Hej!

Jag har som ni kanske vet en AS diagnos med drag av bland annat ADD och borderline.

Om man träffar en person, i mitt fall en kille.

Hur vet man att det är kärlek (att man är kär i personen) eller eller bara borderline-diagnosen som gör sig påmind? Borderline är ju bland annat separationsångest.

Jag brukar få förändringsångest av seperation, tex vid längre förhållanden, men det är nog snarare av as än nåt annat.

Det som jag ser som kärlek är nog snarare det som gör att man vill vara kvar inte det som orsakar rädslan att bryta upp.

Om det är kärlek märker man med tiden, då första förälskelsen lagt sig, men helt säker kan man inte vara. Om killen/tjejen inte propsar på att få en i säng det första som händer, så är det nog mer seriöst, än ONS. En person som bara är ute efter ONS kommer nämligen inte att orka vänta. Om jag tänker på borderline och också ADHDs impulsivitet, så kanske man skall avvakta med att slänga sig in i förhållandet och flytta ihop direkt. Är du fortfarande kär efter ett halvår, så kan man överväga saken. Då är det inte "bara" en borderlinegrej.

...fast detta kanske gäller de flesta, även utan diagnos...