AS och dålig självinsikt.

av **Pikachu** » 2016-02-06 1:03:01

Sahlgrenska Academy, Lena Nylander skrev:
Gemensamt för dina texter är att de förespråkar en diagnostisering som baserar sig på en grundlig anamnes och inte t ex enbart självskattningsformulär. Varför är det viktigt?

- Självskattningsformulär är jag skeptisk till, särskilt när det gäller ASD, där personerna ofta har mycket svårt att bedöma sitt eget beteende. Jag har åtskilliga gånger träffat personer med klar och klassisk ASD som bedömt sitt eget beteende som helt normalt (vilket det ju är för dem, förstås) och skattat sin egen funktion till GAF 90 - 100.

Ja, vi inte bara tycks ha svårt att förstå vår omvärld utan även oss själva. Tänker på vad Ma0roder skrev om att aspergare har svårt att bedöma objekt i förhållande till andra objekt. Vi har svårt att förstå andra och inkompetensen tycks även gälla självskattning av den egna funktionsnivån. As är ett neurologiskt fel, en defekt en inkapabel hjärna som gör att alla som har AS i princip är berättigade bidrag.

av **Liljan** » 2016-02-06 2:44:28

Varför känner du ett sådant självhat?

av **supernova** » 2016-02-06 11:36:00

Det här blev jag helt ställd inför under min utredning. Att man själv skulle bedöma hur pass nedsatt man var i olika kategorier. Det var ju bristen i den funktionen som gjorde att jag ville göra en utredning. Att de skulle göra en bedömning som jag skulle kunna använda mig utav IRL eftersom jag kände att jag aldrig har kunnat ligga i fas med andra i samma situationer som mig själv.

Mycket märkligt, det är väl det som är autism. Att inte kunna jämföra och att inte kunna förstå hur man ska kunna göra en uppskattning.

Det borde ligga på de anhöriga att bedöma.
När man alltid har känt att man borde kunna detta eller som det alltid sägs, om du skärper till dig så kan du bättre.... så blir man väldigt villrådig. Kan jag eller kan jag inte, klart att man väljer att tro att man egentligen kan mer än man egentligen mäktar med.
Om man istället hade fått en rimlig bedömning som tex Du är tillräckligt bra eller det du gjorde var tillräckligt bra :-)Happy

du räcker till hörru, då hade man också kunnat göra en mer korrekt bedömning utav sig själv. Samt hade man kunnat se skillnader på sig själv och andra människor. Som jag kan nu när jag har förstått vad det är jag inte borde kunna när jag har AST.
För att kunna förstå sånt så måste man ha kunskap om hur andra fungerar och så långt har man knappast kommit när man börjar göra en utredning.

av **TheWonderer92** » 2016-02-06 13:39:26

Jag har betydligt mer ofta underskattat mig själv snarare än överskattat. Då fick jag höra av min mentor i gymnasiet att jag är rätt ovanlig som aspergare då han har stött på många "i min grupp" som har alldeles för höga tankar om sig själva när det gäller prestation.

av **KrigarSjäl** » 2016-02-06 14:01:59

Jag är nog likadan där, tar liksom det säkra före det osäkra.
Gillar inte optimism och att förlita sig på hoppet.
Den hårda verkligheten före luftslott och önskedrömmar.

Har snarare hyfsat bra självkännedom och vet vad jag är bättre och sämre på...och tro fan det, jag har ju haft mina aspergergrubblerier sen drygt 20 år tillbaka då jag fick diagnos. Mycket självrannsakan.

Mycket av det här kan ha med uppfostran att göra.
Mänskor som blivit bortskämda och allmänt curlade under sin uppväxt tenderar att ha en överdriven uppfattning om egna förmågor.

av **TheWonderer92** » 2016-02-06 14:09:40

KrigarSjäl skrev:Jag är nog likadan där, tar liksom det säkra före det osäkra.
Gillar inte optimism och att förlita sig på hoppet.
Den hårda verkligheten före luftslott och önskedrömmar.

Har snarare god självkännedom och vet vad jag är bättre och sämre på...och tro fan det, jag har ju haft mina aspergergrubblerier sen drygt 20 år tillbaka då jag fick diagnos. Mycket självrannsakan.

