Lakrits skrev:. De är lika opartiska i den här frågan, som Jan Myrdal är i frågan om Pol Pots gärningar i Kambodja/Kampuchea.

Två väldigt OT kommentarer:
Om jag inte minns fel (skrev ett arbete om Kambodja i skolan en gång i tiden) är Kambodja den term man "bör" använda, medan Kampuchea är det namn som användes under Röda Khmerernas terrorvälde.

Jag avskyr Jan Myrdal inte bara för att han slickar Pol Pots röv, utan också för att det i han och Gun Kessles bok om Mexiko påstås att Frida Kahlo målade "småflickssött" (visst, utslitna hjärtan och avhuggna pulsådror är jättegulligt ) och att "Diego Rivera fick hjälpa henne att måla" (ja för inte kunde hon måla själv det lilla lytta livet ). Tvi vale!

Kahlokatt skrev:F.ö. anses Scientologkyrkan vara världens farligaste sekt (ej medräknat självmordssekter som Jim Jones-kyrkan).

Min pappa visade mig en artikel KMR hade skrivit om Concerta i samband med min ADHD-utredning. Han är inte på något sätt emot psykiatrin, men visste inte att det var en fejk-artikel han visade mig.

Ja, de verkar riktigt farliga. Det får jag hålla med om.

Kahlokatt skrev:"Att inte få antidepressiva skadar och dödar presumtiva föräldrar".

När jag fick SSRI var det inte tal om att ta reda på orsaken och åtgärda den.

Jag skulle ha SSRI för att, ja? Det är förstahandsvalet tydligen.

Vissa tvång kan arbetas bort med KBT, men man får SSRI i stället.

Aspergare behöver styrt upp stöd i hemmet, men nej, SSRI i stället. När aspergaren har fått stöd i hemmet, ingen koll om SSRI kan minskas.

När man vill sätta ut eländet, får man inget som helst stöd, utan om man inte vill fortsätta med SSRI så överlämnas allt ansvar på patienten.

Aspergaren har urkass socialt liv, och för det är boten SSRI.

Det bara måste finnas andra saker att ta till före man så lättvindigt skriver ut SSRI.

Det finns olika samtalsterapier, speciellt mot rena tvång. Analyserande terapi skulle kunna få en att förstå sig själv bättre, eller om man redan gör det, få hjälp att acceptera och sortera sig.

Psykiatrin erbjuder ju fan INGA terapier. Man får samtalsstöd, och i sällsynta fall terapi (jag ska ju nu få terapi mot tvång, som till stor del beror på perception så jag tror nästan att jag borde avsäga mig detta eftersom de inte vill lära sig om AS, någon terapi mot övriga delar i mitt usla liv, erbjuds inte, utan då är det tjat om det billigare SSRI).

Jag blev tjatad på som fan, och i journalen står det sedan att jag inte kan tänka mig Cipramil för att underlätta vardagen, när jag gick på Komvux och var stressad där och en läkare jag besökte för urinvägsinfektion på VC, ville att jag skulle ha Cipramil så skulle skolan bli lättare.

Varför skulle SSRI vara enda alternativet till att må dåligt?

Jag kan ju nästan lika gärna äta något som gör livet mer roligt då, något narkotiskt läkemedel, om det hela går ut på symptomlindring som är livslång för den avpolletterade jäveln som jag är.

Kahlokatt skrev:

Lakrits skrev:De är lika opartiska i den här frågan, som Jan Myrdal är i frågan om Pol Pots gärningar i Kambodja/Kampuchea.

Två väldigt OT kommentarer:
Om jag inte minns fel (skrev ett arbete om Kambodja i skolan en gång i tiden) är Kambodja den term man "bör" använda, medan Kampuchea är det namn som användes under Röda Khmerernas terrorvälde.

Du minns rätt. Anledningen till att jag skrev båda är att Jan Myrdal använder namnet Kampuchea, vilket kan förvirra. Jag tillhör en generation där båda användes i medier och på affischer. Som jag minns det var det lätt förvirrat då också, inte minst eftersom de vuxna hade den franska och engelska kolonialtiden i regionen i färskt minne. Man ville inte stöta sig med befolkningen. Men när t.o.m. Mao Tse-Tung tyckte att de röda khmererna hade gått för långt i sin version av kulturrevolutionen, så visar väl om inget annat det, att något var väldigt fel.

När jag blev gravid gick jag ner i dos på sertralin. Mådde bra under hela graviditeten och sonen har alltid varit frisk, välutvecklad.

Bror Duktig skrev:

Kahlokatt skrev:"Att inte få antidepressiva skadar och dödar presumtiva föräldrar".

När jag fick SSRI var det inte tal om att ta reda på orsaken och åtgärda den.

Jag skulle ha SSRI för att, ja? Det är förstahandsvalet tydligen.

Vissa tvång kan arbetas bort med KBT, men man får SSRI i stället.

Aspergare behöver styrt upp stöd i hemmet, men nej, SSRI i stället. När aspergaren har fått stöd i hemmet, ingen koll om SSRI kan minskas.

När man vill sätta ut eländet, får man inget som helst stöd, utan om man inte vill fortsätta med SSRI så överlämnas allt ansvar på patienten.

Aspergaren har urkass socialt liv, och för det är boten SSRI.

Det bara måste finnas andra saker att ta till före man så lättvindigt skriver ut SSRI.

Det finns olika samtalsterapier, speciellt mot rena tvång. Analyserande terapi skulle kunna få en att förstå sig själv bättre, eller om man redan gör det, få hjälp att acceptera och sortera sig.

Psykiatrin erbjuder ju fan INGA terapier. Man får samtalsstöd, och i sällsynta fall terapi (jag ska ju nu få terapi mot tvång, som till stor del beror på perception så jag tror nästan att jag borde avsäga mig detta eftersom de inte vill lära sig om AS, någon terapi mot övriga delar i mitt usla liv, erbjuds inte, utan då är det tjat om det billigare SSRI).

Jag blev tjatad på som fan, och i journalen står det sedan att jag inte kan tänka mig Cipramil för att underlätta vardagen, när jag gick på Komvux och var stressad där och en läkare jag besökte för urinvägsinfektion på VC, ville att jag skulle ha Cipramil så skulle skolan bli lättare.

Varför skulle SSRI vara enda alternativet till att må dåligt?

Jag kan ju nästan lika gärna äta något som gör livet mer roligt då, något narkotiskt läkemedel, om det hela går ut på symptomlindring som är livslång för den avpolletterade jäveln som jag är.

Mycket tänkvärt inlägg!

Ja. Både vittnesbörden om livräddning och BD:s inlägg borde också ingå i den där boken vi borde ställa samman och skicka ut till alla massmedia, habställen, vårdcentraler, läkarutbildningar osv.

Parvlon skrev:Rätt så nyligen hade de (media) väl något på tapeten om att de gjort en utredning om knarkets bieffekter i miljön. Skulle bara vara bra med en sån informationskampanj om läkemedel oxå.

Skulle vara intressant också om det gjordes någon studie eller undersökning på hur vanligt det är att läkemedelsbehandling påverkar beteendet på så sätt att det får folk att flippa ur och begå våldsdåd. Tänker på den senaste skolskjutningen till exempel i Connecticut där det har spekulerats om gärningsmannens eventuella diagnos/diagnoser kunde vara en bidragande orsak men kanske berodde det på att han åt läkemedel och kanske är (felaktig?) medicinering med olika typer av psykofarmaka en bidragande orsak till många våldsdåd som begås?