har jag fel diagnos? de säger asperger, jag säger knappast

De på psykiatrin tror att jag har asperger, men jag själv tror att det är snarare ett starkt tekniskt intresse och allmän ointresse inför vad de menar är normal social aktivitet.
Jag är 26 och arbetar som ingenjör.

-Jag har ett par vänner och alla finns inom samma branch som jag.
-Är inte gift och har aldrig haft längre förhållanden. Men jag känner inte heller för det och lider inte direkt av att inte ha något fast förhållande.
-Jag har egen lägenhet och har inga problem med ekonomin.

Problemet som de anser att är viktigt är att jag inte vill arbeta inom andra brancher, samt att jag inte har intressen utanför det tekniska.

Anledningen till att jag kom i kontakt med psykiatriker var att jag hade panikattacker. Men det är ju ett helt annat problem och inte nödvändigtvis kopplat till varken asperger eller annat.

Jag vet inte, egentligen kanske det inte spelar så stor roll. Det finns inga mediciner eller annat, så ser man på situationen på det sättet så behöver jag kanske inte bry mig vilket som.


Moderator: Slog ihop med liknande tråd och ändrade rubriken.

Nej, det är skitsamma, egentligen, diagnosen är rätt meningslös sådär, fast du "får" ju vara "knäpp" och vägra jobba med annat än teknik tex.

Å andra sidan kan det ju hända grejer om ngt händer som är ditt fel, du kan komma undan eller få skit för att du är "störd".

Om du redan har ett jobb du trivs med, varför skulle du behöva byta bransch?

Om du har ensidiga intressen, så angår det väl ingen annan?

Du kan ha AS men eftersom livet funkar för dig och du inte behöver någon hjälp el stöd från LSS, vad ska du med en diagnos till?

Om du är nyfiken kan du läsa på här och på andra ställen om AS.

Huvudsaken är att du får hjälp för dina panikattacker, får du KBT?

Jag går inte pâ terapi eller annat ännu, kanske blir det senare.

Problemen de fokuserade på var:

Få vänner, begränsat intresse av att skaffa fler, inte gift och inga barn fast jag är 26, inget fast förhållande, begränsade intressen, smal utbildning med fokus på teknik, osv...

Jag har läst lite här och wrongplanet och tycker att jag känner igen mig till viss del. Men det känns konstigt med att få diagnos som vuxen.

Alien: Man gör som barnen lärt sig: Jag har NPF, jag kan inte rå för att jag osv.

Det kan skyllas på ngt annat än dig, en störning du inte kan rå för,om du vill, och vem ska säga emot egentigen?

Har du svårt att få nya kamrater, trots att du verkligen vill det, då är det inte omöjligt att du har AS.

Men, är du inte ens intresserad, hur vet man då om du är socialt klumpig utan att ens vara medveten om det.

Tänk om du är en normal standard INTP:are. (eller rätt o slätt, nauturligt introvert.)

Panikångester och dylikt kan alla få vid för hög arbetstakt, när tiden till allt man vill få gjort inte räcker till. Kanske är det bara du som lägger på dig alltför höga krav på ditt egna arbetsutövande.

Eller varför inte...
Tänk om det är samhällets krav på att du skall gänga ihop dig med nå brutta och skaffa familj, villa o vovve.


Utav det du nämnt anser jag vara vagt, inte nog fog att skrika Asperger.

Kolla intp-forumen och se om du känner igen dig ännu mer.
Bland vissa av oss är det så små om inte obefintliga skillnader i INTP <-> AS. Bland andra, ganska milsvid.

Engelska autism-experter anser att det som kallas AS bara är extremt manlig hjärna, eller att man är specialist istället för generalist, och mer intresserad sina intressen än av att slösa för mycket tid på socialt umgänge.

