna FATTA vad AS var, och BJUDA TILL för att lägga upp regler och system så att även vi skulle kunna få samma chanser - att kraven på folk lades på nivåer som ALLA fixade, och inte bara alla utom vi, osv...

För att åtminstone rent hypotetiskt kunna nå dit en vacker dag så behövs det POSITIVA FÖREBILDER som kan visa puckona i den grå massan att aspergare kan vara några av de... ja, några av de "bästa", några av de som "alla" gillar som duktiga artister och liknande.

Av det skälet skulle jag verkligen jubla om uppgifterna om Robban stämmer och blev allmänt kända. Sådant SKULLE vara positivt!

Pemer skrev:Visst visst, men nu är ju läget sådant att en jättemajoritet av oss med AS inte skulle drömma om att våga vara öppna med sin diagnos just för att okunskaperna och ofta vrångbilderna är så spridda.

Är det verkligen pga vrångbilderna av Asperger som du inte vågar gå ut med det?
Jag tror de flesta är rädd för att berätta att de har en diagnos överhuvudtaget. Asperger är väl ändå en ganska "mild" diagnos bland diagnoserna om man nu kan uttrycka sig så.

I en optimal värld skulle neurotypikerna FATTA vad AS var, och BJUDA TILL för att lägga upp regler och system så att även vi skulle kunna få samma chanser - att kraven på folk lades på nivåer som ALLA fixade, och inte bara alla utom vi, osv...

Vad är det för chanser du vill ha?

För att åtminstone rent hypotetiskt kunna nå dit en vacker dag så behövs det POSITIVA FÖREBILDER som kan visa puckona i den grå massan att aspergare kan vara några av de... ja, några av de "bästa", några av de som "alla" gillar som duktiga artister och liknande.

Fördomar kommer att finnas bland människor oavsett hur många Robert Gustafsson som "kommer ut ur garderoben". Det gäller att lära sig att försvara sig mot dom på egen hand.

Jack skrev:Är det verkligen pga vrångbilderna av Asperger som du inte vågar gå ut med det?
Jag tror de flesta är rädd för att berätta att de har en diagnos överhuvudtaget. Asperger är väl ändå en ganska "mild" diagnos bland diagnoserna om man nu kan uttrycka sig så.

Du har inte ens uppfattat att jag är helt öppen om min diagnos, och här talar om desto fler andra som inte vågar, och i hur hög grad massor av dessa har beskrivit detta, och varför de inte vågar? Läs på lite på forumet, vet ja, så kan du ju återkomma till diskussionen när du vet vad det är jag pratar om...

Vad är det för chanser du vill ha?

Själv hade jag också velat bli sedd av arbetsgivare för det arbete jag hade kunnat utföra, liksom av det motsatta könet för vad jag har att ge i relation... nu med min Asperger-utstrålning och majoritetens patologiska oförmåga att förstå riktigt alla runt omkring sig har jag avfärdats som något jävla skräp som inte varit något att ha. Varken fått chansen att kunna få arbeten som hade kunnat funka, eller en social och emotionell livssituation som jag skulle ha mått som bäst av... de chanserna hade jag hemskt gärna velat ha redan under de 22 första åren som vuxen...

Fördomar kommer att finnas bland människor oavsett hur många Robert Gustafsson som "kommer ut ur garderoben". Det gäller att lära sig att försvara sig mot dom på egen hand.

Jag tror definitivt inte du har rätt här, men visst - vi ägnar oss bara åt spekulation än så länge.

Men nog tycker jag det känns osannolikt att grogrunden för rent okunniga fördomar och myter, yttranden av slaget "Anders! Jag tror du har aschberg... narcism..." osv... inte skulle bli mindre om var och varannan människa började känna till vad Asperger verkligen är och det blev allmänt känt att ett brett tvärsnitt av kända människor inom vitt skilda fält händelsevis har det...

EDIT: Glömde ju lägga till det viktiga ordet "inte" i sista stycket när jag klippte om det till dess nuvarande form.

Vad vi pratar om här kan sägas vara symboler. Symboler är ett jätteviktigt och väldigt komplext ämne som har massor av inverkan på oss. Som det redan har sagts: om det fanns en positiv symbol för AS så hade folk och fä inte haft samma problem som många har nu i att ta AS som något med värde.

Jack har en poäng i att man inte kan överlåta ansvaret för att rättfärdiga sin existens helt på andra men lasset måste verkligen inte vara så tungt att bära som det antagligen är för en del. Fördomar är inte något som man bör odla eller låta andra odla bara för att de alltid kommer finnas i någon form. Ju mindre felaktiga sådana desto bättre.

Jack skrev:Det är bättre att hitta sin styrka i sig själv än bland andras utlåtanden.

Det utesluts inte av det jag menade.

För övrigt är du också människa och borde oroa dig mer över att det finns så pass få människor på jorden som överhuvudtaget uppvisar några friskhetstecken.

Det gör jag också.

Pemer skrev:Du har inte ens uppfattat att jag är helt öppen om min diagnos, och här talar om desto fler andra som inte vågar, och i hur hög grad massor av dessa har beskrivit detta, och varför de inte vågar? Läs på lite på forumet, vet ja, så kan du ju återkomma till diskussionen när du vet vad det är jag pratar om...