Exakt. Jag har vridit ut och in på mig själv alldeles för länge och kritiserat mig själv till absurdum tills jag kom på att det är totalt meningslöst. Numera har jag en hyfsad god självkännedom. Liksom medelsvensken utan diagnos.

av **KrigarSjäl** » 2016-02-06 14:31:02

Men brukar medelsvensken fundera så mycket på sig själv? På sin psykologiska sammansättning?

av **supernova** » 2016-02-06 14:45:08

Jag har nog mer tänkt att jag borde väl klara det andra klarar. Obegripligt att inte orken räckte till allt det som var "normalt"... Jobba heltid och ha tre fyra barn och kvällsaktiviteter och gäster varje helg och rent o fint och och och....
Hade på så vis varit skönt att få vetat tidigt i livet att man inte hade den kapaciteten. Det hade besparat en mycket tråkigt...

av **supernova** » 2016-02-06 14:47:08

KrigarSjäl skrev:Men brukar medelsvensken fundera så mycket på sig själv? På sin psykologiska sammansättning?

Nej det tror jag inte att de gör. Det där vill man nog i regel inte rota i...

av **supernova** » 2016-02-06 15:17:39

Sen kanske det kan vara svårare att få självinsikt när man samtidigt har mycket adhd också som jag har. Att man är så driven och kan vara så effektiv när man jobbar själv och får vara i sin bubbla osv. Sen funkar det inte alls på samma sätt när man är i en krävande miljö och ska sammarbeta med andra osv.
Det är en konstig situation att både ha adhd och autism känns det som.

av **tahlia** » 2016-02-06 16:44:55

Alla - oavsett om det finns diagnoser eller inte - saknar till viss del självinsikt. Självvald eller helt omedveten.
Skillnaden ligger i den totala graden av självinsikt, inte så mycket i separata områden och skillnaden är individuell snarare än diagnosbetingad.

av **Pikachu** » 2016-02-06 19:03:53

tahlia skrev:Alla - oavsett om det finns diagnoser eller inte - saknar till viss del självinsikt. Självvald eller helt omedveten.
Skillnaden ligger i den totala graden av självinsikt, inte så mycket i separata områden och skillnaden är individuell snarare än diagnosbetingad.

Men kan det inte vara så att funktionshindret gör det svårare att förstå sig på andra, och att det därigenom även försvårar att objektivt granska sig själv i förhållande till andra? Att faktiskt kunna vara objektiv i frågan är väl i första hand avhängigt på hur mycket information man faktiskt har?

av **tahlia** » 2016-02-06 20:30:16

Pikachu skrev:
tahlia skrev:Alla - oavsett om det finns diagnoser eller inte - saknar till viss del självinsikt. Självvald eller helt omedveten.
Skillnaden ligger i den totala graden av självinsikt, inte så mycket i separata områden och skillnaden är individuell snarare än diagnosbetingad.

Men kan det inte vara så att funktionshindret gör det svårare att förstå sig på andra, och att det därigenom även försvårar att objektivt granska sig själv i förhållande till andra? Att faktiskt kunna vara objektiv i frågan är väl i första hand avhängigt på hur mycket information man faktiskt har?

Att fungera annorlunda än andra gör det helt klart svårare att förstå sig på de andra. Det gäller samtliga sidor och aspekter. Ju längre från ditt sätt att fungera något är, desto svårare blir det för dig att förstå. Vilket skulle betyda att människor enklast och oftast speglar sig i andra människors som är lik dem själva vilket mer eller mindre havererar teorin om att man måste förstå andra för att förstå sig själv.

av **Wine** » 2016-02-06 20:55:56

Eftersom det kan vara vanligt med bristande självinsikt hos individer med psykiatrisk problematik så är det förstås också viktigt att man inte bara går på vad individen själv uppger, självskattningsformulär och dylikt utan att även föräldrar, anhöriga eller andra personer som kan styrka att symtomen, svårigheterna och problemen har funnits sedan barndomen, att man intervjuar och låter dessa andra personer komma till tals, att de får berätta om individen, hur de upplever individen och hur dennes barndom såg ut.

Här kan man läsa i en rapport utgiven av SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, om utvärdering av metoder som används i Sverige för att diagnostisera AST och ADHD och man förstår ju vikten av att det görs en noggrann utredning med bl. a. anhöriga och/eller närstående som medverkar samt att utredningen helst bör utföras av ett team eftersom det inte finns några objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnoserna.

SBU - Om psykiatrisk diagnos och behandling

Från sidan 22:

Vad är träffsäkerheten för de instrument som används i Sverige vid utredning av AST (autism, Aspergers syndrom och atypisk autism)?

Den diagnostiska bedömningen är komplex och ska baseras på social samspelsförmåga, verbal och icke verbal kommunikationsförmåga och förmåga till flexibelt och adaptivt beteende, med hänsyn till individens utvecklingsnivå. Standard i såväl forskning som klinisk vardag utgörs av en multiprofessionell klinisk bedömning (konsensusdiagnos), som baseras på det multiprofessionella teamets samlade information om individen. Avgörande är om tillräckligt antal kriterier för något tillstånd inom AST finns enligt DSM-IV eller ICD-10. Inget enskilt diagnostiskt instrument utgör tillräckligt underlag för diagnos utan måste vägas ihop med övriga utredningsresultat.

