:!: Jag skulle vilja använda era tankar till en gruppdiskussion jag skall på
Stort tack till er som svarar

Bakgrund:
Jag skall på ett seminarium där vi skall diskutera sociala interaktionsmönster och kognitiva förmågor. Alla skall förbereda en diskussionsfråga. Jag skulle vilja använda era tankar och erfarenheter. Jag kommer då att säga att jag fått input från ett NPF-community, inte vilket eller var. Jag kommer inte att sprida några nick eller annan identifierbar information. Deltagarna och ämnet är väldigt NT, och jag skulle därför vilja föra in lite AS-perspektiv. Jag hoppas ingen tar illa upp för det jag gör. Vill någon att jag skall bortse från vad den skriver kommer jag att respektera detta, men jag skulle bli väldigt tacksam för de tankar ni vill dela med er av!

Frågan:
Hur man klär sig och vilken stil man har påverkar hur människor uppfattar en. Exempel kan vara annorlunda kläder, frisyr, hårfärg, smycken, tatueringar och piercingar.

Att klä sig på ett sätt som bryter mot normen kan vara ett sätt att markera samhörighet med en subgrupp.

Det kan också vara ett sätt att markera brist på samhörighet med en omgivande grupp.

Om man uppfattas som annorlunda av omgivningen kan en avvikande stil verka förklarande. Andra människor kan förvänta sig annorlundaskapet på grund av stilen. Jag kan förklara deras uppfattning om mig med att jag ser annorlunda ut. Stil skulle altså kunna fungera som en orsak till något som jag uppfattar som givet. Även om jag inte kan påverka anledningen så kan jag påverka orsaken. Jag tar makt över situationen och styr över människors reaktioner.

Kan det vara så att detta är lockande för människor med AS? Kan det vara en anledning till att man väljer en anorlunda stil?

Tala gärna om hur ni ser på detta, och vad ni har för personliga erfarenheter. Tycker ni att jag tänker helt fel så tala gärna om det med.

Många tack för alla tankar jag får kring detta!

Ingen aning, kan bara tala för mig själv, har några tatueringar på min kropp som jag tycker passar mig bra.

Jag har svårt med kläder överhuvudtaget. både typ, modell, färg och mönster. Jag ser inte vad som passar ihop, har svårt att avgöra när det är dags att byta eller helt kassera kläder. Jag har svårt att avgöra vad som är lagom mycket kläder eftersom jag sällan fryser.

Jag har lärt mig teoretiskt att om jag väljer antingen över eller underdel av kläderna enfärgade och minst en hälft ur gråskalan så blir det sällan helt fel. Det är inget jag ser utan har lärt mig.

Utgångsläget för kläder är alltid de jag hade på mig igår. Andra beslut måste motiveras. Vad gäller frisyr är det enklast tänkbara - halvlångt rakt med lugg som förväxer sig mellan klippningarna. Bara tvättas och kammas. Inga konstigheter.

Inga speciella utsmyckningar på kroppen, använder inte ens örhängen, halsband eller klocka.

Inget speciellt uppseendeväckande alltså. Ändå vet jag att jag syns och märks överallt. Men jag vet inte riktigt varför, det är inget jag strävar efter men jag är så van att jag heller inte störs av det.

Hur man ser ut. Hur man klär sig. Beteenden. med mera. Allt signalerar budskap. I nio fall av tio väldigt tydligt. Det berättar om vem man vill vara. Vilka grupper man vill tillhöra, vem och vilka man identifierar med. Så är det.

Och i subkulturer är reglerna tydliga. I subkulturen börsmäklare ser man ut på visst sätt. Och beter sig på visst sätt. Och börsbolags-VDar har sina regler.

Fast det blir problem med gäng som oss. Jag misstänker att vi är för förvirrade eller helt enkelt inte bryr oss, så vi blir svårdefinierade. Men å andra sidan kanske det disparata och "icke-bryandet" är ett kännetecken? Just genom att vi inte fäster så stor vikt vid icke-verbal kommunikation. Litet grann en paralell till diskussioner kring kroppsspråk, litet varstans på forumet.

Maybe?

Jag tycker att jag både i klädsel och karisma inte är någon vidare syn. Men jag funderar på att börja köra lodis-stil på klädseln

Tack! Det ni säger är spännande. Kanske har jag frågat fel eller för snävt? Eller öst på med för mycket ord i vanlig ordning? Jag hör gärna mer, tyck, ha åsikter, ifrågasätt mig! Tack!

