27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Diskussioner kring allt som rör arbete och studier.

 Moderatorer: atoms, Alien

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav manne » 2022-06-18 11:17:42

Wintermute skrev:Jag är 27 år, har aldrig jobbat och har haft aktivitetsersättning sen jag tog studenten. Har lidit av psykisk ohälsa i många år och mår idag bättre, rätt medicin har varit avgörande för det.
Jag har precis börjat "processen". Det här är tankar och reflektioner och jag skulle vilja veta vad andra tror.

Mitt mål är att kunna jobba åtminstone 50 % med ett ordinarie jobb. Ingen daglig verksamhet, lönebidrag eller anpassade arbeten. Jag vill inte att arbetsgivaren ska känna till mina diagnoser (Aspergers och ADD), jag vill lära mig och anpassa mig själv.
Jag är beredd att göra nästintill vad som helst för att nå det målet.

Jag tänker inom vården. Funderar på en YH-utbildning till medicinsk sekreterare (menar inte att det är det enda yrket jag kan tänka mig). Men om det är värt att ta CSN-lån till en sån utbildning om man bara kan jobba 50 % vet jag inte.
Tror att en YH-utbildning där praktik ingår i själva utbildningen (LIA) skulle passa bra för mig. Jag skulle vilja veta om jag duger till yrket under praktiken. Och sedan söka jobb på egen hand utan olika "åtgärder".
Jag ska träffa en studie- och yrkesvägledare väldigt snart och har stöd av en kurator. I nuläget tar jag emot hjälp men målet är att klara mig själv.

Många år har gått till spillo på grund av min psykiska ohälsa och att jag inte fick rätt hjälp tidigare. Jag ligger långt efter alla andra i min ålder. Jag vill inte vara sysslolös, inte träffa några nya människor, inte lära mig någonting, inte utvecklas... jag är väldigt otålig att börja, det är så mycket jag har att ta igen, om det ens går. :(
Menar inte just betyg, det är inte mycket som behöver kompletteras där, men jag har varit så isolerad större delen av mitt liv.
Skulle väldigt gärna läsa kurser på högskola också men det är viktigast att hitta en väg till ett jobb. Jag är extremt motiverad till att lära mig.

Är jag verklighetsfrånvänd? Är det för sent?

Ska självklart ställa frågorna till SYV men jag vill höra om någon annan lyckats få ett vanligt jobb utan anpassningar efter en väldigt lång tids utanförskap.
Du får gärna höra av dig i PM också om du är i liknande situation och vill ha någon att skriva/chatta med.


du skall inte behöva jobba du kan studera på FHSK i stället ett tips. :wink: :-)049 :-)Happy :D

finns en jävla massa FHSK i Sverige. :-)049 :D :-)Happy

https://www.osterlen.fhsk.se/
manne
 
Inlägg: 15202
Anslöt: 2007-08-23

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav manne » 2022-06-18 11:38:34

Wintermute skrev:Jag är 27 år, har aldrig jobbat och har haft aktivitetsersättning sen jag tog studenten. Har lidit av psykisk ohälsa i många år och mår idag bättre, rätt medicin har varit avgörande för det.
Jag har precis börjat "processen". Det här är tankar och reflektioner och jag skulle vilja veta vad andra tror.

Mitt mål är att kunna jobba åtminstone 50 % med ett ordinarie jobb. Ingen daglig verksamhet, lönebidrag eller anpassade arbeten. Jag vill inte att arbetsgivaren ska känna till mina diagnoser (Aspergers och ADD), jag vill lära mig och anpassa mig själv.
Jag är beredd att göra nästintill vad som helst för att nå det målet.

Jag tänker inom vården. Funderar på en YH-utbildning till medicinsk sekreterare (menar inte att det är det enda yrket jag kan tänka mig). Men om det är värt att ta CSN-lån till en sån utbildning om man bara kan jobba 50 % vet jag inte.
Tror att en YH-utbildning där praktik ingår i själva utbildningen (LIA) skulle passa bra för mig. Jag skulle vilja veta om jag duger till yrket under praktiken. Och sedan söka jobb på egen hand utan olika "åtgärder".
Jag ska träffa en studie- och yrkesvägledare väldigt snart och har stöd av en kurator. I nuläget tar jag emot hjälp men målet är att klara mig själv.