I alla fall är AS ingen störning i vanlig bemärkelse utan mer en personlighetstyp, ofta begåvad sådan dessutom, även om många också har vissa svårigheter, framför allt då sociala, i vissa fall motoriska eller sensoriska.

Om du själv är nöjd med din inriktning och inte saknar relation så finns det ingen anledning att ge dig diagnos. Det står uttryckligen i de diagnostiska manualerna att avvikelserna ska vålla lidande och problem i vardagen (eller något åt det hållet) för att man ska kvalificera sig för diagnos.
Men att bara vara en smula originell i förhållande till majoriteten eller introvert i största allmänhet är inte tillräckligt grund för diagnos. Såvitt jag vet är det ingen sjukdom att vara singel eller ingenjör.

Läs gärna mer på min hemsida om de olika aspekter som kan ingå i AS/NPF om du är intresserad. Annars skulle jag nog ta psykologen med en nypa salt. Många av oss som har AS har fått vänta i åratal på att psykvården skulle fortbildas till att känna igen tecknen på NPF och kunna ge korrekt 'diagnos'. Nu när de äntligen fått lära sig dessa tecken så kan de bli lite överivriga i att se dem överallt.

robotuprising skrev:
Få vänner, begränsat intresse av att skaffa fler, inte gift och inga barn fast jag är 26, inget fast förhållande, begränsade intressen, smal utbildning med fokus på teknik, osv...

Med tanke på att medelåldern för förstföderskor i Göteborgsregionen nu är uppe i 31 år enligt någon rubrik jag såg häromdagen så är det väl knappast konstigt om en person inte har några barn vid 26 års ålder!!!

Hej.

Jag har börjat undra en del över om det inte gjorts ett antal felslut i samband med min utredning för drygt ett år sedan. Det finns orsaker att
misstänka att diagnosen, som beskrivs som en lindrig aspergerliknande personlighetsstörning, har sin grund i något helt annat än den slutsats som dras i utredningen och således är felaktig.Att det snarare skulle ha varit fråga om en differentialdiagnos som diskuterats (vill inte gå in på detta närmare).

rekommenderades ansökan om LSS enligt personkrets 1 vilket jag måste ifrågasätta starkt. (Detta kommenterades också av utredaren-att det var ett gränsfall med mig, att jag inte heller beteendemässigt skiljer ut mig på något sätt "du är inte något freak" som h*n uttryckte det). Den ställer för övrigt till det rejält nu för mig, då ett antal myndigheter (FK,AF) också har den fullständiga utredningen och jag i dagsläget är arbetslös och deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering-vilken inte ger något vettigt (söker arbetsplatser att arbetsträna på helt på egen hand, men så fort AF kommer med i bilden fallerar det...men det är en annan fråga.).

Vad ska jag göra?

Har jag rätt att söka jobb istället på egen hand? Dum fråga kanske.....

Fantasy


Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

1. Be om second opinion på din diagnos?

2. Du har all rätt i världen att söka jobb på egen hand. Söker man själv har man större chans att få jobb, än om arbetsgivaren vet att tex arbetsförmedlingen står bakom.

Instämmer med Tibbs. Klarar man sig med att hålla tyst om sin AS så ska man nog göra det - till och med om man är säker på den.

Å andra sidan: håll för Guds skull utkik efter minsta tecken på att du anstränger dig mer än du borde - då bör du ompröva din strategi, för många aspergare kan bränna ut sig fortare än kvickt sedan det väl har börjat och verkar ha dålig eller ingen förmåga att hämta sig från sådant.

------------

Men jag anar också en av de många okunniga utredarna bakom repliken

Fantasy skrev:"du är inte något freak"

.
Det är måååååånga av oss som inte är freak.

Framgick det också om h*n ansåg t.ex. att aspergare kan vilja ha vänner, förhållande, umgänge irl, ögonkontakt, kan ha normalt rörelsemönster, kan vara genuint intresserade av andra, kan ha utmärkt inlevelseförmåga, vara "flexibla" socialt, lyhörda i samtal, kan bli misstagna för normala även vid mer än bara ytlig kontakt - eller inte? Även de sakerna gäller massor av oss, men många utredare vet helt enkelt inte det.

