Är det lönt att få en diagnos?

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav Ignatius » 2019-05-05 15:06:49

Ny här!

Jag är drygt 50 år gammal. Jag har alltid känt mig utanför, haft svårt/mycket svårt för sociala relationer, förhållanden osv. Jag livnär mig (nätt och jämnt) som extremnörd. Tills för runt ett år sedan såg jag mig som en fullt frisk om än något excentrisk och otrevlig gubbe. Jag har dock alltid haft ångest, depressioner, självmordstankar, sömnproblem med mera, men sett detta som meseri eller följd av överrörligt intellekt. Jag har med andra ord mått uselt i 50 år.

För några år sedan lärde jag känna en ung kvinna med diagnosticerad asperger. Vi kommer bra överens, har regelbunden kontakt och fixar saker tillsammans. Jag undrade vad det var för fel på henne så jag googlade Asperger. Först trodde jag det var ett skämt. Beskrivningarna handlade om mig! Sedan dess har jag tagit reda på mer och fått förklaringar till varför mitt liv är så eländigt. Allt har blivit uppochnervänt och jag ser mig själv med nya ögon.

Efter mycket vånda tog jag kontakt med psykvården. Jag har aldrig haft kontakt med dylikt, aldrig ätit medicin etc.

Första mötet i förra veckan skulle vara en preliminär bedömning. Psykiatern och psykologen förklarade att fortsatt utredning skulle följa om anledning finns. Den skulle göras av andra och ta avsevärd tid.

Efter en timmes utfrågning om uppväxt med mera, meddelade psykiatern och psykologen att mitt fall var glasklart. De kunde ställa diagnos direkt. Det ska göras vid ett nytt möte om någon vecka. Jag får en gräddfil in i autismspektrat och aspergern!

Nu undrar jag om det är lönt att få en diagnos. Jag frågade flera gånger vid undersökningen, men fick inget bra svar. En diagnos kan försvåra mina redan dåliga möjligheter till försörjning, vara ytterligare ett stigma i sociala sammanhang etc. Vem vill anlita en extremnörd officiellt stämplad som knäpp? Psykiaterns bästa svar var att jag kan hemlighålla diagnosen. Vad är det då för mening? Jag är inte intresserad av mediciner eller droger. Jag har ingen aning om det finns annan hjälp värd namnet. Jag vet dessutom inte om jag vill/vågar ta språnget. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som aspergerare/avvikande och ni här på forumet verkar vara en sorglig samling losers (inget illa ment...).

Dessutom är jag riktigt arg. Om nu min asperger är så uppenbar att den går att diagnosticera på några minuter, varför har ingen noterat den tidigare? Jag har haft sedvanlig kontakt med skolhälsovård, sjukvård, jobbhälsa med mera. Det har alltid gått åt pipan med jobb och förhållanden så det har funnits gott om signaler. Jag hade kunnat fått ett bättre liv om någon ansträngt sig lite.

Kort och gott: Bör jag avbryta kontakten med psykvården eller ska jag löpa linan ut? Finns det frågor jag bör ställa eller saker som jag bör kräva?
Ignatius
Ny medlem
 
Inlägg: 1
Anslöt: 2019-05-05

Re: Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav popruta » 2019-05-05 15:13:10

Det som är positivt är ju att du kan ha rätt till anpassat arbete t.ex. Och om du har svårt att kunna jobba heltid kan en diagnos underlätta att få t.ex aktivitetsersättning och sånt.

Plus att Hab kanske kan hjälpa dig med saker (beroende på vad du har för svårigheter).

Men om du inte tror du behöver hjälp från samhället är kanske diagnosen mer en förklaring inför dig själv och ett sätt att kanske se dina problem med andra glasögon. Jag fick en helt annat förståelse för mig själv efter diagnos.

Så det beror på skulle jag säga. Vad du mest tycker att du behöver.
popruta
 
Inlägg: 450
Anslöt: 2019-01-25

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav Alien » 2019-05-05 15:30:59

Om du redan har jobb så blir ju AS-diagnosen ingen skillnad, eftersom du inte behöver uppge den. Inte heller om du söker nytt jobb behöver du uppge någon diagnos.

Det är väl om du vill ha liv/olyckfallsförsäkring som du kan bli diskriminerad.

Se även denna tråd: fordelar-vs-nackdelar-med-en-diagnos-t12557.htm

En annan sak är om du arbetar och inte skulle orka det längre så kan du få sjukersättning lättare med en diagnos.