Många år har gått till spillo på grund av min psykiska ohälsa och att jag inte fick rätt hjälp tidigare. Jag ligger långt efter alla andra i min ålder. Jag vill inte vara sysslolös, inte träffa några nya människor, inte lära mig någonting, inte utvecklas... jag är väldigt otålig att börja, det är så mycket jag har att ta igen, om det ens går. :(
Menar inte just betyg, det är inte mycket som behöver kompletteras där, men jag har varit så isolerad större delen av mitt liv.
Skulle väldigt gärna läsa kurser på högskola också men det är viktigast att hitta en väg till ett jobb. Jag är extremt motiverad till att lära mig.

Är jag verklighetsfrånvänd? Är det för sent?

Ska självklart ställa frågorna till SYV men jag vill höra om någon annan lyckats få ett vanligt jobb utan anpassningar efter en väldigt lång tids utanförskap.
Du får gärna höra av dig i PM också om du är i liknande situation och vill ha någon att skriva/chatta med.


denna där kursen skulle kanske vara något rena Indiana Jones kursen. :-)049 :wink:

https://www.osterlen.fhsk.se/kurser/afr ... -tanzania/

https://www.osterlen.fhsk.se/ansok/

de har många kurser där jag vet att det fanns en kurs därförut där man kunde åka till Hawaii eller Fijiöarna.
och studera natur folket eller ursprungsbefolkningarna där .
Och vem till inte åka till Hawaii.? :o :-)063 :?: :-)049
manne
 
Inlägg: 15202
Anslöt: 2007-08-23

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-18 12:28:30

Wintermute skrev:Jag har gjort en plan med FK och vården att jag ska läsa in de få gymnasiepoängen jag saknar på Komvux till hösten som aktivitet medan jag har aktivitetsersättningen.

Jag ska hålla mig till den planen, men det känns meningslöst, hopplöst alltihop. Det känns skrattretande det jag skrivit här.


I trådens inledning skrev du så här

Wintermute skrev:Mitt mål är att kunna jobba åtminstone 50 % med ett ordinarie jobb. Ingen daglig verksamhet, lönebidrag eller anpassade arbeten. Jag vill inte att arbetsgivaren ska känna till mina diagnoser (Aspergers och ADD), jag vill lära mig och anpassa mig själv.
Jag är beredd att göra nästintill vad som helst för att nå det målet.


Om det inte känns realistiskt kan ju en variant då vara att småningom, efter utbildning, hålla möjligheten öppen med en sån där, vad heter det. En anställning där någon myndighet (AF?) betalar halva lönen, för ett år eller nåt sånt. Så man kan få en lite mjukare start på ett jobb, utan press att prestera max. Jag vet inte hur statistiken ser ut för de som haft såna anställningar men jag känner en person som fick den anställningen omvandlad till fast anställning, för hen funkade bra på det jobbet. Om det funkat lika bra utan den mjukstarten vet jag inte.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Hundralappen » 2022-06-18 17:23:21

Marjatta skrev:
Hundralappen skrev:Nackdelen med den typen av vårdjobb är att det generellt sett är en relativt dålig ingångslön och som inte har någon jättebra löneutveckling. 50% av den är alltså väldigt lite i månaden.


Enligt fackförbundet Vision (som SKTF löjligt nog gått och döpt om sig till) ska en nyutexaminerad medicinsk sekreterare inte nöja sig med mindre än 30 000 i månaden. Hälften av det minus skatt är inte mycket att leva på, nej. Den som jobbar halvtid kan dessutom förvänta sig sämre löneutveckling än andra.


Beror mycket på vilken av Sveriges regioner du arbetar inom. 30 000 låter ur fackförbundens synvinkel väldigt bra, men att räkna med 23-24 000 är mer realistiskt, tyvärr. Rikssnittet ligger väl på typ 28 papp, och det innefattar samtliga, dvs även dom som som jobbat ett helt yrkesliv. Det säger ganska mycket

Men gillar man det yrket så ska man såklart läsa till att bli det, anser jag. Sitta på ett jobb man hatar varje dag är inte utvecklande för fem öre
Hundralappen
 
Inlägg: 2041
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Vaniljflickan » 2022-06-18 19:17:48

Lyssna inte för mkt på Jordan bara, han tycker ju att man ska vara en mobbare typ. Alltså jobbare och mobbare, jag tror inte att det är svaret. Jag tycker inte det.
Vaniljflickan
 
Inlägg: 2079
Anslöt: 2011-02-01
Ort: Pokéstan

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav ab2487_1 » 2022-06-18 21:42:26

Jag tror att med ASD är det väldigt viktigt att hitta igen sin grej som man mår bra av att göra.
Vi har väldigt ofta en skev uppfattning om hur bra vi själva funkar i olika sammanhang och även om vi kan prestera mycket bra resultat utanför våra områden så är min personliga upplevelse att det sker på bekostnad av ”energi” och för att det ska hålla i längden behöver man hushålla med energin(jag är inte alls kommunicerbar på lördag och inte heller större delen av söndag bara för att klara av arbetsveckorna).