Jag har mina kängor som ja bytte till mig för ung. 15år sen.
De senaste åren har jag inte brytt mig om att sköta dom ordentligt så dem börjar blir en aning fula i färgen.
Använder dem eftersom jag trivs med dem.
Byter skosnören ibland.
Det är andra människor som har problem med dem, jag tvättar dem ibland så det är inte pga att de luktar.
Jag funderar på att slänga dem inom en snar framtid.
Har andra dojjor, måste gå in dem först.
Annars så är det rätt normalt ändå tror jag, brukar köpa kläder i vanlig butik.
Inte lika ofta som andra gör dock.
Inga tatueringar. Har bara en kropp, men på andra kan det vara snyggt.
Inga nålar o sådant heller, känns en aning onödigt.

Hur man klär sig och vilken stil man har påverkar hur människor uppfattar en. Exempel kan vara anorlunda kläder, frisyr, hårfärg, smycken, tatueringar och piercingar.

Jag har ingen aning om hur människor uppfattar andras klädsel. Själv är jag mer intresserad av människan än vad han/hon väljer att sätta på sig.

Personligen bär jag bara mjuka kläder som inte på något vis sitter åt och helst i svart eller grått.

Kan ha väldigt olika klädstilar..allt från Chaneldräkt till jeans och kavaj/kjol..till rena punkstilen..

Jag har trosor, byxor/kjol, överdel i form av linne skjorta eller tröja samt strumpor. Eller trosor, klänning och strumpbyxor.
Skor och jacka, ev. sjal när jag ska gå ut - för att slippa frysa...fast bara på vår, vinter och höst - på sommaren har jag mest bara sandaler och en kofta eller varmare tröja.

Om ja ska beskriva min stil med tre ord blir det nog Urban Djungle Explorer.

PLUR.

Iof så blir den lite mer typ Bea(t)chsurfer på sommaren.

pH

Jag valde att svara "Felaktigt ställd fråga" eftersom jag inte vet riktigt hur du menar "annorlunda stil".

För att förklara mej:

Jag har kläder jag gillar. Jag tycker om färger, att kombinera rätt och samtidigt sparsamt. Jag vill ha så få färger som möjligt så jag kan ha så många kombinationer som möjligt att välja mellan - eller snarare så jag SLIPPER välja, utan bara kan rycka något ur lådan och veta att det kommer att matcha.
Detta har resulterat i att jag har i stort sett bara svarta kläder och några lila samt rosa tröjor jag kan variera lite med.
Samtidigt gillar jag kläder som är bekväma och som inte klämmer. Skorna ska vara praktiska, rejäla och kunna användas i självförsvar - de ska vara springvänliga och göra ont om en förövare försöker sej på något.

Allt detta, tillsammans med min fascination för saker som glittrar, gör att jag har en klädstil som blivit kallad för "cutegoth" av en vän. Det är en blandning av svart, glitter, höga kängor, skinnjacka, byxor med spännen på eller kort kjol.
Jag vet att detta inte är "mode" just nu. Det syns när jag tittar på folk på stan. Men jag vet inte om det är annorlunda för det. Det är inte min AVSIKT att vara annorlunda åtminstone. Det är bara så att jag har på mej det JAG trivs i, det jag känner mej fin i. Jag tar inte på mej något för att visa något för andra (vilka skulle det vara?) utan för att JAG tycker något är bekvämt eller snyggt.
Jag klär mej inte heller för att försöka tillhöra någon grupp eller göra något "statement" om något alls. Jag tillhör inte någon grupp - vilket har förvånat en del jag kommit i kontakt med - och jag har inga hjärtefrågor gällande politik eller andra samhälleliga spörsmål. Det finns ingen grupp, ingen subkultur, jag identifierar mej med. Det finns bara JAG och det jag gillar.

Därför kunde jag inte svara riktigt på din fråga. Men nu vet du vad jag klär mej i och hur jag tänker om det. ;-D

Du kan ju inte riktigt ta hänsyn till mig här, men den lite pragmatiska synen på kläder är något jag delar med de flesta som även tidigare har yttrat sig om sånt på forumet.

Folk säger att jag klär mig lite speciellt men jag har åtminstone tidigare inte själv varit medveten om det. Jag vill i första hand att kläder ska vara bekväma, i andra hand snygga. De får absolut inte sitta åt på något sätt och speciellt skor får inte klämma eller vara för täta. Jag undviker helst allt utom bomull och naturmaterial. Jag har aldrig stått ut med ringar, armband, eller halsband mer än en halv dag och detsamma gäller för övrigt BH som liksom även snäva kjolar faller under kategorin irriterande plagg som är i vägen.

Däremot har jag känsla för färg, kan och vågar kombinera och gillar starka och klara färger oavsett mode. Köper kläder gör jag helst i koncentrerade räder när garderoben börjar bli för utsliten.

Bjäbbmonstret skrev:Jag har aldrig stått ut med ringar, armband, eller halsband mer än en halv dag och detsamma gäller för övrigt BH som liksom även snäva kjolar faller under kategorin irriterande plagg som är i vägen.