I bästa fall kan man få tandvårdskort: om-tandvardskortet-t25575.html

För övrigt anser jag mig inte vara någon loser. Skulle du blir mer av en loser om du fick en diagnos, de problem du har finns ju kvar oavsett?
Alien
Moderator
 
Inlägg: 33779
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav Batte » 2019-05-05 15:45:29

Du skrev at du ikke mener det vondt og det gjør du sikkert ikke, men hva mener du med at vi på forumet virker som en sørgelig samling loosers?

Du spør om det lønner seg å få diagnosen. Kanskje. Hva var årsaken til at du tok kontakt med psykvården? Om du nå har asperger og ikke har behov for offentlige ytelser ser jeg ingen grunn til å få diagnosen på papiret. Ok, så du har funnet ut at du er autist. Da kan du lese om asperger, lære det du vil og evt. treffe flere likesinnede om du vil, selv uten dokumentasjonen.

Ignatius skrev:Jag är inte intresserad av mediciner eller droger. Jag har ingen aning om det finns annan hjälp värd namnet.
Asperger er ingen sykdom. Asperger er en tilstand. Autisme. Det finnes ingen medisiner eller behandling.

Ignatius skrev:Jag har dock alltid haft ångest, depressioner, självmordstankar, sömnproblem med mera, men sett detta som meseri eller följd av överrörligt intellekt.
Angst, depresjon, sømnproblem etc. kan ofte behandles, men dette er et tillegg til asperger og ikke en del av det.
Batte
 
Inlägg: 5332
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav antonius » 2019-05-05 16:07:05

Du blir ju inte yngre så med det i åtanke, kan det finnas vissa poänger, när du så småningom behöver hjälp i din vardag, och har en diagnos kan det såklart hjälpa, annars vet jag inte om det är lönt, så länge man klarar sig själv... :-)063

Förresten @Ignatius, välkommen till dårarnas paradis... :-)005
antonius
 
Inlägg: 14962
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav ShakeItOut » 2019-05-05 16:38:38

"inget illa menat". Det är då man struntar i faktiskt skriva något. Att dra ett helt forum över en kam känns rätt trist attityd från en ny medlem. Du förstår väl att på ett forum för ens åkomma brukar det lätt bli mycket om svårigheter och deppat?

Vad en psykolog som är van vid utredningar och vad andra kan se är rätt olika. Bara för 10 år sedan så var det mycket ovanligare med diagnoser.

Boendestöd, hjälp vid anpassning av jobb/plugg etc... Nej, så mycket fördelar finns det inte men det kan ge en hel del att faktiskt förstå sig själv bättre.
ShakeItOut
 
Inlägg: 183
Anslöt: 2018-10-19

Är det lönt att få en diagnos?

Inläggav quadcore » 2019-05-05 17:16:48

Ignatius skrev:Ny här!

Jag är drygt 50 år gammal. Jag har alltid känt mig utanför, haft svårt/mycket svårt för sociala relationer, förhållanden osv. Jag livnär mig (nätt och jämnt) som extremnörd. Tills för runt ett år sedan såg jag mig som en fullt frisk om än något excentrisk och otrevlig gubbe. Jag har dock alltid haft ångest, depressioner, självmordstankar, sömnproblem med mera, men sett detta som meseri eller följd av överrörligt intellekt. Jag har med andra ord mått uselt i 50 år.

För några år sedan lärde jag känna en ung kvinna med diagnosticerad asperger. Vi kommer bra överens, har regelbunden kontakt och fixar saker tillsammans. Jag undrade vad det var för fel på henne så jag googlade Asperger. Först trodde jag det var ett skämt. Beskrivningarna handlade om mig! Sedan dess har jag tagit reda på mer och fått förklaringar till varför mitt liv är så eländigt. Allt har blivit uppochnervänt och jag ser mig själv med nya ögon.

Efter mycket vånda tog jag kontakt med psykvården. Jag har aldrig haft kontakt med dylikt, aldrig ätit medicin etc.

Första mötet i förra veckan skulle vara en preliminär bedömning. Psykiatern och psykologen förklarade att fortsatt utredning skulle följa om anledning finns. Den skulle göras av andra och ta avsevärd tid.

Efter en timmes utfrågning om uppväxt med mera, meddelade psykiatern och psykologen att mitt fall var glasklart. De kunde ställa diagnos direkt. Det ska göras vid ett nytt möte om någon vecka. Jag får en gräddfil in i autismspektrat och aspergern!