Mina tips är följande(jag kan självklart vara fel ute men det har funkat för mig)
Jag tycker att du först ska hitta din grej(vad funkar för dig att syssla med?) detta är inte samma sak som att jobba med sitt specialintresse även om det i vissa fall funkar.(men man behöver ha ett visst mått av omväxling mellan jobb & fritid för att må bra).

Hitta en ingång som gör det möjligt att jobba med det(utbildning?, praktik?).

Jag tycker även att du borde ta dig en ordentlig funderare på om det verkligen är realistiskt ”maska” din diagnos. Det är väldigt vanligt att autister blir utbrända pga detta.
(Jag fixar inte alls att ”maska” då mitt psykiska mående havererar efter ett par månader pga energiåtgången så jag har alltid varit helt öppen med detta när jag sökt tjänster).

Alla är bra på olika saker och har olika förutsättningar och de flesta saker fixar man att göra även om man har låg predisposition för dessa. Däremot så upplever jag att med autism är lite annorlunda är det väldigt viktigt ett vara klok och att acceptera sina begränsningar för att det ska funka i längden.

Men det definitivt är aldrig för sent!
ab2487_1
 
Inlägg: 99
Anslöt: 2021-10-10

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-19 11:19:28

Hundralappen skrev:
Marjatta skrev:
Hundralappen skrev:Nackdelen med den typen av vårdjobb är att det generellt sett är en relativt dålig ingångslön och som inte har någon jättebra löneutveckling. 50% av den är alltså väldigt lite i månaden.


Enligt fackförbundet Vision (som SKTF löjligt nog gått och döpt om sig till) ska en nyutexaminerad medicinsk sekreterare inte nöja sig med mindre än 30 000 i månaden. Hälften av det minus skatt är inte mycket att leva på, nej. Den som jobbar halvtid kan dessutom förvänta sig sämre löneutveckling än andra.


Beror mycket på vilken av Sveriges regioner du arbetar inom. 30 000 låter ur fackförbundens synvinkel väldigt bra, men att räkna med 23-24 000 är mer realistiskt, tyvärr. Rikssnittet ligger väl på typ 28 papp, och det innefattar samtliga, dvs även dom som som jobbat ett helt yrkesliv. Det säger ganska mycket


Nu är det ganska stor skillnad på de medicinska sekreterare som utbildas nu, och många av de äldre. Många var undersköterskor som blev övertaliga (det var så då) och de gick typ en termin för att lära sig skriva journaler. Nu är utbildningen två år, och är mycket bredare. Yrket är helt enkelt inte riktigt samma som för 30 år sen. Det finns arbetsplatser där en nyutbildad sekreterare kommit in med högre ingångslön än vad de som jobbat där i 20 år hade. Det kan faktiskt vara så att det snarare är de som "jobbat ett helt yrkesliv" som har skamligt dåligt betalt.

Bekanta som pluggar till medicinsk sekreterare och sommarjobbar eller jobbar extra i fältet har rätt olika löner, men en timlön som motsvarar månadslön på 27 000 är inte ovanligt, för dessa som inte är färdigutbildade. En del har lägre, någon har ytterligare någon tusenlapp.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-19 11:26:45

ab2487_1 skrev:Jag tror att med ASD är det väldigt viktigt att hitta igen sin grej som man mår bra av att göra.
Vi har väldigt ofta en skev uppfattning om hur bra vi själva funkar i olika sammanhang och även om vi kan prestera mycket bra resultat utanför våra områden så är min personliga upplevelse att det sker på bekostnad av ”energi” och för att det ska hålla i längden behöver man hushålla med energin(jag är inte alls kommunicerbar på lördag och inte heller större delen av söndag bara för att klara av arbetsveckorna).