Tretton instrument som används i Sverige har utvärderats. För tre har fler än en studie kunnat inkluderas, Social Communication Questionnaire (SCQ), Autism Diagnostic Interview-Revised (ADI-R) och Autism Diagnostic Observation Schedule (ADOS). SCQ, ADI-R och ADOS är inriktade på att identifiera barn med möjlig AST och ADI-R samt ADOS kan även användas för att ställa diagnosen autism. De sammanlagda resultaten visar att de har dålig förmåga att identifiera AST eller diagnostisera autism, men att de fungerar förhållandevis väl för att utesluta AST.

Majoriteten av de granskade studierna har exkluderats pga ofullständig statistisk bearbetning. En annan vanlig orsak till exklusion har varit oklarheter kring referenstestets oberoende, antingen har indextestet också använts i den kliniska diagnostiken eller så är det oklart.

Diagnostiken av AST är en klinisk diagnostik som bygger på information från patient och anhöriga/närstående och som kräver ett multiprofessionellt team. Det finns inga objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnosen. Även vad gäller diagnostiken av AST finns alltså behov av ytterligare studier för att klarlägga värdet av de diagnostiska instrument som används.

av **Wine** » 2016-02-06 21:10:34

Det är viktigt att man vid den neuropsykiatriska utredningen också utreder eventuella differentialdiagnoser, om det kan finnas andra förklaringar till den psykiatriska problematiken eller funktionshindret, att det inte i själva verket handlar om exempelvis en eller flera personlighetsstörningar, ångest eller depression o.s.v.

Nedan kan man se vilka differentialdiagnoser som man ska ta hänsyn till vid en neuropsykiatrisk utredning för autismspektrumtillstånd:

Psykiatristöd - Stockholms läns landsting - Autismspektrumtillstånd

Differentialdiagnos

Rådfråga alltid en mer erfaren kollega.

Följande differentialdiagnoser bör beaktas:

Utvecklingsstörning: Kan ge liknande beteende, kan också förekomma samtidigt.
...
Svår språkstörning: Logopedbedömning kan behövas.
ADHD: Vanligt med hyperaktivitet och impulsivitet hos små barn med autism.
...
Tourettes syndrom: Tics (plötsliga, kortvariga, ensidiga) kan vara svåra att skilja från stereotypier (rytmiska, långvariga, bilaterala eller involverar hela kroppen).
Tvångssyndrom (OCD): Vid OCD uppfattas tvångssymtom som besvärande av patienten, som vill bli av med symtomen.
...
Social fobi: Liknande beteende med socialt undvikande. Patienter med social fobi har dock vanligen god mentaliseringsförmåga med känslighet för andras omdömen.
Depression: Kan vara svårt att differentiera på grund av mimikfattigdom, monotont röstläge och svårigheter att beskriva känslor vid autismspektrumtillstånd.
Anorexia nervosa: Ofta autistiska drag som förstärks av svält.
...
Schizofreni: Liknande kognitiva brister; svårigheter med mentalisering och brister i exekutiva funktioner.
...
Psykopati: Innebär en normal förmåga till kognitiv empati (förmåga att förstå hur andra tänker och reagerar), men stora brister i affektiv empati (medkänsla). Personer med psykopati kan vara skickliga i att föra omgivningen bakom ljuset, till skillnad från personer med autismspektrumtillstånd som oftast är mycket sanningsenliga och dåliga på att manipulera andra. De flesta med psykopatisk personlighet har inte kontakt med psykiatri eller rättspsykiatri, men det förekommer att de söker psykiatrin om de har något att vinna på det. Vägledning för diagnostik ger främst den objektiva anamnesen, alltså anhörigas berättelse och journaluppgifter men också observation av kroppsspråk, mimik och beteende.

av **triggerhappyD** » 2016-02-06 21:36:51

spännande....NOT

lena nylander visar igen hur svårt hon har att bedöma sitt eget beteende, likt dom flesta NT:s, näst intill oförmögna till självinsikt.

med sin likbenta identifikation med jaget sitter hon sen och pekar sitt finger mot andra, med nån slags kvasivetenskap som uppbackning.

inte konstigt världen ser ut som den gör med dessa galningar överallt.

av **supernova** » 2016-02-06 21:44:11

Va, jag tycker det är jätteintressant.... :-)Happy

av **kiddie** » 2016-02-06 22:43:35

Tror de flesta kan tränas till mer självinsikt om de själva vill och anser det nödvändigt.

