Är precis i slutet av min np-utredning, väntar på diagnos nu. Mycket nervöst.

Skulle jag själv få sätta diagnos (det får jag ju inte, men om jag hade fått det) så hade jag satt en AS + ADDdiagnos.

Tänkte bara höra om det är nån som själv har AS & ADD, och har lite erfarenhet vad det gäller uppföljning och eventuell medicinering.

Vill gärna ha lite på fötterna innan jag säger ja eller nej till det de (förhoppningsvis ) kommer att erbjuda när utredningen är klar.

Ohana
Hej!
jag är tortalt ny här och ovan hur det fungerar att svara,men provar i alla fall!
Min dotter som är 15 1/2 fick just sin diagnos ADD och Asperger i tisdags.Vi befinner oss i en chockfas.Vad händer sedan?
I alla fall tycker jag att det är bra att vi kan få kontakt med andra som det går att prata med och som förstår.
Hälsningar Irene

Hej Irene!

Hur yttrar sig hennes problem? Och hur går det med hennes skola och så? (Jag är jättenyfiken på hur en aspie-add'are fungerar eftersom jag själv misstänker mig vara en sådan ) Det är väl dags för gymnasiet nu eller?
[/b]

Hej Ohana!

Skolan ja,det är ett kapitel för sig och anledningen till att det blev en utredning.Min dotter har mest fixat en till en kontakter.Så fort det blivit fler så har det blivit trassel och hon har hamnat utanför och känt sig missförstådd o.s.v.Ett evigt utanförskap!Frånvaron har ökat för varje år och hon har skyllt på huvudvärk och magont.Alltid varit glömsk och okoncentrerad ,tyckt att kraven har varit för stora.Tjat och åter tjat.I högstadiet värre och värre.De sista två åren har hon knappt varit i skolan. Det senaste året hemundervisning 5 tim i veckan!Klappjakt på oss för att det är skolplikt! Min dotter gillar att vara själv,men längtar också efter kompisar.Hon sitter mest vid sin dator där hon skriver noveller och chattar med musikintresserade fans på sin idols hemsida.(tack gode gud att han har funnits i allla fall!).Hon har totalfokus på sin idol just nu och inga andra intressen än musik just nu.Efter kontakt med BUP i 1 1/2 år så har hon fått göra en NEP-utredning.Det hade hon aldrig fått göra om jag inte hade stått på mig.Hennes 20 årige bror har en ADD med aspergerdrag som det då kallades,när han var 9 år.Vi har haft ett helvete!Hela tiden tyckte man på BUP att det måste vara en störning mellan mor och dotter i anknytningsfasen och undrade om de kunde få filma vårt samspel! Till slut så fick vi rätt i alla fall.Och nu då?????
Det som jag tycker är typiskt för ADD är att hon har så svårt att komma ihåg det allra viktigaste som t.ex glasögon,väskan,plånboken,mobilen o.s.v.Hon är klumpig i sin motorik och går lätt emot och snavar.Fastnar i ritualer ibland som att det ska hyras filmer lite väl ofta.Fäller alltid ner persiennerna på dagarna,är ljuskänslig,har ljudet på jättelågt eller jättehögt!.Tycker saker smakar konstigt,luktar konstigt.Har för sig att hennes kropp är onormal att hon när fulast i världen,fast hon är en jättesöt tjej med karisma! En del av det här hör ju till normala tonårstankar,men det tar mycket större proportioner och hon blir helt fixerad och pratar då inte om något annat.
Ja,så kommer vi då till efter diagnosen.Det finns ingenting annat än att gå på IV.Kunskapen om asperger är fortfarande nästan obefintlig.Hennes assistent som vi lyckats tjata till oss 2tim/vecka,säger :Äh sluta och tjata om diagnoser!Vem har inte det?Nu ska du göra dina uppgifter punkt slut!
Suck!Hur ska det gå?Man blir ganska deppad mellan varven.

Efter att man har fått diagnos så ska man ju få en uppföljning. Det finns en hel del man har rätt till. Eftersom din dotter har AS så hamnar hon i LSS, vilket ger henne större rättigheter än i SOL. Har ni diskuterat nåt sånt med nån ansvarig person?