Mina tips är följande(jag kan självklart vara fel ute men det har funkat för mig)
Jag tycker att du först ska hitta din grej(vad funkar för dig att syssla med?) detta är inte samma sak som att jobba med sitt specialintresse även om det i vissa fall funkar.(men man behöver ha ett visst mått av omväxling mellan jobb & fritid för att må bra).

Hitta en ingång som gör det möjligt att jobba med det(utbildning?, praktik?).


Håller med om väldigt mycket här. Många med autism kan klara rätt jobb utan problem, men skulle bli knäckt av ett halvtidsjobb i ett annat. Så det gäller att hitta rätt, både rätt yrke och rätt arbetsplats.

Om man är intresserad av datorer är den branschen nog fortfarande rätt autism-tillåtande. Men kanske inte alla arbetsplatser, och alla arbetsuppgifter. Om man klarar att plugga på teknisk högskola är det förmodligen en rätt bra väg.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Hundralappen » 2022-06-19 16:11:32

Marjatta skrev:Nu är det ganska stor skillnad på de medicinska sekreterare som utbildas nu, och många av de äldre. Många var undersköterskor som blev övertaliga (det var så då) och de gick typ en termin för att lära sig skriva journaler. Nu är utbildningen två år, och är mycket bredare. Yrket är helt enkelt inte riktigt samma som för 30 år sen. Det finns arbetsplatser där en nyutbildad sekreterare kommit in med högre ingångslön än vad de som jobbat där i 20 år hade. Det kan faktiskt vara så att det snarare är de som "jobbat ett helt yrkesliv" som har skamligt dåligt betalt.

Bekanta som pluggar till medicinsk sekreterare och sommarjobbar eller jobbar extra i fältet har rätt olika löner, men en timlön som motsvarar månadslön på 27 000 är inte ovanligt, för dessa som inte är färdigutbildade. En del har lägre, någon har ytterligare någon tusenlapp.


En får som sagt helt enkelt luska lite i det där innan utbildningen eller anställning då det varierar en hel del med vårdlöner inom regionerna
Hundralappen
 
Inlägg: 2041
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-19 16:30:01

Hundralappen skrev:En får som sagt helt enkelt luska lite i det där innan utbildningen eller anställning då det varierar en hel del med vårdlöner inom regionerna


Du menar mellan regionerna, tror jag. Vet du att det är så? Varifrån har du den infon?

Framför allt tror jag det blir väldigt felvisande att bara kolla lönestatistik. I yrket finns som sagt folk med rätt olika nivån på utbildningen, som kan ha ganska olika lön. Att man i någon region i dagsläget skulle utbilda folk på yrkeshögskola (vilket åtm. i teorin ska vara typ "mittemellan gymnasium och högskola") i två år för att de ska gå in på 23 000 tycker jag låter ganska orimligt. Snarare antar jag att en region som har väldigt låg genomsnittslön har många gamla sekreterare med kortare utbildning, och få unga som har modern utbildning.

Den som undrar bör förstås kolla upp hur det förhåller sig. Helst genom att kolla med någon som kan fältet. Om lönenivåerna faktiskt skiljer sig drastiskt mellan olika regioner antar jag att facket vet detta, och kan berätta.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Hundralappen » 2022-06-19 16:39:13

Marjatta skrev:Du menar mellan regionerna, tror jag. Vet du att det är så? Varifrån har du den infon?

Framför allt tror jag det blir väldigt felvisande att bara kolla lönestatistik. I yrket finns som sagt folk med rätt olika nivån på utbildningen, som kan ha ganska olika lön. Att man i någon region i dagsläget skulle utbilda folk på yrkeshögskola (vilket åtm. i teorin ska vara typ "mittemellan gymnasium och högskola") i två år för att de ska gå in på 23 000 tycker jag låter ganska orimligt. Snarare antar jag att en region som har väldigt låg genomsnittslön har många gamla sekreterare med kortare utbildning, och få unga som har modern utbildning.

Den som undrar bör förstås kolla upp hur det förhåller sig. Helst genom att kolla med någon som kan fältet. Om lönenivåerna faktiskt skiljer sig drastiskt mellan olika regioner antar jag att facket vet detta, och kan berätta.


Ja, mellan

Det kan såklart vara felvisande, men det pekar också på var den lägsta ingångslönen ligger. Jag vill påstå att 27 ändå är högre än normalt för en nyutexaminerad (utan löneförhandling, då), baserat på lite olika informationer. Min poäng vad att man helt enkelt får göra lite research om lönen är väldigt viktig för en då den kan variera en del
Hundralappen
 
Inlägg: 2041
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-19 17:02:12

Hundralappen skrev:Det kan såklart vara felvisande, men det pekar också på var den lägsta ingångslönen ligger.