Men ofta är det inget man nördar in på.

Både NPF och NT kan ha svårt med självinsikt av olika anledningar. En del har svårt att se sammanhang och dra slutsatser. En del har taskigt självförtroende som gör att de tror att de är sämre än vad de är, har de inte erkänt problemet för sig själva vill de helst tycka att de har mindre problem än vad de har. Sedan kan frågor vara skrivna så att det är ens inre drama som avgör hur "illa" det är. Ofta anger unga människor sämre omdöme här. Detta handlar inte om AS utan ett annat psyktest. Frågan var om man kände sig på ett visst sätt och starkt aldrig sällan ibland ofta mycket. Jag har märkt att jag inte dramatiserar mitt mående så där en skulle säga att den känslan var där hela tiden skulle jag kanske säga att den är där ofta. Det handlar om vad man "tål" och hur man definierar orden. För mig skulle orden att må dåligt hela tiden betyda att man sitter och sliter av sig håret och skriker. Hela tiden. Men för andra kanske det betyder en slags vag obehagskänsla nästan hela tiden.

Ska man ha självtest får de inte vara vaga. Det blir för mycket tolkning då.

Sedan så kan man hamna i två ytterligheter på samma fråga. Då sätter man kanske medel, men det betyder ju egentligen inte medel.

Äh, svamligt.

De som har sämst självinsikt är de med gravare autism. Det behöver man ju inte ens förklara.

av **supernova** » 2016-02-06 23:09:44

Men jag har tänkt att de som har grav autism också har ett yttre där det kan märkas tydligare och de får på så vis ett annat bemötande av andra. Att de av de skäl lär sig att de är annorlunda tidigt i livet.
Men på mig syns det inte så väl. Han som utredde mig sa att han såg direkt att jag hade det men det är ingen annan som direkt har sett det på mitt utseende tror jag. Det är mer när de lär känna mig efter ett tag de kan förstå att det är något som är annorlunda med mig. Då är det ju också svårare att få självinsikt kanske, tänker jag...
Men att veta vad som är lagom är ju ett problem helt klart. Vad är mycket å vad är lite.... Svårt att veta när man inte har ett exakt lagom seende. Allt beror ju på någonting.

av **tahlia** » 2016-02-06 23:19:35

kiddie skrev:De som har sämst självinsikt är de med gravare autism. Det behöver man ju inte ens förklara.

Fast det vet vi egentligen inte eftersom de på den svårare skalan av autism vanligtvis inte kommunicerar. Det är fullt möjligt att de vet hur de kommer att reagera i specifika situationer och varför. Det är till och med möjligt att de vet att andra uppfattar dem som underliga - huruvida de bryr sig om det eller inte är en annan sak.

Begreppet självinsikt blir i sig lite luddigt om det även ska innefatta insikt i hur andra uppfattar det man säger och gör. Hypotetiskt skulle det innebära att du har god självinsikt bland människor som är lik dig och en dålig självinsikt bland de som är olik dig.
Därför skulle jag vilja påstå att självinsikt snarare handlar om vetskapen om dig själv, hur du fungerar, när du reagerar/agerar och varför. Något som ser enkelt ut på papper men som,i bästa fall, tar åratal att få grepp om

av **kiddie** » 2016-02-06 23:32:34

Jag känner en med "medelautism", dvs klart autistisk men kan prata. Alla måste ju inte vara så alls, men hen har väldigt dålig självinsikt. Hen vet inte ens vad autism innebär, jag har inte lyckats förklara det. Kanske insikt i andra som saknas allra mest dock! Men ibland blir det lite samma sak.

av **notwoodstock** » 2016-02-06 23:39:05

Intressant:

T.ex:

It seems that happiness has more to do with having your needs satisfied, getting what you want, and feeling good, whereas meaning is more related to uniquely human activities such as developing a personal identity, expressing the self, and consciously integrating one’s past, present, and future experiences.

http://blogs.scientificamerican.com/beautiful-minds/the-differences-between-happiness-and-meaning-in-life/

Hänvisar till:

http://www.theatlantic.com/health/archive/2013/01/theres-more-to-life-than-being-happy/266805/

/kör på min iPad, vet inte hur tapatalk sväljer detta, kopierat från web/

av **supernova** » 2016-02-07 12:54:01

Ja det ger sinnesfrid och livskvalité om man har självinsikt, helt klart. :-)154

Man lär sig så länge man lever :-)154

av **Flinta** » 2016-02-10 19:13:19

supernova skrev:Han som utredde mig sa att han såg direkt att jag hade det men det är ingen annan som direkt har sett det på mitt utseende tror jag.

Hur du såg han det på dig direkt? Så nyfiken :-)Happy