Nä, du har rätt. Jag läser inte speciellt mycket här. Kortare perioder oftast. Jag ber om ursäkt för det.

Själv hade jag också velat bli sedd av arbetsgivare för det arbete jag hade kunnat utföra, liksom av det motsatta könet för vad jag har att ge i relation... nu med min Asperger-utstrålning och majoritetens patologiska oförmåga att förstå riktigt alla runt omkring sig har jag avfärdats som något jävla skräp som inte varit något att ha. Varken fått chansen att kunna få arbeten som hade kunnat funka, eller en social och emotionell livssituation som jag skulle ha mått som bäst av... de chanserna hade jag hemskt gärna velat ha redan under de 22 första åren som vuxen...

Många människor blir diskriminerade på arbetsmarkanden. De saknar erfarenhet osv. Det kan inte Robban göra något åt.
Du kanske behöver särskilda behov för att kunna arbeta på en viss arbetsplats. Då är det inte konstigt att en del arbetsgivare ryggar tillbaka. Och behöver du inte några speciella behov varför skulle du då inte få ett visst arbete som du behärskar? Du kanske har berättat om din diagnos vilket någon arbetsgivare blivit skrämd av. Ja om du ändå inte behöver några särskilda behov så kan du ju hålla tyst om det. Jag vet inte. Jag bara funderar lite kring det hela. Jag vet inte vad du har för erfarenheter.
Men det låter konstigt att det bara skulle varit din "Aspergerutstrålning" som hindrat dig.
Vad gäller relationer så förstår jag inte riktigt hur du funderar.
Är det ditt eget syndrom du är missnöjd med eller är det människors syn på det?
Jag har inte heller särskilt lätt för att få till stadiga relationer men jag kan inte klaga på att jag inte har haft tillräckligt med chanser.
Jag ser ju hur en del män hypnotiserar sina "offer" in i relationer och det är egentligen ingen som förstår hur det går till. Tjejer jag har varit intresserad av har plötsligt blivit tillsammans med trasiga kylskåp osv.
Många tjejer fungerar så. De kan inte försvara sig.
Dom blir liksom invevade i förhållanden som visserligen inte håller särskilt länge men det är ändå tragiskt att se.
Jag fungerar inte som dom männen. Jag vill att hon medvetet ska komma till mig och inte att jag ska behöva dra i henne.
Men jag beklagar mig inte. Jag vill inte bli som dom. Och dom kvinnor som inte kan försvara sig vill jag egentligen inte ha. Den insikten har jag fått.
Men du beklagar dig över? Att du är dig själv? Att du inte kan förställa dig? Det är ju det dom flesta gör.
Jag är glad att jag tillhör minoriteten och en dag hittar jag säkert en minoritetsflicka också.
Jag hoppas att även du gör det.

Men nog tycker jag det känns osannolikt att grogrunden för rent okunniga fördomar och myter, yttranden av slaget "Anders! Jag tror du har aschberg... narcism..." osv... inte skulle bli mindre om var och varannan människa började känna till vad Asperger verkligen är och det blev allmänt känt att ett brett tvärsnitt av kända människor inom vitt skilda fält händelsevis har det...

I slutändan handlar det alltid om vem du ÄR och inte om vem andra tror att du är.

Pemer skrev: Länge har det florerat ett rykte om att Robert Gustafsson skulle ha AS...

Robert Gustafsson dementerar å det bestämdaste att han skulle ha AS eller andra NPF-drag i självbiografin Från vaggan till deadline, läs sidor 290-291.

KrigarSjäl skrev:

Pemer skrev: Länge har det florerat ett rykte om att Robert Gustafsson skulle ha AS...

Robert Gustafsson dementerar å det bestämdaste att han skulle ha AS eller andra NPF-drag i självbiografin Från vaggan till deadline, läs sidor 290-291.

skönt för honom, hur skulle det sett ut om han var på något vis onormal?

-

jag håller absolut med om att det vore positivt om någon känd och uppskattad person "kom ut" som aspie/npf.
det vore fantastiskt om sådana saker inte skulle spela någon roll, om vi kunde möta varann förutsättningslöst. men nu var världen inte så. därmed inte sagt att man ska/bör/måste smussla med vem man är bara för att världen inte alltid visar förståelse, men det är inte alltid så enkelt som att stå upp för sig själv, inte bry sig om andra, och övriga floskler.

för att dra en parallell var det inte många som för 10-15 år sen hade kunnat skriva i sitt cv att de är sambo/förälder tillsammans med en person av samma kön. men nu är det många som gör det utan att det är en jättegrej, och jag tror inte att det hade sett likadant ut om inte folk i stugorna kommit i kontakt med ex-vis mark och jonas, eller eva och efva.

("den där mark, han verkar juh JÄTTEmysig, är HAN fikus? jamen de kanske inte alla är sexgalna djävulsdyrkande pervon. där ser man.")

men vägen dit var lång (och långt ifrån färdigvandrad), och man kan knappast klandra de som inte vågade "stå för" sin sexualitet, när de sociala/samhälleliga följderna var så omfattande. för att inte tala om risken för direkt våld och förföljelse.