Det gör det inte alls. Varför har jag redan förklarat.

Hundralappen skrev:Jag vill påstå att 27 ändå är högre än normalt för en nyutexaminerad (utan löneförhandling, då), baserat på lite olika informationer.


27 för icke färdigutbildade, var det.

Den som vill lita på någon som inte vill berätta hur den vet saker, får förstås göra det. Jag gör det inte.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Hundralappen » 2022-06-19 17:43:13

Marjatta skrev:Det gör det inte alls. Varför har jag redan förklarat.


Det gör det väl? Det finns nyutexaminerade medicinska sekreterare i landet som blir erbjudna ingångslöner på så lågt som 22, så då bör det rimligen stämma att den är med i lönestatistiken. Men visst, lönestatistiken får man ta med en stor nypa salt

Marjatta skrev:27 för icke färdigutbildade, var det.

Den som vill lita på någon som inte vill berätta hur den vet saker, får förstås göra det. Jag gör det inte.


Oavsett så finns det dom med lägre, inklusive nyutexaminerade

Min poäng är fortfarande att det är bra att göra sin research, om lönen är superviktig för en
Hundralappen
 
Inlägg: 2041
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-06-19 18:18:55

Ett genomsnitt bevisar ingenting om ingångslöner. Se tidigare inlägg.

Måste säga att siffran 22 000 förvånar mig. Var har du snappat upp den?
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Wintermute » 2022-06-19 23:01:05

Hundralappen skrev:Är det lön du vill satsa på och är intresserad av datorer så finns det väldigt mycket och där kan du löneutveckla väldigt fort om du är duktig

Vad menar du med "datorer", mer konkret, att jobba med datorer? Yrken, arbetsuppgifter, utbildningar? Det säger mig inte mycket...
Det är inget jag kan något om men jag kanske borde tänka på andra alternativ än jag gjort hittills... :?
Wintermute
Inaktiv
 
Inlägg: 41
Anslöt: 2020-10-23

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav ab2487_1 » 2022-06-20 2:04:41

Skit i ”imaginär” lön och satsa på någonting som du mår bra och klarar av.

Det är ingen idé att ha en lön på 50000kr om man sedan behöver vara sjukskriven 50% för att klara av att sköta jobbet, det blir dessutom väldigt svårt att behålla jobbet i längden(och söka efter andra jobb).
ab2487_1
 
Inlägg: 99
Anslöt: 2021-10-10

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav kamin » 2022-07-22 15:59:43

Det har varit väldigt svårt med arbete här i Sverige under mitt vuxna liv. Har kunnat jobba på flera olika företag i flera år. Men fast anställnig fick jag för första gången på sista jobbet(jag närmar mig fyrtio nu). Man har fått höra att människorna är väldigt ärliga i Sverige. Inte när det kommer till arbetsmarknaden, där är så kallade arbetsgivare lika manipulativa och oärliga som i resten av världen.

Jag skulle inte rekommendera utbildning. Jag började i samma ålder som dig på en YH-skola, tog min examen två år senare. Efter flera hundra ansökningar så blev det nästan inget jobb alls. Och det här är en s.k. brist bransch, där det "skriks efter" arbetare. Total bedrägeri från företagarna. Så du spelar lotto med ditt liv om du går vidare med en utbildning, och det finns stor risk att du kommer slösa flera år av ditt dyrbara liv på den cirkusen. Bättre att bara försöka komma in på en arbetsplats utan erfarenhet eller skola. Genom praktik eller traine-program etc.

Om du inte har körkort så lägg det på prioritets-listan längst upp med arbete. Super viktigt i dagens kaotiska samhälle.
kamin
Ny medlem
 
Inlägg: 4
Anslöt: 2012-02-09

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Vildsvin » 2022-07-23 13:56:34

kamin skrev:Det har varit väldigt svårt med arbete här i Sverige under mitt vuxna liv. Har kunnat jobba på flera olika företag i flera år. Men fast anställnig fick jag för första gången på sista jobbet(jag närmar mig fyrtio nu). Man har fått höra att människorna är väldigt ärliga i Sverige. Inte när det kommer till arbetsmarknaden, där är så kallade arbetsgivare lika manipulativa och oärliga som i resten av världen.