Vill hon gå i gymnasiet kan hon söka in på särskilt kvot. Om inte betygen redan räcker, vill säga.
Det är många frågor att ta ställning till efter en diagnos; hjälpmedel, terapi, medicinering osv. Vad passar just henne, och vad vill hon själv ha? Viktiga frågor.

Och är det nåt jag har lärt mig så är det att man aldrig ska ge sig. Aldrig aldrig aldrig. Man får stånga sig blodig för att få det man har rätt till.

Ett tips är att skaffa sig ett personligt ombud. Till din dotter alltså. Det är en person som hjälper en i kontakter med myndigheter och sådär. Dom följer med på möten och ser till att rättigheterna och behoven tillgodoses. Vet intehur det är när personen ifråga är minderårig, men kolla upp det. Kan vara till stor hjälp. Har ansökt om en sån själv, men det är kö. (nähä? )

Hej Ohana!

Tack för tipsen! Jo,jag vet att det finns personligt ombud,rätt till LSS m.m.

Det är ju så färskt med diagnosen och hon accepterar den inte.Det tar ett tag att bearbeta en sådan sak.Jag håller på och undersöker var hon kan få den bästa hjälpen nu och framöver.
Först ska vi nu vänta på att diagnosen återförs till skolan och socialtjänsten i en videokonferens.Det tycker jag är en viktig sak eftersom det handlar om att hon får upprättelse! Socialtjänsten har nämligen nekat oss hjälp i form av en kontaktperson.Vi föräldrar har anklagats för att vi inte bryr oss tillräckligt om henne och att hon är bortskämd och lat!Det sa skolpsykologen! Han sa dessutom att bagarns barn är värst eftersom jag arbetar med neuropsykiatri! det är så kränkande!

Hälsningar Irene

irene skrev:Vi föräldrar har anklagats för att vi inte bryr oss tillräckligt om henne och att hon är bortskämd och lat!Det sa skolpsykologen! Han sa dessutom att bagarns barn är värst eftersom jag arbetar med neuropsykiatri! det är så kränkande!

Skolpsykologer är (korkade) idioter... har såååå många dåliga erfarenheter av dom.

Betänker man bakgrund och motiv till varför någon blir skolpsykolog så är det ju oftast den där procenten som strävat och strävat efter att bli "riktig" psykolog/psykiatriker men inte nått ända fram.

Kanske var dom lite för dumma trots att dom ansträngde sig.

Kanske de själva inte ansetts som tillräckligt stabila psykiskt vid arbetsintervjuer och mer eller mindre tvingats in på den nuvarande positionen.

Etc etc.

Skräckexemplet här torde vara min skolkurator i gymnasiet som sa och gjorde saker som... jag har fortfarande sviter av det såhär 12 år senare om man säger så.

Senare satt hans bild uppklistrad på det lokala bladet i samband med en kompetenshärva med usla pedagogikutbildningar från 70-talet. Tydligen hade han dragit på sig ett antal anmälningar också.


Så om nu din skolpsykolog för sig med ett sådant resonemang tycker jag alltså att det är din skyldighet som förälder att se till att din dotter inte behöver utsättas för det. Chansen verkar ju ganska stor att han låter sin avundsjuka mot dig (kan tänkas?) gå ut över din dotter.

Jag skulle också anmäla honom rakt av så att detta inte ligger och jäser och kanske projiceras över på din dotter i trötta stunder. Så att du får någon form av avslutning liksom.


En eloge till dig för att du står på dig iaf.

irene skrev:Vi föräldrar har anklagats för att vi inte bryr oss tillräckligt om henne och att hon är bortskämd och lat!Det sa skolpsykologen! Han sa dessutom att bagarns barn är värst eftersom jag arbetar med neuropsykiatri! det är så kränkande!

Herre jävlar... anmäl! Anmäl, anmäl, anmäl... den där människan har fel jobb... [img]http://www.freesmileys.org/emo/angry008.gif[/img]

Tack för ert stöd!

Jo,jag har faktiskt tänkt att anmäla den här skolpsykologen!
Han sa t.o.m att ett bra tips var att hälla iskallt vatten över min dotter på morgonen,för att få iväg henne till skolan!
Jag svarade honom att då trodde jag att min dotter skulle änmäla mig till BRIS.-Låt henne göra det då!Svarade han!
Ja,det är för hemskt när jag tänker på det och hur alla andra säkert har blivit bemötta.