Nu undrar jag om det är lönt att få en diagnos. Jag frågade flera gånger vid undersökningen, men fick inget bra svar. En diagnos kan försvåra mina redan dåliga möjligheter till försörjning, vara ytterligare ett stigma i sociala sammanhang etc. Vem vill anlita en extremnörd officiellt stämplad som knäpp? Psykiaterns bästa svar var att jag kan hemlighålla diagnosen. Vad är det då för mening? Jag är inte intresserad av mediciner eller droger. Jag har ingen aning om det finns annan hjälp värd namnet. Jag vet dessutom inte om jag vill/vågar ta språnget. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som aspergerare/avvikande och ni här på forumet verkar vara en sorglig samling losers (inget illa ment...).

Dessutom är jag riktigt arg. Om nu min asperger är så uppenbar att den går att diagnosticera på några minuter, varför har ingen noterat den tidigare? Jag har haft sedvanlig kontakt med skolhälsovård, sjukvård, jobbhälsa med mera. Det har alltid gått åt pipan med jobb och förhållanden så det har funnits gott om signaler. Jag hade kunnat fått ett bättre liv om någon ansträngt sig lite.

Kort och gott: Bör jag avbryta kontakten med psykvården eller ska jag löpa linan ut? Finns det frågor jag bör ställa eller saker som jag bör kräva?


Halloj!

Inte helt olik min historia! Det som fick mig att upptäcka Asperger var att min nya arbetssituation fungerade inte alls (beroende av andra för att göra mitt jobb) + en utbildning som gick åt helvete trots antagen nr 1. Jag kollade Youtube och föreläsning av Tony Attwood - tog 5 minuter så var saken biff!

Jag har också gjort som dig och kontaktat psykiatrin. Mitt första möte med en psykolog; -Du har ingen Asperger! wtf! :shock:

Sen har jag träffat en psykiatriker som vidareutbildar andra specialistläkare i psykiatri; jag tror inte han kan se om jag har det eller inte. Så man undrar ju lite - vem är det du har träffat?

Om diagnosintyget kan man undra vad man ska ha för nytta med det? Ja, hade jag vetat tidigare så hade jag inte haft en fet CSN skuld idag utan examen!
Jag är i starkt behov av reducerad arbetstid typ 50 till max 80% arbetstid men något från försäkringskassan kan jag antagligen glömma och min arbetsgivare är INTE tillmötesgående, de vill bli av med mig!
Jag har varit ute i det reguljära arbetslivet och sett hur det förändras till det sämre för Aspergare som mig! Läs en arbetsannons och där står i princip att någon Aspergare vill man INTE ha. Men svänga sig med sköna ord och uttryck gör man gärna så som; okonventionell och tänka utanför boxen.
Det mest diskriminerande yrket idag som inte fanns förr är HR och de är oftast (alltid?) kvinnor. Och kvinnor ger mig en massa problem speciellt chefer. Har träffat på få men samtliga HEMSKA!
Och företagens värdegrund är SKITSNACK från början till slut!
Jag resonerar som så att om jag har PROBLEM idag på arbetsmarknaden - ja vad har jag inte då om 10 år? ev. om jag har en diagnos att jag kanske kan få nytta av den längre fram?
Jag har blivit erbjuden hjälp, arbetsterapeut, men det är inte det jag vill ha hjälp med, så problematiskt är det.

Vad vill du ha ut av att bli diagnosticerad?

När det gäller att du är förbannad för att ingen har sagt något till dig: ja, intressant frågeställning. Om du inte vetat som är runt 50 och levt med Asperger ovetandes och med alla problemen hur ska andra då veta? Visst, nån kan ju ha anat men mycket beror kanske på okunskap helt enkelt, och hur ska du själv göra om du ser någon med Asperger som kanske inte vet. Att jag har Asperger rör mig inte i ryggen för 5 öre och inget jag skäms ett dugg för - tog en vecka för mig att landa efter upptäckten , känner mig väldigt trygg i mig själv att jag har Asperger. MEN vet om att det skapar ett helvete i relationen med samhället.

Mitt stora problem som jag antagligen får lösa själv är; hur ska jag kunna vara mig själv (trivas i livet) samtidigt som det fungerar smidigt i samhället trots all negativt bemötande. Jag har inga problem att berätta att jag har Asperger men reaktioner från samhället bak min rygg är antagligen mycket negativ.

Och du: välkommen i "Loser-gänget" :D
quadcore
 
Inlägg: 41
Anslöt: 2017-11-17

Återgå till Aspergare och vården



Logga in