:-D

Detta känner jag igen mej i! Innan jag kom till en "riktig" underklädesbutik och fick RÄTT strl på BHn så blev jag ibland så tokig på den att jag slet av mej den så fort jag kom hem! Nu är det mycket bättre, men jag kan fortfarande drabbas av "BH-vansinnet" om det tex är varmt ute så man svettas. Då kan även BHn i rätt strl framkalla tossighet... *lol*

Det här med ringar och armband känner jag också igen! Ringar kan jag ha på mej, men absolut inte armband! Egentligen tycker jag det är rätt snyggt, men det är ivägen hela tiden. Samma med halsband. Har man fler än ett så fastnar de i varandra, och det är så jobbigt att byta halsband så jag brukar ha samma på mej hela tiden... trist som jag är.

Snäva kjolar vill jag inte heller ha. Man måste kunna klättra över staket i de kläder man har på sej! (Det är iaf min filosofi.... ;-D )

Bjäbbmonstret skrev:Däremot har jag känsla för färg, kan och vågar kombinera och gillar starka och klara färger oavsett mode. Köper kläder gör jag helst i koncentrerade räder när garderoben börjar bli för utsliten.

Återigen två leende medhållanden! Starka färger ska det vara. Dvs inte mesgammelrosa eller puderljunglila - starkrosa och klarlila ska det vara! Rejäla färger, helt enkelt. Grönt ska vara mörkt klargrön, blå helst kungsblå, etc. (Den där färgen som SAAB-bilarna hade för några år sen, den som var jättevanlig runt 2000, DEN är idealet! Många andra bilmärken försökte sej på den, men bara SAAB lyckades få den i min mening perfekta nyansen.)
Och det där med att handla kläder... yes! Jag har dock blivit lite bättre på att köpa nytt INNAN kläderna imploderar i en hög av damm.... ;-D

Jag går iklädd en 20 liters svart sopsäck och snowjoggers. Ibland så har jag en potta på huvudet för att dölja att jag rakat av allt mitt hår utom en 30 cm lång tufs på förhuvudet (andra konstiga placeringar av tufsar var redan upptagna av Roger Pontare och andra)

I munnen så har jag en sticka på vertikalen (som jag byter ut mot längre och länge) för att göra min mun lika bred som Mick Jaggers....

I vintertider så smörjer jag in mig med bajs för vara somrig och "solbränd"

Om jag fick välja fritt, skulle jag ha bara svarta kläder, konstgjort rött hår, skarp sminkning, bekväma kängor och roliga smycken i bla läder och metall. Nitar är inge fel. Tyvärr är man så illa tvungen att se normal ut för att få nån respekt här i världen, dessutom är jag för lat och fattig för att hålla på med smink och färgat hår varje dag...

Det beror mycket på vilket humör jag är på vad jag väljer att ta på mig, eller vad jag ska göra. Jag plockar rätt friskt från olika stilar det jag gillar. Har ju Tourette och det gör att alla kläder måste kännas sköna att ha på sig annars blir det jobbigt med tics. Alla tvättlappar åker av direkt, och inga sticksiga eller supertighta kläder (eller bh för den delen - känns ju som värsta tvångströjan! ). Praktiskt och bekvämt går oftast före snyggt, men helst både ock...

Till vardags blir det oftast jeans, t-shirt och luvtröja eller skjorta, på fötterna kängor eller gympaskor. Färgerna varierar. Har två tatueringar och piercingar i öronen, men inte så extrema att jag tror det väcker någon direkt uppmärksamhet. Klocka, halsband, armband och ringar varierar, men några smycken har jag alltid på mig. Till fest kan det vara roligt att klä upp sig lite mer. Tycker det är kul med färg och form överlag och det gäller väl även kläder. Har nog hyfsat lätt för att se vad som kan tänkas matcha och inte.

Jag tycker om corduroy jeans, mocka skor, randiga tröjor, huvtröjor med zip och en del flanellskjortor är rätt fräscha. Kläderna ska helst vara i mörkbrunt, mörkblått, rött, grått eller/och svart. Jag använder för det mesta keps. Med en full utomjording på.

Och självklart, mina skor. Airwalk for life.
Vad skulle jag göra utan dem?

Det är sjukt viktigt för mig att det man har på sig passar. Andra får ju naturligtvis ha på sig vad dem vill utan att jag bryr mig men om det skär sig i färgerna så blir det tyngre att motstå de cyniska tankarna.

Jag använder inte kläder med logos eller någon form av propaganda.
T-shirts med bandnamn använder jag för de tycker jag förtjänar att synas och höra. Men för det mesta använder jag "blanka" kläder. Förutom min keps då där det ligger en full utomjordning när jag själv nästan aldrig dricker. Men det är ett snyggt motiv och jag gillar toy machine.