Så sa dom till mina föräldrar också. ("häll vatten över ungen så går hon till skolan") Så långt gick de inte, men jag har fått mig några duschar av vattensprutigrejen som man har när man stryker kläder. Inte fan hjälpte det. De har bokstavligen lyft mig ur sängen och jag sover ändå.

Skolpsykologer, och annan skolpersonal för den delen, ger jag inte mycket för. De är så inskränkta i sina tankebanor så det är skrämmande. De har sin åsikt bestämd och viker inte en tum. Inte ens då de har fel (vilket de för det mesta har )

Jag säger som nasse, du ska ha en eloge för att du står på dig. Att acceptera sin diagnos är väl kanske inte det lättaste, men det är det inte att vara förälder till ett barn med np-funktionshinder heller. You go girl

kan inte låta bli att lägga mig i detta lilla ämne...

skolpsykologer ja, det e ju ett kaptel för sig...

har haft en lärare som hade mig som plågo ande under ett antal år, kastade nycklar, frös mig ute mm, enbart mig ingen annan i klassen.

klassens tjejer skrev lappar om hur ful äcklig å dum jag var.

jag väntar på min utredning nu, har väntat 6 månader snart fick reda på häromdagen att dom som har kommit in till test nu fick sina inbjudningar i september 05, dock e det maj 07 nu vad jag vet... å 3 månader vårdgaranti??? Yeeeah Right...!!! *suck*

Hej,
Jag är vuxen mellan 30 och 40 och har Asperger + ADD. Diagnos är gjord alldeles nyligen.
Nu vet jag inte alls vad jag skall göra. Jag vet att jag tillhör persongrupp 1 i LSS samt kan få medicin pga min ADD. Däremot så vet jag inte hur man praktiskt går tillväga. Ex. så är LSS en rättighetslag och en + lag, men samtidigt så bedöms LSS insatserna av "behov". Så, hur gör man för att få den hjälp man behöver? Vart vänder man sig och hur fungerar det? Finns det några andra vuxna som fått diagnos i forumet som kan vägleda?

Jag har lite emot mig sett från min synbara/skenbara funktion. Jag har ett högt betalt arbete samt är verbal. Under hela mitt liv har jag strävat efter att vara normal vilket innebär att jag integrerat ett yttre "apperance" i mitt jag till den grad att har svårt att slå av det... I sanningen så är jag oerhört underfungerande, mina WAIS tester var rakt igenom usla. Jag klarar ingenting utöver mitt arbete. För att vara sann så klarar jag inte ens av mitt arbete enligt gemene norm, eller NT som ni säger, men klarar mig undan pga min "savant förmåga" inom vissa väl valda områden, så jag ursäktas därför. (Jag jobbar heltid, men normalt bara ca. 3,5 dagar i snitt - för att jag inte orkar + kommer sent, går tidigt)
Jag vill ha hjälp i mitt totala kaos/ångest liv utanför arbetet, där jag inte klarar ens den enklaste sak.

Any ideas?
**lost

Oj, starka inläggen bara haglar in i kväll!

Jag har inga råd att ge dig, men kan säga att med diagnos har du ivarjefall en plattform att utgå ifrån, nu vet du lite mer vad allt handlar om....

Jag hoppas kunniga personer här på forumet kan hjälpa dig och att neuropsykteamet som utredde dig kan ge dig konkreta svar.

Jag har ungefär samma sits som du, nydiagnosticerad men dock bara med ADHD, men är övertygad om att de nonchalerat mina 'autistiska' problem. Hell, de ville inte ens tro jag hade adhd, tog evigheter innan jag började utredas.... och idén var en sköterskas på psykiatriska öppenvårdsmottagningen, och sen när utredningen var klar så har jag kraftig! adhd, jaja.

Fungerar man synbart utåt sett med jobb vilket är det enda som funkar för dig och mig så verkar det inte lika lätt att få hjälp. Och när man väl fått diagnosen i näven så står man där på gatan och undrar ...vart nu? Märkligt.

Välkommen hit iaf.