Observera bara att jag kan ha fel här, nätet är ingen kanal för att bedöma sådant utan det måste du själv göra.

Hur kommer det sig att FK och AF alls känner till diagnosen?

LSS är en rättighet, ingen skyldighet och inget tvång.

Om du är ett gränsfall så kan det vara bäst att söka arbete på egen hand, utan att knysta om vare sig om AF, FK eller diagnosen.

Har du haft problem att arbeta tidigare?

För övrigt så behöver väl inte arbetsgivaren veta vilken diagnos du har vid praktik/arbetsträning heller, räcker det inte med att man varit långtidsarbetslös?

sök jobb och motbevisa din diagnos. visa att du inte har några problem genom att "agera frisk" så att säga. svårare än så är det inte.

Zombie skrev:Men jag anar också en av de många okunniga utredarna bakom repliken

Fantasy skrev:"du är inte något freak"

.
Det är måååååånga av oss som inte är freak.

Ja fy fan. Handläggare och utredare som har den nivån på kunskaperna, och som säger sådant, borde bli brickstaplare på Donalds MC i stället. Fy fan.

Jag är heller inget freak, och jag hoppas att jag 1. inte ses så och 2. inte får sämre hjälp för att jag inte verkar vara ett freak.

Kanske sade personen det för att göra patienten glad? En del proffs är ju rätt korkade.

Ah, nu skrev jag ju dumt själv "hoppas att jag inte verkar som ett freak". Det är naturligtvis vansinne att beskriva andra i dessa termer, och så jävla lätt att göra felet själv som synes. Men som proffs borde man ju kunna bättre kan jag tycka, man ska utöva sitt yrke som ett proffs.

"Freak" har jag hört MC-killar och missbildade kallas. Är det så man ska se ut för att vara riktig aspergare?

Faktum är att min psykolog nämnde vad olika personer med olika diagnoser jobbade med (hon nämnde dagisfröknar, snickare, säljare, sjuksköterskor, läkare och psykologer), hon avslutade med "vi finns överallt".

Tänkte inte på det då men undrar om hon menade att hon har någon psyk-diagnos diagnos själv.

alla är mer eller mindre freaks och störda

nano skrev:Faktum är att min psykolog nämnde vad olika personer med olika diagnoser jobbade med (hon nämnde dagisfröknar, snickare, säljare, sjuksköterskor, läkare och psykologer), hon avslutade med "vi finns överallt".

Tänkte inte på det då men undrar om hon menade att hon har någon psyk-diagnos diagnos själv.

Jag misstänker att det är relativt vanligt med diverse diagnoser inom psykvården.. dvs bland de som arbetar. Det blir kanske som en slags självterapi.

carl skrev:

nano skrev:Faktum är att min psykolog nämnde vad olika personer med olika diagnoser jobbade med (hon nämnde dagisfröknar, snickare, säljare, sjuksköterskor, läkare och psykologer), hon avslutade med "vi finns överallt".

Tänkte inte på det då men undrar om hon menade att hon har någon psyk-diagnos diagnos själv.

Jag misstänker att det är relativt vanligt med diverse diagnoser inom psykvården.. dvs bland de som arbetar. Det blir kanske som en slags självterapi.

Det är det säkert. Min läkare verkar ha starka drag av AS (fast inte på något sätt en trevlig aspergare). Min förrförra likaså, fast han var roligare och trevligare (men ännu mer oengagerad i behandlingen).

Vissa psykologer har verkat ha olika störningar.

Min första läkare verkade dock mest som en ovanligt trevlig, fördomsfri och hjärtligt NT, typ en sådan person som ingen tycker illa om, oavsett läggning. Ovanligt det med.