Jag skulle inte rekommendera utbildning. Jag började i samma ålder som dig på en YH-skola, tog min examen två år senare. Efter flera hundra ansökningar så blev det nästan inget jobb alls. Och det här är en s.k. brist bransch, där det "skriks efter" arbetare. Total bedrägeri från företagarna.

Det är skolorna som driver sådana reklamkampanjer eftersom de tjänar pengar per färdigutbildad elev. De har starka ekonomiska motiv att minimera lärartiden per student och maximera antalet godkända. Det gör att företag är mycket skeptiska till nyutbildade.
Vildsvin
 
Inlägg: 2098
Anslöt: 2011-01-03

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Chrilleb » 2022-07-23 14:33:52

Jag träffade min läkare för nån vecka sen. Han tyckte om mina meriter, såpass mycket att han frågade vad jag var när han behövde mig. Ville typ anställa mig.

Berättade att jag gick Eltelelinjen samt byggde på med 2 kurser. Gick ut gymnasiet 1994. Efter det har jag gått datorkurs o praktiserat rätt mycket.
Chrilleb
 
Inlägg: 6023
Anslöt: 2008-11-14
Ort: Sollentuna

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Richard » 2022-07-26 20:59:23

Jag gick ut gymnasiet 1999 (blev sjuk 1996), men kände ändå för att komma ut i arbetslivet o fick fortsatt jobb på en fabrik som jag sommarjobbat på. Krävdes inte mer än gymnasieutbildning o inte ens en komplett sådan hade jag. Men lärde mig en hel del där o var omtyckt bland kollegorna, så jag fick avancera till gruppchef, maskinställare o internutbildare. 3 år senare började jag insjukna i mer psykosliknande tillstånd o drog ner på arbetstiden.

Det var väl inte superkul på jobbet, men jag trivdes i.a.f. Men sen sa de upp 30 personer, bland annat mig. Men då blev jag ännu sämre men hade en trygg ekonomi, då aktivitetsersättningen grundades på det välbetalda fabriksjobbet (o det gör även min nuvarande sjukersättning).

Försökte komma ut i arbetslivet igen när jag mådde något bättre, arbetstränade i en färgaffär, men chefen stressade mig, o det är för att jag är noll stresstålig som jag fortfarande är sjukskriven. 2008 utbildade jag mig till väktare för jag ville jobba ensam, gärna på natten, men har aldrig jobbat som det.

Efter 30 år blir det nog svårare att få jobb om man inte haft det på ett tag, o vartenda företag söker ju "stresståliga" personer. Det jag är mest besviken på i mitt liv är att jag inte lyckades med högre studier, jag har alltid velat bli kemist eller fysiker.

Men för 2 år sen blev jag avsevärt bättre o sökte ett butiksjobb på ett nyöppnat Kjell & Company, eftersom jag gillar den affären, men när jag berättade det, så sa mina terapeuter att jag inte bör börja jobba trots att jag är bättre, så jag fick dra tillbaka den ansökan.

Men jag måste ju tjäna på det också, vissa jobb ger ju inte ens de 19 000 kronorna jag har i sjukersättning eftersom systemet är så dumt. Därför är Moderaternas politik mycket bättre, att det ska "löna sig att arbeta". Vill såklart inte ha mindre i sjukersättning, men tycker att man ska tjäna mer på att jobba! Hade varit bättre för både mig o samhället.

Men CSN-lån hade jag aldrig tagit idag (är 42 år). Men skulle kunna tänka mig att jobba t.ex. på ett lugnt bibliotek eller liknande utan stress.
Richard
 
Inlägg: 2108
Anslöt: 2005-10-12
Ort: Ängelholm

27 och har aldrig haft jobb. Framtid?

Inläggav Marjatta » 2022-08-14 17:15:24

ab2487_1 skrev:Skit i ”imaginär” lön och satsa på någonting som du mår bra och klarar av.

Det är ingen idé att ha en lön på 50000kr om man sedan behöver vara sjukskriven 50% för att klara av att sköta jobbet, det blir dessutom väldigt svårt att behålla jobbet i längden(och söka efter andra jobb).


Ja, det tror jag. Man bör sikta på ett jobb där man tror att man kan trivas och må bra. Ett jobb där man klarar att jobba heltid, eller åtm. mer än halvtid.
Marjatta
 
Inlägg: 3690
Anslöt: 2020-02-15

Återgå till Studier och arbetsliv



Logga in