Jag har lärt mig tycka om min still. Den är mysig, och väldigt höst (sådär som en sen augustikväll). Men i början var det nog så att jag ville markera vilken "subgrupp" jag tillhörde.

För mig betyder själva designen av idén jag har mest. Jag tycker om när det är välstrukturerat. Jag klarar inte av att någonting är "fel". Det går liksom inte, då får jag nästan panik och är tvungen att sätta mig ner en stund. Jag vill dock inte ge en bild av mig själv som fåfäng. Jo det är jag fasiken det. Jag är nog lite fåfäng när jag tänker efter, usch NEJ!

Jag tycker nog att det du skriver är en bra och korrekt skildring.
Fast jag vet inte om det är lockande för människor med AS för jag känner ingen som har samma diagnos. Inte vad jag vet om i allafall.

Som vanligt kommer det mycket intressanta och tänkvärda saker från er på forumet, vilket jag tackar för! Naturligtvis behöver stil inte ha några kopplingar till AS. Men det känns ändå intressant att fundera kring det.

Att minska valsituationer var en tanke ni gav mig, antingen genom att ansluta sig till en stil eller en yrkesmässig dresscode, eller genom att ha tydliga regler eller en koordinerad garderob, eller genom att alltid bära samma eller liknande kläder.

Att känslighet mot tryck, skav och beröring kan påverka valet av kläder verkar också troligt.

Ointresse för, eller svårighet att upfatta, mode eller sociala konvenanser kan givetvis påverka val av stil. Praktiska skäl och en pragmatisk inställning till klädsel likaså.

Oavsett vad anledningen är till den stil man har så kan det ju påverka hur omgivningen uppfattar en. Särskillt människor man inte känner. Att läsa av andra människors reaktioner kan ju vara svårt vid AS.

Jag tycker att det blir intressant att fundera kring om stil blir ytterligare en svårighet i mötet med andra människor eller en strategi att styra och bemöta andras reaktioner. Jag tar tacksamt emot fortsatta tankar och funderingar kring stil.

pH skrev:Att minska valsituationer var en tanke ni gav mig, antingen genom att ansluta sig till en stil eller en yrkesmässig dresscode, eller genom att ha tydliga regler eller en koordinerad garderob, eller genom att alltid bära samma eller liknande kläder.

Jag kan tycka att hemma spelar det inte så stor roll men jag får uppenbara problem ibland i min yrkesverksamhet (jag är civilekonom och egen företagare). Där finns en dresscode jag inte behärskar och jag kan emellanåt sörja över att jag inte är man för då hade jag valt kostym. Enkelt och då hade jag sluppit välja mer än skjorta och där finns ju alltid de enfärgade... Nå - jag har svarta byxor och en svart damkavaj (efter många år har jag skrotat min gamla herrkavaj, som ju inte alls gav samma intryck!) att plocka fram vid behov. Men enkelt är det inte.

Och precis som du säger är det många gånger själva väljandet som är svårt. Och att komma ihåg hur det skall vara i olika sammanhang. Att gå på teatern kräver faktiskt en något annorlunda klädsel (om inte annat så för att inte i onödan förstöra andra människors upplevelse) än att gå hemma i trädgården...

Du får köra på ditt "Vill du inte ha mig som jag är så är det inte mig du vill ha"

Nej jag förstår hur du menar, jag är förmodligen likadan. Nu var det länge sen jag väl ens hade tanke på att gå på events men jag har missat mycket p g a jag inte vill klä mig i precis vad som helst var som helst.

Nu kicka tankeverksamheten igång.
Nu kom jag att tänka på ännu mer.

Jag vill vara mig själv, men jag tycker att klädsel är viktigt vid events. Personligen är jag ganska casual och tycker att närvaron är viktigast.
Men när man väl står där och klockan tickar på och man inte har det man vill så trycker det emot.

earlydayminer skrev:Du får köra på ditt "Vill du inte ha mig som jag är så är det inte mig du vill ha"

Det är en påminnelse till mig själv när det kör ihop sig och jag tvivlar på allt möjligt, inte minst på mig själv och mitt eget värde (i relation till andra). Låter kanske mer självsäkert än det är och du är den första som kommenterat det faktiskt.

På jobbet är det egentligen inte just mig som person de vill ha utan mig i min yrkesroll och det är inte riktigt samma sak. Å andra sidan är jag betydligt mer sårbar privat än på jobbet. Det finns inte i samma dimension ens...

Lite annorlunda, än dom flesta. Gillar färger och hattar. Hattar tror jag ofta att folk uppfattar som att man har på sej för att söka uppmärksamet. Men så är det inte när det gäller mej, jag har det för att jag tycker det är snyggt och roligt. För min egen del.