Tyngre inlägg tar jag tag i en annan dag. *måttligt välfungerande*

Vålkommen lost.
Jag känner igen mig själv i det du skriver. Det är en go känsla att inte vara helt ensam. Att veta att det finns andra som i varje fall har det någorlunda likadant.

lost skrev:Hej,
Jag är vuxen mellan 30 och 40 och har Asperger + ADD. Diagnos är gjord alldeles nyligen.
Nu vet jag inte alls vad jag skall göra. Jag vet att jag tillhör persongrupp 1 i LSS samt kan få medicin pga min ADD. Däremot så vet jag inte hur man praktiskt går tillväga. Ex. så är LSS en rättighetslag och en + lag, men samtidigt så bedöms LSS insatserna av "behov". Så, hur gör man för att få den hjälp man behöver? Vart vänder man sig och hur fungerar det? Finns det några andra vuxna som fått diagnos i forumet som kan vägleda?
**lost

Hej och välkommen hit!

Jag föreslår att du ringer till Vuxenhabiliteringen i din stad och begär att få en LSS-handläggare. Eller också att få prata med en kurator. Hon/han kan hjälpa till med ansökan, jag tror det är en nämnd som fattar själva formella beslutet om stöd enligt LSS. Sen kan du också diskutera med henne/honom vad du behöver hjälp med. Det är ju svårt att be om hjälp innan man vet vilken slags hjälp som finns.

För din ADD-medicin behöver du däremot hjälp av en läkare, men du har väl redan kontakt med en sådan?

Jag fick också min diagnos i vuxen ålder.

För att prata om något trevligt då, vilka savanta förmågor har du?

Hej och tack för svaren

nitro2k01 skrev:För att prata om något trevligt då, vilka savanta förmågor har du?

Inte direkt oväntat så jobbar jag inom IT. Jag är löjligt bra på att hantera/sortera gigantiska mängder information. Fenomenal på logik i design av "datasystem" + grym på problemlösning där jag bl.a löst problem för enterprise support redmond när dom själva inte ser sammanhaget + fått "mina" case committade i sourcen via SP för W2K3...etc.... Det blir självförhärligande om jag forsätter. Sorry. Generellt så är jag ju dumhuve utöver detta.

@Alien
Jag hatar telefon - jag kan bara prata om jag råkar befinna mig i en oundviklig situation - aldrig av egen kraft. Eftersom jag är gift och har en schysst (och snygg) fru så försöker jag om möjligt använda henne som advokat och kontaktskapare och spåkrör.

Anyhow, fakta kvarstår. Min största fiende är min livslånga kamp för normalisering, vilket tyvärr innebär att jag har en patologisk oförmåga att förmedla hur illa ställt det egentligen är.

Äh, jag visste det...
Klart jag lyfter fram mina bästa framgångar när jag blir frågad om mina savant förmågor.... visserligen sant men sällsynt och mina bästa bästa framgångar...sedan så är det både upp och ned - mest ned.

Jag reagerar tyvärr såhär. Jag har levt hela mitt liv med mitt dubbla handikapp och min överlevnadsstratergi består i att jag framlyfter vad helst jag kan, gärna i lite putsad form etc...

För att relatera tillbaka på skoltiden när jag ju naturligtvis var ett utmärkt mobbingsoffer, men jag slapp undan det för att jag assimilerade mig tillräckligt genom att slåss, supa, stjäla etc... Något som tog slut under högstadiet/gymnasiet för att övergå till en riktig rå depression och insikt om att mitt liv var totalt värdelöst och att jag inte hade några vänner. Så suicidala tankar och självförakt regerade... ... tills vart jag är idag, men jag är fortfarande pojken som grät och bara ville dö.

Välkommen Lost.

lost skrev:Något som tog slut under högstadiet/gymnasiet för att övergå till en riktig rå depression och insikt om att mitt liv var totalt värdelöst och att jag inte hade några vänner. Så suicidala tankar och självförakt regerade... ... tills vart jag är idag, men jag är fortfarande pojken som grät och bara ville dö.

Känner igen mig i din situation. Jag har precis fått min diagnos. Jag tror och siktar på ett jobb. Men jag fick besked från de som gjorde diagnosen om en del hjälpmedel och sådant som jag skulle kunna få. Jag tror att de är de som skall förmedla kontakten till de som skall ge dig hjälpen. Jag får inte något nu före nyår, tydligen finns det inte tid nu i helgtiderna. Så jag tror inte att du kan förvänta dig det du heller. Men hör med utredningsteamet om vem som har hand om hjälpen till dig.

[quote="Alien"][quote="lost"]Hej,
Jag är vuxen mellan 30 och 40 och har Asperger + ADD. Diagnos är gjord alldeles nyligen.
Nu vet jag inte alls vad jag skall göra. Jag vet att jag tillhör persongrupp 1 i LSS samt kan få medicin pga min ADD. Däremot så vet jag inte hur man praktiskt går tillväga. Ex. så är LSS en rättighetslag och en + lag, men samtidigt så bedöms LSS insatserna av "behov". Så, hur gör man för att få den hjälp man behöver? Vart vänder man sig och hur fungerar det? Finns det några andra vuxna som fått diagnos i forumet som kan vägleda?
**lost[/quote]

Hej och välkommen hit!

Jag föreslår att du ringer till Vuxenhabiliteringen i din stad och begär att få en LSS-handläggare. Eller också att få prata med en kurator. Hon/han kan hjälpa till med ansökan, jag tror det är en nämnd som fattar själva formella beslutet om stöd enligt LSS. Sen kan du också diskutera med henne/honom vad du behöver hjälp med. Det är ju svårt att be om hjälp innan man vet vilken slags hjälp som finns.

För din ADD-medicin behöver du däremot hjälp av en läkare, men du har väl redan kontakt med en sådan?

Jag fick också min diagnos i vuxen ålder.[/quote]

Hej Lost! Jag har oxå nyligen fått min diagnos -nov.-07. Jag kan rekommendera kurator på Vårdcentral till att börja med eller kurator på Vuxenhab men troligtvis kräver de remiss. Fast de har inte precis utb. inom As. Dock är deras jobb bla. stödsamtal + förmedla kontakter tex. till Vuxenhab!. Dock är det nog väntetid iaf. på Vårdcentral. Jag väntade 6v. Min" kurator har hjälpt mig mkt. Hon ska skicka mig vidare till vuxenhab. som har kurator, arbetsterapeut, pskykolog, logoped, sjukgymnast o. ev. läkare.

Det är nog inte säkert att man får LSS-insats som du skriver, men man bör ha stor chans eftersom As. ingår i en personkrets under LSS -personkrets 1.
Ang. LSS är det kommunen som som har hand om de ansökningarna och bedömingarna. Varje kommun ska ha en LSS-handläggare eller biståndshandläggare (ring växeln o. fråga).
Enligt "min" kurator är vuxenhab och Lss skilt åt. Att gå på vuxenhab. verkar verkar kostnadsfritt, men är osäker. Lss-insatserna är kostnadsfria med ngt. undantag, men det antar jag att du visste.

Man kan även få tandvårsstöd dvs. högkostnadskort på tandvård via LSS. om man har AS för vi tillhör personkrets 1 som lyder under Lss. Fast det verkar svårjobbat. Helst vill de att man ska ha andra insatser oxå från LSS. Jag håller på o. kämpar med det tillsammans med min kurator.

Kognitiv terapi ska vara bra för många! En del problem man kan ha oavsett om man ahr As. eller ej går att träna bort. Fast vi med As. får ju tyvärr ofta jobba mer liksom vi får i samhället i övrigt.

Hoppsan. Ett fel "smög" sig in. Jag menar att kurator på Vårdcentral inte har så mkt. kunskap om As. De på Vuxenhab har mkt kunskap o. erfarenhet av As och vissa andra funktionsnedsättningar oavsett om man har lindrig eller svårare diagnos.

Skulle gärna vilja diskutra kring nydiagnostisering. Har efterlyst det tidigare här på forumet, men utan resultat. Fick själv min diagnos nov.-07. Hur känner ni andra nydiagnostiserade?

caroline78 skrev:Skulle gärna vilja diskutra kring nydiagnostisering. Har efterlyst det tidigare här på forumet, men utan resultat. Fick själv min diagnos nov.-07. Hur känner ni andra nydiagnostiserade?

Känner kring vad då mer specifikt?